Straffande ropare blev nådefull predikant

I mitten av 1800-talet drog en rörelse fram i Sverige som kallades roparrörelsen. En väckelse som gick till doms mot superi och allmän ogudaktighet.  Dock fick den ett bryskt slut och dog till viss del ut. Men en liten rest av rörelsen kom att fortsätta till Riseberga bönhus. En av dem var skräddaren August Carlesson från Kvistbro.

August föddes i Kvistbro 1833 och dog i Vintrosa 1919 och befann sig både geografiskt och tidsmässigt mitt den framväxande väckelsens brännpunkter.  Han är en märklig person genom att han kom att finnas med i både den rörelse som föregick Risebergarörelsen och den som efterträdde. Hans andliga utveckling började i roparrörelsen, fortsatte som predikant i Risebergarörelsen och slutade som nyckelperson i tillkomsten av Helgelseförbundet.

 

Skräddare blev bonde

Sin yrkesbana började August som skräddare men övertog 1876 svärföräldrarnas gård i Ramsta, Vintrosa, där hans ättlingar bor kvar än i dag. Vid 23 års ålder kom han i kontakt med roparrörelsen.

Rörelsen hade  i början av 1840-talet blommat upp i Småland och Västergötland, som en reaktion mot dåtidens omoraliska levnadssätt. Unga människor ställde sig upp i folksamlingar och gick till storms mot superi, världslighet och skenhelighet. Många tog till sig deras förkunnelse och förändrade sina liv. Men rörelsen möttes av hårt motstånd från både präster, polis och myndigheter. Även läkare föreskrev olika mediciner mot ”predikosjukan”. Man menade att roparna störde ordningen och trotsade kýrkans konventikelplakat. När rörelsen kom till Västernärke på 1843 genomfördes våldsamma aktioner av polismakten i sina försök att stoppa mötena.

 

”Religionskriget i Kvistbro”

Här följer en liten kronologisk redogörelse vad som utspelade sig i trakterna kring Riseberga 1843-1844, ett buller som inte kan ha undgått, en då ännu inte väckt, godsägare Hedengren.

 

- Söndag 2 juli. Roparen Adam Smedberg med sällskap kom från Västergötland till Närke och höll roparmöte i Baggetorp

- Måndag 3. Roparmöte i Hinderstorp med en tusenhövdad åhörarskara

- Onsdag 5 juli. Möte i Vekhyttan inför 600 åhörare. Länsman jagar sällskapet och förklarar att de inte är välkomna i socknen

- Söndag 9 juli. Västgötaroparna förvisades ur Närke

- Torsdag 20 juli. Adam Smedberg med sällskap tillbaka efter förvisningen. Möte hålls i Ökna by

- Lördag 22 juli. Ropning i Torhyttan vid sjön Multen. Det organiseras jakt på roparna och ett 20-tal förföljande drängar skjuter skarpt

- Söndag 23 juli. Jättemöte i Vekhyttan med 3-4000 åhörare. Krav på ”Jord till de fattiga!” hörs allt oftare.

- Måndag 24 juli. Roparmöte i Sirsjötorp, på Trollkarlsklint. Mötet mycket välbesökt.

- Onsdag 26 juli. Möte i Ribbohyttan. Många vandrar till mötet för att lyssna. Det talas om folk från tre län. Myndighetspersoner samlas på Kvistbro prästgård. Uppdraget är att få stopp på Rörelsen

- Torsdag 27 juli. Möte förbereds på Bällsås ägor när myndighetsfölje skingrar folk. Tumult och slagsmål uppstår. Adam Smedberg med flera lämnar platsen. Får natthärbärge hos Petter Pehrsson, i Bällsås by. Myndighetsföljet drar sig tillbaka till Edsbergs Sanna.

