Hebréerbrevet. 13: 8.
Så utropar aposteln i sista kapitlet till hebréerna. Detta är ju en stor tröst i tidens alla skiften och växlingar, att Kristus ännu lever och är densamme i går, i dag och i evighet! Då skall allting kunna hjälpas och bli väl! Vad skulle också vid ett årsskifte vara en mer trygg och uppskattad betraktelse för kristna — för vilka Kristus är allt i alla — vad skulle vara mer lämpligt att utgöra deras lösen eller fältrop än detta: Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så och i evighet!
Ni som känner Kristus, som någonsin har känt, att Herren är god, som har erfarit, smakat och sett, hur ljuvlig Herren är. Hur stor Han är i nåd och barmhärtighet, hur trofast och hur mäktig att alltid hjälpa. Tänk och besinna, att alldeles på samma sätt är Han ännu i dag och i alla tider. I dag som i går, i år som i det förflutna året, och så i evighet. Han kan omöjligt förändras, Han är "evigheternas Fader", Han är alldeles oföränderlig, i alla tiders skiften densamme. Det är endast här nere, i oss, i våra känslor, tankar och sinnesintryck, som omväxling och ändringar sker. Mitt under detsamma är Kristus alldeles oförändrad, alldeles densamme. Så att om vi minnas t.ex. att Han någonsin förlåtit synder alldeles oförtjänt, om Han någonsin gjort oss såsom helt ogudaktiga rättfärdiga, av idel fri nåd, genom sin egen förtjänst, så gör Han detsamma alla dagar. Om Han någonsin tröstat oss, då vi inte var värda att bli tröstade, utan hellre hade förtjänat att bli straffade och förskjutna, så vill Han lika oförtjänt trösta oss ännu i dag. Om vi minns, att Han någonsin räddat oss från nöd, från felsteg och prövningar, då vi själva inte hade minsta kraft att befria oss därifrån, så veta vi, att Han både vill och kan i sin tid göra detsamma ännu. Om vi har att berätta: den och den gången var jag alldeles bortkommen, förvirrad och förvänd, ett borttappat får, men Han, den gode Herden, sökte upp och återhämtade mig, rörde mig med sitt ord igen och förde mig tillbaka, se, så veta vi, att Han vill även i kommande tider göra detsamma alltid. Ty Han är alltid densamme: Jesus Kristus är densamme i går, i dag, så och i evighet!
Han har ännu inte bevisat oss sin sista välsignelse! "Han har först älskat oss". Och såsom Han hade älskat de sina, som var i världen (fritt, oförtjänt och innerligt), så älskade Han dem intill änden. Sådan tröst har vi inte bara av vår egen lilla och begränsade erfarenhet, nej, allt ifrån världens skapelse, genom alla århundradens tidelängd, går samma erfarenhet av vår Herres Jesu Kristi nåd och kraft. Jesus Kristus är densamme i går,i dag, så och i evighet!
Då vi ser, hur Han förr tog emot syndare, förlåtande de grövsta brott, vet vi, att Han gör detsamma även nu med oss. Då Han förr till en beryktad storsynderska, som gråter vid hans fötter, säger: "Synderna förlåtas dig, gå med frid"; då Saulus, som var en "smädare, en förföljare och våldsverkare", blir den mest benådade apostel; då David, som efter den allra största nåds erhållande ännu faller i blodigaste ogärningar, åter får tillsägelse om nåd och förlåtelse - då vet vi, att på vår Herres Kristi nåd inte är någon ände, att Han ännu vill allting förlåta alla dem, som söka Honom. Ja, då vi ser, hur Han aldrig tröttnade med sina lärjungars svagheter, utan ideligen straffade och rättade dem, men aldrig förkastade dem, vet vi, att Han heller aldrig skall tröttna på oss. Och då vi ser, hur välvillig Han var att höra bön, även när den var så kort, att den endast bestod i hans kläders vidrörande, veta vi, att Han även hör de kortaste böner ännu. Ty vid allt detta skola vi betänka, att Kristus än i dag är helt och hållet densamme: Jesus Kristus är densamme i går, i dag, så och i evighet!
Detta är likafullt en obeskrivligt stor tröst och fast borg, när tiderna växla, ja, storma och mörkna. Då kan ännu en kristen med glädje sjunga: "Jag sitter under hans skugga, som jag begär! Du, Herre, är min starkhet, min klippa, min borg och Förlossare, min Gud och min tröst. Du blir, såsom du är, och dina år tar ingen ända".
O Jesu, i ditt dyra namn vi börja än ett år,
Du är vår tillflykt och vårt hopp i dag liksom i går.
Ty dina år förvandlas ej, du bliver den du var,
Ditt rike du av evighet på jorden grundat har.
Så låt för denna nya tid din nåd ock vara ny,
Låt mörkret för din sannings ljus likt nattens skuggor fly!
Och efter det är evigt liv i tron att känna dig,
Så lär oss det och led oss du uppå den rätta stig.
Carl Olof Rosenius
------
Texten hämtad från hemsidan http://runeberg.org/betrakt/