Så här beskrevs ett sommarmöte en söndagförmiddag på Riseberga 1854:
"På den skogklädda, långsträckta höjdplatån ligger herregården inbäddad i en lummig samling av träd, med en stor, praktfullt blommande trädgård i närheten. Runtomkring höjden såsom ett hav de grönskande, långsträckta åkerfälten.
På vägar och stigar kommo människor åkande och gående. Ända från Örebro stad, Västergötland och Värmland kommo människor. Det är såsom på en stor högtidsdag; en allvarlig stämning, nyhetsbegär, fökänslor av att få se och höra någonting ovanligt behärskar allas sinnen. Allt detta folk kan icke rymmas i något rum på godset.
De tusentals människorna samlas på en vidsträckt mjuk gräsmatta vid sidan av en 50 fot hög och 60 fot bred gavelvägg, den enda lämningen av det storartade byggnadsverket i gotisk stil, som sedan slutet av 100-talet till nyare tidens inbrott utgjorde det beryktade cisterciensernunneklostret på denna plats.
Här och där i folkhopet höras tysta suckar efter Gud, och i ett nu ser man Hedengren i reslig gestalt, i militärisk hållning men med ödmjuk, ädel värdighet träda fram och taga plats på en upphöjning framför klostermuren. Och i nästa ögonblick blanda sig tusen röster med hans i sången:
Hela världen fröjdes Herran
Tidigt och av hjärtans grund!
Komme ifrån orter fjärran,
I, som stån i hans förbund!
Träden fram med lust och fröjd,
Sjungen Gud i himmelshöjd!
Hedengren tackar och prisar sedan Gud samt beder om den Helige andes ledning, under det folket högljutt instämmer, varefter han läser evangeliet; "I den tiden svarade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordens Herre, att du har dolt detta för visa och kloka och uppenbarat det för de enfaldiga" etc (Matt 11:25-30)
- Det är, säger predikanten, över 600 år, sedan på denna plats Kristi namn första gången förkunnades. Utan tvivel klappade då många hjärtan här varmt och innerligt för Guds son, men romersk villfarelse och syndens makt släckte den heliga elden på Herrens altare.
- Så inbröt emellertid genom Guds barmhärtighet reformationens härliga tid, och Guds kraft gavs åt vårt folk såsom för första gången. Mänsklig tröghet och kyrklig lagträldom förenade dock sina krafter ochj bortskymde under långa tider evangelii härliga ljus för vårt folk.
- Men Gud tänkte ånyo på oss i barmhärtighet, och så bjuder sig nu Kristus genom evangelium åt oss alla. O, må då envar av eder mottaga honom! I ingen annan är frälsningen, men i honom finner du den. Gud har så sagt. Dina svidande samvetssår, din längtan efter frid, Guds andes maning - allt minner dig på, att du behöver frälsning.
- Kom till Jesus, och vore än dina synder blodröda, så utplånas de fullständigt i hans blod. I honom rättfärdiggör Gud syndare av nåd, och deras synder tillräknas dem sedasn aldrig mer. Men de få frid, med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, vilken är död för våra synder och uppstånden till vår rättfärdighet.
----
Med sådana och liknande ord betygade Hedengren innerligt och bevekande för den stora folkskskaran Guds vilja och råd med avseende på Människors frälsning. Så gjorde han söndag efter söndag en lång tid, och många gingo från dessa fältsammankomster, förvissade i sina hjärtan om syndernas förlåtelse och glada i Gud, sin Frälsare. Och vad de mottagit av Gud bekände de sedan öppet och frimodigt i sin hembygd för anhöriga, grannar, arbetskamrater och vänner. Ordet växte, bar frukt och spridde sig vida.
Ur Inre missionens historia, E. J. Ekman, H. Halls boktryckeri ABs förlag, Jönköping 1921, sid 431-434