Carl Johan Nyvall
- Hedengrens kolportör startade samfund i Sverige och USA

En av Hedengrens första och mest energiska kolportörer var Carl Johan Nyvall från Karlskoga. Han var son till en namnkunnig kvinna i frikyrkoväckelsen som kallades för Mor i Vall. Hon startade med egna medel både skola och barnhem. Carl Johan blev redan 1854 Hedengrens kolportör och från 1856 Evangeliska fosterlandsstiftelsens. Han kom att bilda en rad missionsföreningar i Värmland och Dalsland och var en av initiativtagarna till Svenska Missionsförbundet 1878. Han gjorde dessutom flera missionsresor till USA där han 1885 medverkade till bildandet av the Evangelical Covenant Church. Hans son David blev president för missionskyrkans läroanstalt North Park College i Chicago.

 

Carl Johan Nyvall föddes den 29 december 1829 i Backeberga, som son till Jonas Jansson och hans hustru och Maria Nilsdotter. Fadern var snickare och gjutare och arbetade i Granbergsdals hytta. Hustrun Maria hade fullt upp med den alltmer växande barnaskaran. Sju barn föddes, tre söner och fyra döttrar. En son dog som barn. Efter några år flyttade till Vall i Karlskoga och byggde ett hus som fortfarande står kvar.

 

Berörda av en präst

Som ung sysselsatte Carl Johan sig med jordbruks- och bergsbruksarbete. Frisk, levnadsglad och kraftfull hängav han sig åt ett vilt och lössläppta ungdomsliv i bergsbygden och svävade för detta ofta i fara till kropp och själ. Vid sin gudfruktige morfars knän hade han hört berättelser ur Guds ord samt någon andlig sång sjungas. När prästen Erik Berggren 1846 inflyttade till Karlskoga blev familjen Nyvall på ett särskilt sätt berörda. Berggren predikade ett evangelium, som väckte människor till insikt om att de behövde söka Gud till frälsning. Bland dem var Maria Nilsdotter i Vall. På hennes gravsten skrev sonen Carl Johan senare "Omvänd till Herren 1847". Maria började därefter be till Gud om frälsning för sina barn.

 

Hemmet blev en mötesplats

Våren 1849 dog maken Jonas hastigt och Maria var änka med sex barn. Tillsammans med barnen Carl Johan, som blivit frälst efter en olyckshändelse, brodern Jan Gustav och systern Maja Lisa som konfirmerades av pastor Berggren innan han lämnade Karlskoga 1850, blev nu Vall en mötesplats för de som ville samlas för att läsa Guds ord, bedja och sjunga.

 

Omvänd efter olyckshändelse

Om Carl Johans omvändelse berättas det följande: ”En kort tid efter faderns död råkade Carl Johan vid arbete i med vedhuggning tappa sin yxa och orsaka ett så allvarligt sår i ena benet, att han höll på att förblöda. Alla hans jordiska stöd syntes då falla, och såsom inför evighetens öppna port ljöd i hans öron Johannes Döparens bättringsrop: "Redan är yxan satt till roten av träden, därför varder vart och ett träd, som icke bär god frukt, avhugget och kastat i elden” (Matt.3: 10). Men strax därpå kom ock till hans själ nådens ord: "Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Jag har ingen lust till den ogudaktiges död; utan om den ogudaktige vänder om från sin väg, så skall han leva" (Hes.33: 11). Det var hösttid, då detta skedde. Efter 8 månaders sjukdom och mörker gick vid vårtiden rättfärdighetens sol upp för konvalescentens själ. Han var då 20 år gammal. Det var vid läsning av James bok "Vägledning och tröst", som ljuset kom. Med hela sin varelse överlämnade sig Carl Johan därefter åt Kristi nåd.

 

Mor i Vall

Nu det räckte inte för "Mor i Vall" att enbart vara en samlingsplats för de troende, hon ville göra något mer. På hennes önskan övertog Carl Johan familjegården och åtog sig att som gjutare försörja sin mor och ha ansvar för sina yngre syskon. Mor i Vall hade nu mera tid utanför hemmet och började ägna tid åt barnen i Björkborn. Hon började någon gång under 1851 att samla barnen till söndagsskola, säkerligen en av de första i vårt land.