- Fredag 28 juli kl 05. Myndighetsföljet är tillbaka för att ta Smedberg. Stor folkmassa gör motstånd. Tumult och slagsmål. Myndigheterna får förstärkning från Trystorp. Eftermiddagen. Smedberg infångas och slås i bojor. Han transporteras till Örebro slott där han kastas i fängelset.

- Onsdag 23 augusti. Edsbergs Sanna tingsställe. 400 mycket uppretade människor är samlade utanför. Militär skyddar tingshuset. Ytterligare sju rättegångstillfällen hålls mot de 20-talet fängslade och anklagade.

- Lördag 9 december. Dom faller. Fjorton personer, Smedberg inräknad, döms till 1 års fängelse och 28 dagar på vatten och bröd.

- 22 februari 1844. Hovrätten ändrar domarna och lindrar dom. Smedbergs dom omvandlas till böter. Övriga döms till s.k. Allmänt arbete.

- 1 augusti 1844. Drygt ett år efter händelserna lindrar Kunglig Mjt domarna ytterligare. Alla utom två släpps.

 

Från dom till nåd

Även om ledarna för roparrörelsen nu var infångade och bestraffade så levde väckelsen kvar i liten skala. Unge August Carlesson var dock bara 10 år när dessa händelser utspelade sig. Uppgifter om han eller hans föräldrar fanns med då det hände finns ej att få. Först vid 23 års ålder kom han att bli andligen väckt genom roparrörelsen. Varefter han, som han senare skrev, ”under fyra års tid arbetade på att upprätta sin egen rättfärdighet”. En söndagseftermiddag 1860 kom han emellertid gå till Riseberga bönhus, där han fick höra godsägare Hedengren predika över orden ”Saliga äro de fattiga i anden”. Då fylldes han av frid, ja ”överväldigades av salighet” som han senare skriver i ett brev.  Kritik och domsord byttes mot ett förlåtande tänk.

 

Predikade ofta i bönhuset

Snart började August predika och blev alltmer anlitad som lekmanapredikant. En lång rad av år kom han att predika en söndag i månaden i Riseberga bönhus. Detta trots att han till vissa delar hade andra trosuppfattningar än Hedengren. Carlesson hade redan under 1850-talet tagit till sig baptismens undervisning om vuxendop och blivit troendedöpt. Han kom senare under många år också att förrätta troendedop. Kanske var det genom Carlesson som Hedengrens mot slutet av sin levnad mildrade sin negativa inställning till baptisterna.

 

Andedop gav ny kraft

Sedan Carlesson flyttat till Vintrosa träffade han där några troende som med smärta insett att de kommit bort från sin första kärlek till Jesus. De började studera den amerikanske metodistpredikanten William Boardman skrift ”I Andens kraft”. Studiet och gemenskapen blev till rik välsignelse och det blev en djupare klang i Carlessons predikningar. Snart fördes han samman med de kretsar som kom att bilda Helgelseförbundet.

 

Sonen mördades

Förutom den direkta kontakten med roparrörelsen, Risebergaväckelsen, den amerikanska helgelserörelsen och det nystartade Helgelseförbundet HF, var Carlesson resepredikant i Örebro läns Ansgariiföreing. Han var  HFs vice ordförande från dess bildande 1887 till 1911. August Carlesson förespråkade mission i andra länder och han kom att få en personlig erfarenhet därav, då hans son Nathanael Carlesson blev en av HFs första Kinamissionärer, och en av tio andra som mördades under boxarupproret 1900.

 

Källa

- ”Ett sekel i Herrens tjänst, en jubileumsbok om Helgelseförbundet 1887-1987”, av Sven Kårbrant 1987

- ”O G Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966

- ”Roparrörelsen –som en orkan i Tiveden”, artikel i tidningen Kulturturism i vårt Tiveden

August Carlesson är en nyckelperson i Västernärkes väckelserörelser. Började bland roparna, fortsatte till Risebergarörelsen och blev en av initiativtagarna till Helgelseförbundet.