Den som la grunden till en mer omfattande väckelse i Karlskoga var den unge prästen Erik Berggren som anlände till bygden 1846. Han hade tagit starka intryck av Rosenius skrifter om nåden i Kristus, omvändelsens krav och frälsningens glädje och kraft. Trots att han bara stannade i Karlskoga fyra år kom han att betyda mycket för ett antal personer. En av dem var Brita Johsdotter i Björtorp som kom att öppna sitt hem för roparna. Den andra var Maria Nilsdotter i Vall, ”Mor i Vall” kallad. Efter sin omvändelse började hon ivrigt vittna för andra, och ville särskilt gärna vinna sina barn för Gud.

Hedengrens kolportör

Hon och många andra Karlskogabor kom att vandra till Riseberga för att delta i den frambrytande väckelsen. En av dem som där tog starka intryck var Mor i Valls äldste son Carl Johan Nyvall som (1854) kom att bli en av Olof Gabriel Hedengrens första kolportörer. Läs mer om Carl Johan Nyvall under flikarna Olof Gabriel Hedengren/Kolportörsverksamhet

Organiserade nyomvända karlskogabor

Efter att ha vandrat omkring som predikant och skriftutdelare i Värmlands bygder kom Carl Johan Nyvall att bli ledare för de nyomvända i Karlskoga.  Efter de intryck karlskogaborna fått av nattvardsgångarna på Riseberga kom de under hans ledning att bilda Karlskoga missionsförening 1857.  På sitt årsmöte 1861 tog föreningen en fastare form och man antog även stadgar för föreningens verksamhet skrivna av Carl Johan Nyvall. Så här formulerades de:

§1.

Föreningens avsikt är att verka för Kristi rikes utbredande i allmänhet både bland kristna och hedningar genom bön och användande av personliga och lekamliga gåvor, på det sätt Gud giver nåd, och i överensstämmelse med Herrens heliga ord.

§2.

Som vi tro, att den kristliga verksamheten bäst bedrives genom den frivilliga kärleken, så vilja vi ej bestämma någon viss årsavgift utan lämna det fritt åt var och en ledamot att meddela, som den kristna kärleken tvingar. Vill någon bestämma sig för något visst om året, är det så mycket bättre. Det bör behjärtas, vad aposteln säger i 2 Kor. 9: 6-11.

§3.

Till styrelse i missionsföreningen inväljas av vår evangeliskt lutherska kyrkas bekännare de mest allvarliga i tro och vandel, ett antal ända till tolv, om så fordras, som äro villiga att uppoffra sig i missionens tjänst genom att så ofta som möjligt besöka sina medmänniskor för att få upplysningar såväl om den andliga som lekamliga nöden, var det är passande att inrätta söndagsskolor, och på sammanträdena meddela varandra sina erfarenheter, på det styrelsen må överlägga och besluta vad som kan och bör göras för nödens avhjälpande. Även böra ledamöterna upplysa lysa medmänniskorna om föreningens avsikt och verksamhet samt mottaga och vid sammanträdena redovisa för de gåvor, som blivit skänkta till missionen. Av dessa ledamöter väljes en till ordförande, en till sekreterare och två som ansvara för kassan.

§4.

Det är fritt för var och en som vill deltaga i verksamheten genom bön och gåvobidrag, men att teckna sig såsom ledamot av föreningen fordras att minst tre av styrelsens ledamöter känna honom för en sann och allvarlig kristen. »Vara kommen till allvarligt frälsningsbekymmer», enl. D. N.

§5.

Avsikten att vara tecknad i föreningen är icke att upphöja till någon värdighet framför andra, utan meningen är: l:a att de troende skola komma uti närmare såväl yttre som inre samband med varandra, 2:a att kunna bättre verka för enhet i lära och bekännelse, 3: e att åstadkomma enhällig samverkan med andens (icke köttets) vapen mot falsk lära, falsk kristendom, otrons makt och antikrists anda, 4:e gemensam bön och uppbyggelse i anden och sanningen, samt slutligen inbördes förmaning, uppmuntran och tillrättavisning i kärleken. Var och en ledamot bör därför noga ihågkomma Jesu ord: »Den som ibland eder vill vara den främste, han vare allas dräng» Mark l0: 44. Med förargelseväckande medlemmar i föreningen förfaras enligt Matt. 18: 15-17, 1 Kor. 5:7-13, 2 Tess. 3: 6-14.

§6.

Föreningen håller sina sammankomster på en bestämd dag i varje månad, och såvida möjligt är böra alla styrelseledamöterna infinna sig, då man under ordförandens ledning beder och betraktar ordet. Ordföranden bör ombesörja att någon är närvarande, som har gåvan att hålla en bibelförklaring eller predikan över någon bibeltext. Sammankomsterna böra ske omväxlande eller på sådana ställen, där det är lämpligast för folket att få vara med på sammankomsterna. På dessa sammankomster hållas en insamling för missionen, då var och en får meddela en skärv allt efter som den världsförsakande kärleken kan åstadkomma. Efter andaktsstundens slut sammanträder styrelsen i enrum för att överlägga om sin verksamhet och vartill de insamlade medlen böra användas och i protokollboken inskriva sina beslut, vilka kunna på nästa sammanträde uppläsas. Då så fordras kunna extra möten hållas, vilket likväl icke bör ske utan att alla styrelseledamöterna blivit därom underrättade. Inga beslut böra fattas med mindre ordföranden och tre av ledamöterna äro närvarande.

§7.

Vid årets slut hålles årsmöte, då sekreteraren redovisar årets räkenskaper, vilka förut av ett par revisorer blivit granskade. Även sammanfattas en kort årsberättelse över föreningens verksamhet, vilken då offentligen uppläses. Nya ledamöter i styrelsen inväljas. De gamla kunna kvarstå, om föreningen så för gott finner. Även vill föreningen hava ombud med på det gemensamma årsmöte, som hålles inom Karlstads län såväl som på distriktsmöten.

Blev missionsförbundare

Karlskoga Missionsförening kom senare att omvandlas till missionsförsamling. De var fram till 1881 anslutna till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, men övergick sedan till Svenska Missionsförbundet. Man verkade i ett flertal lokaler och finns ännu kvar i stan under namnet Rävåskyrkan.

Text: KG Mattsson