Efter en tid tyckte hon att det inte räckte att ta sig an barnen bara på söndagarna och därför började hon skola i Vall med några barn samma år. Det fanns då bara en fast skola i socknen, den nere vid kyrkan som en kyrkoherde Morén fått till stånd. Första tiden höll Mor i Vall sin skola i ett stort rum på övre våningen i boningshuset och hon undervisade själv barnen, men snart förstod hon att hon behövde hjälp. Sonen Jan Gustav blev då skolans förste lärare. Han fick senare utbildning till skollärare och arbetade som sådan hela sitt liv. Snart byggdes ett litet hus, som blev den första skolbyggnaden. Efter några år ersattes den av ett större och bättre skolhus. Skolverksamheten fortsatte i många år och ibland fanns där mellan 50 och 60 barn. Skolåret avslutades vid midsommar med stora festligheter, som hade karaktären av missionsmöte. Av den lilla skola Mor i Vall startade framväxte senare Karlskoga Praktiska Läroverk.

Mor i Vall fann att skolan inte motsvarade hennes förhoppningar vad gällde barnens uppfostran. De goda intryck som de fick i skolan utplånades i hemmen. Så föddes tanken att hon skulle ha några barn under ständig vård. År 1858 kunde hon ta emot de två första barnen, två pojkar. Det var inte lätt att få dem. Mor i Vall var "läsare" och fattigvårdsstyrelsen ville inte lämna några barn till henne. På den tiden var det vanligt att de fattiga som kommunen skulle underhålla, bortauktionerades till den minstbjudande. På en sådan auktion ropade Mor i Vall in två pojkar mot en ersättning från kommunen av 25 riksdaler per år. Redan följande år fick hon två till och efter fyra år hade hon tjugo barn.

Det var Carl Johan som tillsammans med sin mor tog ansvar för skola och barnhem. Några ekonomiska tillgångar hade man inte, så det kunde hända att Mor i Vall begav sig ut i socknen på tiggarfärd och kom hem med matvaror. Grupper av kvinnor började sy och handarbeta och 1863 organiserades de till en arbetsförening för att stödja barnhemmet ekonomiskt med de sålda arbetena. Föreningen hade åtta avdelningar i olika trakter i socknen.

 

Behov av väckelse

Två andra grenar av evangeliskt arbete som Mor i Vall ägnade sitt intresse åt var spridning av god kristlig litteratur och Guds ords förkunnande genom lekmannapredikanter. Vissa år kunde hon skaffa upp till 400 prenumeranter på Bibelvännen, Lunds Missionstidning och senare Pietisten och Budbäraren. Och det fanns stor anledning till andligt arbete sedan nämnde pastor Berggren 1850 måst flytta från bygden. En ny präst intog predikstolen dock utan att inneha den herderöst man behövde. De få troende, som fanns inom socken, måste gå 8-10 mil för att få höra nådens evangelium.

Folket vandrade för övrigt i tätaste mörker såsom får utan herde. Vid malmkörningen i bergsbygden till bruken och hyttorna vintertid fördes ett vilt och rått liv, liksom vid gästabud, slåtteröl och begravningar. Fylleri, kortspel, slagsmål, lösaktighet, ovänskap och hämndgirighet ville bland ung och gammal ta alldeles överhanden. De stora helgdagarna, som jul, påsk, pingst var de världsliga nöjenas högtidsdagar. Brännvinskrogar fanns överallt. Bara i Karlskoga kyrkby stod sju sådana öppna. Varje bergsmanshem hade för övrigt sitt husbehovsbränneri. Drängarna fick ofta halva lönen i brännvinskvantiteter vilka de sålde till grannar och kyrkfolk. Utanför kyrkvallen köpte och sålde man och drev energisk kommers med boskap och spannmål m.m. under pågående gudstjänst i kyrkan. Pingstdagen möttes ungdomar från Bjurkärn och Karlskoga i kyrkbyn i rena gruppslagsmål. Det var blodiga drabbningar, som då ofta utkämpades. Vidskepelsen, otrons följeslagare, var stor och allmän bland folket. Späda barn ”förvarade” man för trollen genom stål, boskapen genom tjärkors i ladugårdarna o. s. v. Grannkvinnor antogs kunna förtrolla grannars kor och hindra dem att mjölka, varigenom skapades de svartaste misstankar. Så kallade kloka gubbar och gummor söktes och konsulterades ofta. Så hade, för att visa på ett enda exempel, nära anhöriga till Nyvall vid ett marknadstillfälle förlorat 200 kronor. De bestulna reste ända till Dalarna och sökte där hjälp hos en trollkvinna, men kom som man skulle kunna beräkna hem med svikna förhoppningar. I nöd och bryderier sökte man hjälp överallt, utom hos Gud. Man klagade och led under enfaldens och syndens tunga bojor.

