Den unge Hedengren lämnade Uppsala 1831 och slog in på den militära banan. En dragning åt detta håll kan man märka, i faderns brev redan under hans skoltid: i skolan var han nämligen mycket road av fäktning. Hans morbror David Silfverstolpe var vid denna tid officer vid Svea Artilleriregemente och lärare vid Mariebergs högre militärläroverk.

Hit sökte nu Olof Gabriel inträde, blev först sergeant men befordrades till fänrik 25 februari 1832. Därefter deltog han i en kurs för underofficerare med start 13 oktober 1832. Åt denna krävande utbildning ägnade han sig med liv och lust. Han utexaminerades 1835 med ”sällsynt höga betyg", som nr 3 i betygshänseende i sin årskurs. Den 25 oktober 1835 befordrades han till löjtnant vid Svea Artilleriregemente.

Fick bestående vänner

Bland kurskamraterna fick han vänner med namn som Adlercreutz, Beijer, Carlheim-Gyllensköld, Gripenstedt och Hamilton, män som längre fram möter i Hedengrens brev. Hans son, överstelöjtnant Josef Hedengren, understryker i efterlämnade anteckningar att Olof Gabriel under tiden på Marieberg tog starka intryck av Johan Olof Wallin och att han liksom sina officerskamrater var ”påverkad av den wallinska väckelsen”. Koleraåret 1834 hade väl också på sitt sätt stämt till eftertanke.

Religionen var en tillgång

Några djupare religiösa intryck mottog han dock knappast under militärtiden. Men den allvarliga uppfostran i hemmet hade dock hos honom grundlagt ett religiöst intresse, som upplevelser i kaserner och senare salonger ej kunde helt ödelägga. Det fanns hos honom en bestämd traditionell religiositet, som tog sig olika uttryck. Lina Sandell skriver i sin levnadsteckning att det religiösa arv han fått av sina föräldrar, "vördnad för religionen, för allt heligt och godt och i ett bemödande att föra en rättskaffens vandel var honom en tillgång under ungdomsåren”.

Allvarlig och tillbakadragen

Hedengren beskrivs annars vid denna tid som en allvarlig och tillbakadragen ung man, som mest tillbringade sina lediga stunder inom ett par stockholmsfamiljer. Hans umgängeskrets var ganska begränsad. ”Som alla människor med starka ideella intressen levde den unge Hedengren ett ganska tillbakadraget liv”, skrev Lina Sandell i sin biografi över honom i kalendern Korsblomman.

Det var särskilt en stockholmsfamilj som han ofta gästade under sin tjänstgöring vid regementet, grosshandlaren Sewerin Wigert och hans hustru Hedda Hjortsberg. Där träffade han redan 1832 deras dotter Maria Carolina, som då endast var sex år gammal, men som med tiden skulle bli hans hustru.

Tog sånglektioner hos kändis

Under militärutbildningen utvecklade Hedengren sin vackra sångröst, ”en hög klingande baryton” genom att ta sånglektioner hos hovsångaren Isak Berg, Sveriges då främste sångpedagog. Av honom introducerades Hedengren i några av huvudstadens förnämsta musiksalonger, där han tack vare sin sång blev mycket hyllad.

Sedan Hedengren 1836 vid sitt regemente blivit befordrad till löjtnant, kunde han förverkliga en länge närd dröm att göra en utlandsresa.

Text: KG Mattsson 

------

Bearbetad text från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955 och ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966. Samt utdrag av en släktsammanställning av Dag Hedengren i USA.