Snart så fastande även lutherdomen i sina former och behövde reformeras. Under första delen av 1600-talet växte pietismen (av latinet pietas, fromhet) fram. Förgrundsgestalt var den tyske teologen Johann Arndt. Som kallas "reformationens reformator". Hans bok Om den sanna kristendomen, som kom ut 1606 blev en spridd uppbyggelsebok i hela Europa. Denna följdes av Paradis lustgård, Andliga skattkammare, Förklaring öfver Psaltaren med flera. Arndts böcker blev en viktig källa för Olof Gabriel Hedengrens bibelstudier och kom senare att utgöra en central del i hans förkunnelse i bönhuset.

Blev en brobyggare

Pietismen strävade efter att överbrygga klyftan mellan kyrkans renlärighet och människans personliga förhållande till Gud. Enligt pietisterna hade betoningen av läran skett på bekostnad av det religiösa livet, vilket lett till att religionen övergått till en intellektualism och formalism. I opposition mot den lutherska ortodoxin betonade pietisterna lekmännens roll, det allmänna prästadömet, och individuell omvändelse. Man höll möten i hemmen, konventiklar, där endast omvända deltog. Andra viktiga drag var att man betonade Bibelns betydelse och höll sig med en sträng etik. Inflytelserika personer inom pietismen var, förutom Arndt, Philip Jakob Spener, August Hermann Francke och Jakob Böhme

Viktig sångbok

Till Sverige kom pietismen under tidigt 1700-tal bland annat genom hemvändande karoliner som omvänts under sin fångenskap i Ryssland. Ett viktigt dokument från den äldre svenska pietismen är sångboken "Mose och Lamsens Wisor" som ger en god bild av den innerliga allvarsamma fromheten.

Text: KG Mattsson