 

Carl Johan blev lekmannapredikant

Den unge Carl Johan kunde inte likgiltig se allt detta. Efter tre års tid arbete i sitt hem under vanligt arbete, bön, begrundande av de heliga skrifterna samt enskilt vittnesbörd, uppträdde han 1854 full av kraft och mod, och talade med folk om Guds vilja och råd med avseende på deras omvändelse och frälsning. Carl Johan som nu tagit namnet Nyvall efter föräldragården började predika.

Konventikellagen, skenheliga präster, ljusskygga kyrkoråd, folkets fördomar - allt sådant hade han emot sig men Gud för sig. Därför skulle hans arbete få framgång och bli rikligt välsignat. Att s.k. lekmän gick runt och proklamerade evangelium, var dock ännu vid denna tid en oerhörd företeelse och väckte även bland bättre sinnade människor häftigt motstånd. Men det är med ordet om Kristi nåd såsom med den strida vårfloden: då den gamla strömfåran igenslammats eller fyllts med is, tar floden en ny väg och för allt flyttbart med i sitt lopp mot havet. Den nya evangeliska rörelsen och de män, som skulle framföra den, kunde ingen förhindra. Gud ledde det hela. Därför kunde en man som Nyvall nu frimodigt gå vidare med evangelii ord.

 

Hedengrens kolportör

Sin första predikoresa gjorde han nämnda år i sällskap med den begåvade väckelsepredikanten Otto Engström från Västergötland. På förberedelse av patron Hedengren på Riseberga, som Carl Johan såg som sin andlige fader, erhöll Nyvall 1856 Evangeliska fosterlandsstiftelsens kolportörsbetyg och blev så skriftspridare. 

Några år senare genomgick han under en kortare tid pastor Lundborgs predikantskola i Grythyttehed. Ihärdigt och vidsträckt spridde han bland folket goda skrifter, såsom bibeln, ”De heliga ro" av Baxter, "Kom till Jesus" av Newma Hall, "Vägledning och tröst” av James, Luthers postilla, Rosenii och Fjellstedts böcker, Ahnfelts andliga sånger och många andra skrifter, samt predika och sjöng under tiden med entusiasm bättringens och trons ord.

Under de kommande åren genomreste han de flesta av Sveriges landskap och kom folket på varje plats att med vördnad höra det predikade ordet och mångenstädes att mottaga det till frälsning. Största delen av sitt evangeliska arbete ägnade han emellertid åt sin Hembygd med de kringliggande landskapen: Värmland med Dalsland, Närke, Västmanland och Västergötland.

Carl Johan Nyvall var inte någon beundrare av präster och kyrka, berättar att han "blivit examinerad af en skarp prest från Grythyttan, som menade att Fosterlandsstiftelsen "arbetade för katolicism. Nyvall ondgjorde sig över en annan präst, som bjöd bergsmännen på brännvin, när de kom med sitt tiondejärn. Han tyckte inte heller om en präst i Nora, som lät läsbarnen "gå fram" utan att ordentligt kunna katekesen om de bara gav honom 2 eller 3 riksdaler. Nyvall hade två gånger varit och talat med prosten Wahlund i Karlskoga, som förklarat att han inte hade något emot Fosterlandsstiftelsen, men prosten fruktade "att den kan urarta till skada". Något tidigare hade Wahlund utgifvit en liten skrift med utdrag ur Luthers Epistelpostilla, där Luther varnar för kringresande predikanter. Denna skrift hade förorsakat villervalla bland läsarna, och Hedengren måste fara till Karlskoga för att "stämma opinionen fördelaktigare”

