En fråga som ibland spörjer bönhusvännerna är var den verkliga orgeln tog vägen. För den som inte vet, så är det nuvarande verket i bönhuset enbart en attrapp, tillsnickrad i samband med återinvigningen av bönhuset 1955.
Sången och musiken var en viktig del av väckelserörelsen på Riseberga. Man kan tänka sig att Olof Gabriel Hedengren själv, som var duktig på gitarr, ibland ackompanjerade sången. Men annars var det gårdssnickaren Per Olsson som fungerade som klockare och ledde församlingen med hjälp av ett psalmodikon.
Olofs brev till Hedlund
Men snart började paret Hedengren fundera på att inrätta en orgel i bönhuset, en välljudande sådan. Olof Gabriel skriver om sina planer 10 juli 1856 till sin vän Sven Adolf Hedlund, huvudredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Uti september får jag, det hoppas jag, en ny orgel om 6 stämmor: 1) Borduna 16 fot, 2) Principal 8 f., 3) Gedacht 8 f, 4) Salcional 8 f., 5) Octava 4 f., och 6) Fleute dámour 4 f. och händelsen har fogat det så, att en ung Beijer, som är mycket skicklig musiker och Gustaf Mankells (1) bäste elef, hvilken supplerat honom på Jacobs kyrkas orgel under en längre tid, kommer att vistas ett år hos oss för att taga reda på landtbruket, dit hans håg vändt sig, sedan han funnit Herren.”
Lina spelade under hela perioden
Nämnde Beijer hette Hugo i förnamn och var tydligen en av Hedengrens privata lantbrukselever, detta då lantbruksskolan på Riseberga endast funnits 1850-1855. Efter Hugo Beijers år på gården tog fru Lina Hedengren över och spelade så under hela Risebergarörelsens tid. Orgeln var byggd av Anders Gustaf Nygren i Stockholm och inköptes av Hedengren för 4.500 riksdaler. Nästan en halv miljon kronor omvandlat i dagens penningvärde. Nygren var en av fem orgelbyggare som fanns i Sverige
Orgeln användas under hela den tid som Risbergarörelsen pågick, dvs fram till 1886 då gården såldes och församlingen flyttade vidare till Brännebacken. Under de nya ägarna kom bönhuset att användas enbart som uthus för vagnar. Orgeln hamnade i skymundan och stod så fram till 1891 då ägarna sålde den till Hovsta kyrka (2). Där kom den att användas flitigt fram på 1920-talet, innan några av stämmorna började låta illa och byttes ut. 1974 togs hela innanmätet bort och ersattes av en helt ny orgel. Orgelfiman Setterqvist & Son i Örebro påstod dock att en del av orgeln från Riseberga användes i den nya. Ramverket hamnade i alla fall på kyrkvinden.
-Men för några år sedan tog jag vara på några av träluckorna för blindpiporna och gjorde om till ett skåp som jag har på mitt kontor, berättar Lars Hoffsäter, kyrkokamrer och kantor i Hovsta kyrka
Spela och lovsjung om Herren!
Hovsta kyrkas nuvarande orgel är på 14 stämmor och byggd av Olof Hammarberg från Göteborg. Men en viktig detalj från Risebergas gamla orgel finns kvar på den nuvarande, nämligen krönet med den snirkliga texten; ”Tacker Herranom! Speler och sjunger Herranom i edra hjertan! Lofwer Herranom”. Ett kvardröjande och tydligt vittnesbörd om vad Risebergarörelsen var för något - en hjärtats tacksamma lovsång om Herren! För den som vill höra hur orgeln i Riseberga bönhus möjligen lät, går det kanske att få en uppfattning av att lyssna på någon av orgelbyggare Nygrens ännu fungerande två orglar. Kyrkorgeln i Follingbo församling (Visby stift) eller Alsike (Uppsala stift).
Text & foto: KG Mattsson
Fotnot
1) Gustaf Mankell är farfars farbror till deckarförfattaren Henning Mankell
2) Hovsta orgel före 1891 kan ha byggts av den egna klockaren, en orgel som nu finns på Länsarvet i Örebro. Står i korridoren, bara skalet är kvar, spelbordet finns kvar men är helt ospelbar
Se även Nygrens orglar, Svenska orgelsällskapet och Nordiska Psalmodikonförbundet