”Si, väckelsen den va alldeles nödvändi, för uj va di söp då, här bört i skogen. Söp och slogs, å fattit å eländit va de. I militära va de allt värst, det kallade di ”helvetets unnantag”. Men di vart omvända mest allihop där. Ja fölke här i skogar var lättrörda å känslia förr. När di satt å hörde Guss ol, älla de va nåen som ha ba te Gu, så grät di mäst allihop. Dä inte så nu. Major Bågenholm, som va desponent då, han var emot läserie. Han hade e piga, som geck på mötera, men si, de feck ho ente, de velle han förbju. Å likdan va Åkerstej, prosten, han va fiende te döm kristna, å sträng va han på husförhöra, så alla va rädda för´n. Men så köm Stenbäck, han va bra, han predika bra, de va evangelium, å läsara geck gärna å hörden.” - skogvaktare P G. Pettersson i Kärrgruvan

"De geck hela marscher me fölk frå Skarshult å Kvessbro te Risberga, när ja va pöjk, de va stora möter där på sömmarsöndagar å Hedengren predika där. Han var så rekti te predika, sa di" – Adolf Gustafsson, Bålby

"Hedengren va mycke ikring å predika på sommarmöter å så. Kalle Söderberg i Fagersann hörde´n predika, men de va e natt, de va e syn han såg. Kalle va tegelslagare ve Fagersann, å di feck bränna tegel på natta med. Så e natt, när Kalle hade gjort sitt skeft å skulle gå hem, så såg han en hel hoper fölk stå där, en bit frå vägen, å mittiblann döm stog Hedengren å predika. Han hörde å såg att de va Hedengren. Å där han såg de där, där byggde di missionshuse i Fagersann" – Skogvaktare P.G Pettersson. Kättgruvan

"Hedengren  på Risberga va allt bra hjälpsam å gohjärtad. De va rektia nöår sextiåtta å sextinie i Kvessbro å många hade lite te äta. Ja va lita flecka då å stog ve vägen här ve Skärlingtörp å såg att de köm körane me sä frå Risberga te di fattia i Kvessbro, drängar från Risberga körde me oxar, Hedengren skänkte bört sä å mjöl, sa di" – fröken Schultz, Bälsås

"På sextitale va de stora söndagsskolefester i bönhuse ve Risberga på söndagar i höånna. Å barn va me frå Kvessbro, frå alla byar, frå Bäcklunna å Saltörp å Mullhytta å Ljungstörp å Vekhytta. Barna geck hela vägen, barfota, å söndagsskollärara va med, di ög. Å var by hade sin fana älla standar. Di sa att mor Karlström i Vekhytta, ho söm var roperska hade sytt döm. På Bäcklunnafana stog de ”Herrans plantering” å på Saltorpafana ”Elva rubiner” å på den di hade i Mullhytta stog de ”Fridens barn” å på Ljungstörpafana ”Adertons stjärnor”. De va sånna fester där, ve Risberga, flere hundra barn. De va en sönda var sömar, så länge Hedengren levde" – Kristina Olsson, Övratorp

”När läsara börja predika å hade möten i stugera så va de mest mot brännvine di predika. Di söp ju så förskräckelit förr, på attan femti å sextitale, de talte farfar um. Å fattit va de för alla bönner å törpare. Far berätta um en läsarpredikant från Riseberga som hette Nyvall, han köm te Rustorp en sömmerkväll, i höänna, de va le på sextitale. Å den där Nyvall han velle predika där. Di hade slötterkalas i Rustörp, å mycket folk hade di fått ihop. Å husbonn där på går´n, han vesste inte um han skulle töras gi´n löv te predike, han va rädd för prästen, kan en förstå. Men på den tin så fanns de en skolpräst i Långåsen, Edgren het den. Å di skicka bu te Edgren å frågtén om han trodde att Nyvall kunne få predika för döm. Ja, Edgren kom me te Rustörp, å han sa: ”Latt en predike!” Hele gårdsplan va full me fölk där ve Rustörp, å Nyvall höll ett långt tal te döm å gjole bön, å så sjöng han. Å sen han va färdi me de, så kom Edgren fram å sa de, att den här predikanten hade den rätta lära, så di behövde inte va rädda för´n, de va inte nån villolära. Di vart så sams di bägge, Edgren å Nyvall.” - Emil Nyberg i Sirbo

Ur Folkminnen från Edsbergs härad, skriven av Daniel Harbe