Sällan finner man en mera flitig och outtröttlig arbetare i ordet och läran än Nyvall. Dag ut och dag in reste han under flere årtionden omkring och predikade, ofta två till tre gånger om dagen, undervisande, väckande, tröstande, varnande och med hela sin glödande själs allvar manande till ihärdigt arbete för alla folks frälsning,

 

Övertog moderns barnhem

I likhet med sin mor hade Nyvall alltid ett starkt intresse för barn och ungdomar samt deras utbildning. Vid sin hennes död 1870 övertog han tillsammans med sin hustru barnhemmet i Vall och förestod det till många barns nytta. I skyddet av detta hem uppväxte också hans egna barn, av vilka flera följde sin fars fotspår i tron på Herren. I slutet av 1870-talet övergick barnhemmet till Karlskoga fruntimmersförening.

 

Stor betydelse för Värmland

Steg för steg gled Carl Johan Nyvall emellertid bort från kyrkan och Fosterlandsstiftelsen. Han blev en av initiativtagarna för Värmlands Ansgariförening som bildades 1868, och han var dess ordförande till sin död. Denna förening blev genom utsändande av resepredikanter av stor betydelse för evangeliets sak i Värmland. Nyvall förestod också missionsskolan i Kristinehamn, en skola för blivande predikanter och missionärer, och tog initiativ till bildandet av Norra Dalslands Missionsförening 1871.

 

En av initiativtagarna till SMF

När Evangeliska Fosterlandsstiftelsen splittrades 1878 och Svenska Missionsförbunde bildades blev Carl Johan Nyvall också en av ledarna där. Han blev SMFs distriktsföreståndare i Värmland och kom att betyda mycket för församlingslivets utveckling i det nya samfundet. Den utveckling, som SMF tog inom detta distrikt, där antalet församlingar vid Nyvalls frånfälle var omkring 150 och medlemsantalet 17,000 samt antalet frikyrkliga gudstjänstlokaler betydligt översteg 200, vittnar även om den osparde möda och den självuppoffrande kärlek, varmed Nyvall under hela sitt liv ägnade sig åt den andliga verksamheten. Nyvall var ledamot av styrelsen för Svenska Missionsförbundet åren 1878-1885 och 1887-1889.

 

Missionsresor till USA

Nyvall företog dessutom fyra missionsresor till USA, åren 1875, 1884, 1894 och 1902. Andra gången vistades han där över två års tid. Han medverkade 1885 till bildandet av the Evangelical Covenant Church. Sonen David Nyvall blev "president" för missionskyrkans läroanstalt North Park College i Chicago, därefter Walden College i McPherson i Kansas och var en tid professor i skandinaviska språk vid Washingtonuniversitetet i Seattle.

 

Carl Johan Nyvall avled den 28 maj 1904. Med honom bortgick en evangeliets stridsman, som kämpat för Guds rikssak under den stora genombrottstiden i mitten av förra århundradet och som sedan enträget och nitiskt verkade i missionens tjänst under årtionden, till dess han i en ålder av 74 år fick avlägga vapenrustningen och ingå i sin Herres glädje.

 

----------------------

Bearbetad text ur böckerna ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966 och ”Inre missionens historia” del III, sid 774-778, skriven av E.J: Ekman 1922

 

 

Litteratur om Carl Johan Nyvall

Reseminnen från Amerika 1876, Carl Johan Nyvall
Inre missionens historia del III, sid 774-778, skriven av E.J: Ekman 1922
Min faders testamente. En levnadsteckning av predikanten och frikyrkomannen Karl Johan Nyvall från hans minnen och dagböcker. Skriven och utgiven på faderns uppdrag av sonen David Nyvall. Chicago 1924 (nytryck 1986).
Mor i Vall hennes barn och deras gärning, skriven 1980 av Märta Hjelm, Karlskoga.
Carl Johan Nyvall – kolportör och samfundsgrundare. Skriven 2002 av Ingmar Gustafsson.
En doktorsavhandling om David Nyvall, finns skriven vid Uppsala universitet

 

Vall i Karlskoga

Nyvall i 40-årsåldern

Nyvall i 50-årsåldern

Nyvall i 70-årsåldern

David Nyvall

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)