Lars Fahlgren tyckte att affärer var mer uppiggande än långrandiga sockenstämmot. Hans släkt var rådmän. postiljoner och borgmästare i Falköping. Ärade och väl sedda i staden. Men det brydde sig inte Lars om, han ville tjäna pengar och flyttade fråm stan. Till landsbygden och bosatte sig på en av släktens gårdar; Stenberga säteri i Norra Vånga.

Där började han  snart köpa in böndernas kossor, samlade dem hemma på Stenberrgs och drev den alla till marknaderna i Borås. Sålde dem där,  Affärsverksamheten blev  givande och han blev ganska välbeställ med tiden. Så pass mycket att han inköpte ett hus i Borås och flyttade dit tillsammans med kvinnan som han träffat hemma i Norra Vånga och gift sig med. Hon hette Brigitte Bruse och var dotter till en välbeställd rusthållare i bygden. Men tillsammans kom de nu  starta ett gästgiveri I Borås. Lars blev väl sedd i stan och valdes snart in i Byggnadsnämden.

Utanför stan hade de en liten stuga med en kålgård, den tidens köksträdgård, främst avsedd för odling av kål, rotfrukter och kryddor för husbehov. Borås museum har idag en siluettbild sparad på honom. På ålderns höst flyttade de dock tillbaka till Norra Vånga, till Brigittes barndomshem, lugnet och den mycket friskare lantluften

Lars och Brigitte var min mormors morfars farmors far och mor. De hade 7 barn tillsammans. Anders som övertog gästgiveriet i Borås, Jonas som blev handlare, Helena Catharina som gifte sig med en Johannes Jonsson, Anna Maria (min förmoder) som gingick äktenskap med storbonden Magnus Jacobsson i Edsvära, Elisabeth som gifte sig med riksdagsman Nils Persson samt Maria och Lars som tyvärr dog  i unga år. Släkten kom att breda ut sig och de flesta finns idag i Kvänums trakten