Missionsföreningen på Riseberga var en av de första i den svenska väckelserörelsen. Men för en nutida människa som inte upplevt en väckelse kan det vara svårt att förstå vad det egentligen innebär. Som tur är finns en diger litteraturflora i ämnet som kan reda ut begreppet för oss.

Väckelse handlar naturligtvis om att bli väckt. Att bli väckt ur sin andliga sömn och förstå att Gud finns och vill ha kontakt med oss. Det är ringsignalerna från Bibeln som skräller i öronen på oss och får oss att vakna. Och när vi väl har gnuggat sömnen ur ögonen så är det Jesus som står där framför oss, med den glada nyheten om att det är genom honom vi åter kan finna vägen till evig gemenskap med Gud.

Synden intog människan

Tyvärr bröts ju relationen mellan Gud och människa den gång Satan lurade Eva att äta av den frukt som Gud förbjudit människan att äta. Ett till synes ynkligt brott kan man tycka, men det går att jämföra med när ett litet virus kommer in i en kropp. Det utvecklas och sprider sig snabbt genom kroppen. Om fysiken inte försvarar sig leder det snart till sjukdom och död. Och Gud försvarade sig, inte genom att ta död på människan eftersom han älskade henne, utan genom att genast avlägsna sig från henne, fjärma sig från den dödliga virus som vår kontakt med Satan innebar. Människans dagliga gemenskap med Gud bröts och kom så att pågå tills den dag Jesus genom döden på korset upprättade kontakten mellan Gud och människa, försonade de båda. Genom Jesus kan vi åter få kontakt med Gud. Och inte bara det, tron på honom befriar oss från evig död, till en evig återupprättad gemenskap med Gud.

Gud blir personlig

Men Satan finns ju här fortfarande, vi befinner oss ännu inte i himlen, vi är inte befriade från den dödliga virus den onde sprider omkring sig. Även kristna drabbas. Den onde influerar det befriande budskapet om Jesus, så att det förvanskas, stelnar och somnar. Den kyrka som blev satt att visa människor den rätta vägen till Gud, körde fast och blev en institution. Kristendomen blev statlig lag, en kollektiv tro. Präster blev brödpredikanter, mer intresserade av sina egna inkomster och sina kyrkolokaler än av människors behov av Gud. Verkliga sökare fick nöja sig med en klapp på axeln och förmaning om att besöka nattvarden lite oftare. Genom sitt agerande spred kyrkan likgiltighet kring Guds sanna evangelium. Folket sökte tröst i spriten och hängav sig åt gammal hedendom. För 1800-talets människor handlade kyrkan bara om rättsregler, man gick till gudstjänst och nattvard av tvång, inte av fri vilja.

Det var det här som blev väckelse i Olof Gabriel Hedengrens liv när han vid Ulvgryts stenar 1853 kom att läsa Romarbrevet 3:28; ”Ty vi menar att människan blir rättfärdig av tro, oberoende av laggärningar”. Gud blev personlig för Hedengren. Han insåg att han endast hängivit sig åt kyrkans alla ceremonier, istället för att äga en levande och personlig relation med Gud. Hedengren lösgjordes från likgiltighet och depression, en händelse han påmindes om när han funderade på hur han skulle få sina anställda att sluta upp med att supa och leva i omoral. Hans egen väckelse ledde honom till att samla sitt husfolk till andakt, för att på ett personligt sätt berätta om vad Jesus förmår göra för den som tror på honom.

Väckelsen fortsatta väg

Gud verkar i överensstämmelse med sitt ord. Men varje väckelse är unik, har sina egna drag, eftersom det är unika människor Gud verkar genom. Så även Risebergaväckelsen. Kanske kan vi aldrig till fullo förstå alla strömningar som skedde under rörelsens år. Men studerar man litteraturen kring väckelse kan man lista upp ett mönster som tycks råda i alla väckelser.

1. En väckelse börjar alltid med att någon eller några inte är tillfredsställda med läget som det är, utan längtar och trängtar efter Gud. De berörs av Guds ande och blir väckta. Något som snart påverkar andra, en hel bygd, ett helt samhälle och till sist en hel nation.  Läs Psalm 42:2
2. Gud kommer oss nära och överbevisar oss genom sin helige Ande om synd. Guds ord träffar människan i hjärtat. Det blir ånger och förkrosselse. Olof Gabriel Hedengrens synd var att han inte hade ett personligt förhållande med Gud. Han gick till kyrkan, deltog i gudstjänster och tog emot nattvarden, men han lämnade mötena tämligen likgiltig. Andra Korintierbrevet 7:9-10
3. Man bekänner sin synd. Bekännelsen om synd rensar upp atmosfären och är välgörande. Hedengren samlade sitt folk till husandakt, berättade om sin väg från likgiltighet, till övertygelse och förtröstan på Gud. Gemenskapen med Gud blir återställd. Första Johannes brev 1:9
4. Det sker en förvandling av en människas sinne, så att hon lägger saker till rätta om hon kan. . Man början leva i lydnad mot Gud. Det finns många exempel på förvandlade människor i Risebergarörelsen.
5. Guds ord kommer i centrum. Varje väckelse har satt Bibeln i centrum, den erkänns som den ofelbara Guds skrift som den verkligen är. Man hungrar efter att höra Guds ord predikas. I Riseberga bönhus stod förkunnelsen i centrum på mötena, Bibeln granskades grundligt. Säkert var det långa predikningar, kanske flera timmar i varje möte. Men resultat fick tvivel, förnekelse och passivitet att fly.
6. En väckelse ger ett nytt böneliv. Redan i Risebergarörelsen inledning var bönen ett ledande inslag, även om man då läste bönerna. Men när det blev väckelse fick bönerna vingar och flög av sig själva och samlingshuset man byggde på gården kom också att kallas bönhus. Här samlades människor för att bedja.
7. Det blir glädje och lovsång. Missionsföreningen på Risebergarörelsen var en sjungande rörelse där Hedengren själv var ett föredöme. Han älskade ju sång och trakterade själv flera instrument.
8. Viljan att vinna fler människor vaknar. Flera exempel visar att det personliga vittnandet var en väsentlig del bland missionsfolket på Riseberga. Tidigt startade man också en diger kolportörsverksamhet.
9. En väckelse kännetecknas av under och tecken. Ett tydligt mirakel var att det digra superiet försvann bland de väckta i Risebergarörelsen. Men exempel finns också på fenomen som gick utöver det vanliga. Vi ska återkomma till det längre fram.
10. Man får en förnyad längtan efter Jesu andra tillkommelse. Detta var en betydande del av Hedengrens förkunnelse. Han skrev själv en studie i ämnet, och det blev också ämnet för hans sista predikan 4 december 1870.

Gud vill väckelse, en väckelse som går på djupet hos var och en personligen. En väckelse som renar och befriar och fyller oss med gudomlig kärlek till alla våra medmänniskor, så att vi kan bli redskap att även andra blir väckta. Gud vill det, frågan är om vi vill det.

Text: KG Mattsson

--------

Texten delvis hämtad från boken ”Väckelsens väg”, skriven av Stig Hällzon 1993, samt ”O. G. Hedengren och Risebergarörelsen”, skriven av Daniel Harbe 1966 samt "Patron på Riseberga", skriven Gunnar Olén, 1955.