Marstrand i mitten av 1800-talet.
Avbruten semester startade husandakter
Intresset för att tillbringa sommaren på Västkusten startade under paret Hedengrens tid. Alltihop började med ett kallbadhus i Marstrand. Men Hedengrens lättjefulla semester avbröts snabbt och de fick viktigare saker att ta itu med.
Under 1852 miste makarna Hedengren alla sina barn i sjukdom. Livet för dem gick in i ett mörkt och dystert skede. Varken jordbruksarbete, bokläsning eller pianomusik kunde få dem i balans, varför de sommaren 1853 gav de sig iväg till ett nyöppnat kallbadhus i Marstrand. Frisk luft och havsbad skulle vara bra för själen sades det.
Marstrand hade under 1850-talet fått ett uppsving i vardaglivet. Från att ha mest ha varit känd för sin djuphavshamn och statsfängelse på Karlsten, hade hugade affärsmän här byggt hotell och ett kallbadhus. Kungligheter och överklassen åkte hit för badbehandlingar och avkoppling..Till den själsliga glädjen hörde ortens egen societetssalong. Här fanns stor sommarrestaurant, sal för musik, dans och föreställningar samt några mindre rum för tidningsläsning, biljard och kägelspel De hade ordnat hit ångbåtsförbindelser från Göteborg och införskaffat en optisk telegraf.
Men Olof Gabriel och Lina Hedengrens vistelse på Marstrand blev dock kortvarig. De hann knappt hit förrän de och många andra badgäster skrämdes av kolerarykten och for brådstörtat därifrån. Istället åkte Hedengrens hem och startade husandakter på Riseberga, och resten är väckelsehistoria. Nationens lust för att semestra på Västkusten var dock född.
1855 kom paret Hedengren tillbaka till Marstrand. Men inte bara för att bada och roa sig, utan för att delta i badortens gudstjänster. De deltog i två bibelstudier och Olof Gabriels omdömen om predikanterna var högst subjektiva. Den ena prästen beskrev han ”tala Guds Andes språk” och bedja direkt "efter stundens behov, medan den andre ”läste innantil” och predikade ”menniskoförnuftets lära”. Parets krav på förkunnelsen hade växt.
Societetshuset i Marstrand 1853
"Middag före spektaklet på Marstrand 1850", tecknad av konstnären John Arsenius (1818-1903) som besökte Marstrand i juli 1850 I sin dagbok beskrev han båtturer, picknick, kortspel, drickfester och sång. Tillsamma med sina vänner, låtskrivaren och kompositören Gunnar Wennerberg, samt operasångaren Julius Günther, som var i Marstrand för att vila sin röst, satte de upp en pjäs. Men eftersom de var oroliga före sin första föreställning stärkte de. och några andra medverkande, sig med middag och 30 flaskor vin. Vilket Arsenius återgett på sin teckning. Föreställningen blev dock en framgång och följdes av ytterligare två.
Teckningen hämtad från Arsenius självbiografi, ”Minnesanteckningar - Kulturbilder från 1800-talet.”
Marstrands kallbadhus i förgrunden