Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst

En person som det aldrig nämns i litteraturen om att han var med i samlingarna på Riseberga, men som med all säkerhet ändå var det, var Kräcklingebon Emil Gustafsson, känd genom sina många andliga sånger.

 

Emil Gustafsson föddes 1862 och växte upp i Edsbergs grannsocken Kräcklinge. Det står om hans föräldrar att de var fromma och gudfruktiga människor. Tanken att de inte någon gång skulle ha besökt Riseberga bönhus, EFS högborg i Närke, är nästintill otänkbar. Bönhuset låg ju bara 5 km från deras bostad i Norra Folkavi. Det troliga är väl snarare att föräldrarna hade sin andliga hemvist på Riseberga. En relevantare fråga är kanske istället hur Risebergaväckelsen påverkade Emil Gustafsson som författare och predikant.

 

Enkel gudsfruktan

-Emil växte upp tillsammans med sina syskon i en atmosfär, som fick sin prägel av arbete och gammaldags, enkel gudsfruktan, skrev Stig Abrahamsson i sin bok ”Emil Gustafsson. En Guds profet”.

Modern var känd som en stilla, fåordig och gudfruktig kvinna, drag som skulle gå i arv till sonen Emil. Familjeandakt förekom ofta i hemmet. Att dessa stunder i bön och inför Guds ord skulle sätta sin prägel på den veke lille pojkens själsliv och tidigt inrikta hans tankar på de andliga tingen, kan man ta för givet.

Tididigt röjde sig Emils veka och innerliga karaktärsdrag i öppenheten inför naturens under och skiftningar. Vårens skira grönska, lärkans drillar över gärdena, de mognande skördarna på närkeslätten, vinterns rimfrost. Allt fångade pojkens intresse och satte hans fantasi i rörelse. Bortom det skapade upptäckte han tidigt Skaparen. Hela livet behöll han detta sinne för naturens skönhet och dramatik.

 

Förblivande intryck

-Emil undgick gívetvis inte ta förblivande intryck av de andliga livsrörelser som under hans ungdomstid satte sin prägel på vårt land och då i synnerhet hans hemprovins Närke. Den rosenianska försoningsförkunnelsen, såväl som den anglosaxiska världen, som kom att prägla den andliga väckelsen i Närke, satte tydliga spår i Emil Gustafssons teologiska tänkande och därmed hans förkunnelse, skrev Stig Abrahamsson

Bara fem kilometer från Emil Gustafssons barndomshem Norra Folkavi i Kräcklinge låg Riseberga bönhus. Mängder av folk kom här gående, eller åkande med häst och vagn, på landsvägen intill Rösan, Stenåsen och Lövsta, ner över åkrarna vid Gysta, genom skogen på Riseberga för att samlas i bönhuset. Första gången Emil följde med sina föräldrar till Riseberga kan man bara gissa, men det bör ha varit under 1860-tal. Bönhus och nattvardsföreningar fanns då lite varstans i Västernärke, så även i Kräcklinge.

 

De möttes på Riseberga

Emil kan mycket väl ha hört Olof Hedengren predika, han var 8 år när patron på Riseberga avled 1870 och 24 år när Johannes Hedengren lade ner verksamhet 1886. Det var på Riseberga Emil kan ha mött de personer, som senare intierade den rörelse han själv kom att bli en viktig del av. Patron Edvard Hedin, som 1887 öppade sin lada på Torps gård, blev i mitten av 1880-talet döpt i den helige Ande på Riseberga. Komminster Carl Johan Axel Kihlstedt i Edsberg, ordförande i Rísberga missionsförening 1885 och sedan Helgelseförbundets teolog, samt skräddaren August Carlesson, som i unga år gripits av roparrörelen, blivit en ofta hörd predikant i bönhuset och ingått som en självklar del i det nya förbundets styrelse. När släkten Hedengren sålde Risberga gård 1886 var Emil Gustafsson 24 år, Edvard Hedin 30, Kihlstedt 36 år och August Carlesson 53.

Det är i den här vevan Emil börjar skriva sånger, det blev över 250 stycken innan han avled 1900. Man kan spekulera och fantisera lite över möjliga paralleler i Emils sångförfattande, kring det som sker vid denna tid. När Risebergarörelsen läggs ner 1886 skrev Emil sången ”Hur underlig är du i allt vad du gör”, för att året efter när det första sommarmötet hålls på Torp, skriva sången ”Jubla nu mitt sälla hjärta”. Nej anledningarna till att sångerna kom till är nog helt andra, men möjligheten fanns ju ändå att han vävde in i sitt eget liv med samtidens förändringar. Den tveksamma frågan om varför allting sker, får svaret och glädjen i något nytt.

 

En fri själ

-Emil var ett barn av väckelsen i Närke vid denna tid. Den längtan efter helgelse och ett rikare liv i Anden präglade hans hembygds kristna under han uppväxttid, skrev Stig Abrahamsson

Helgelseförbundare blev han sedan, men ändå inte helt. Han beskrivs som en fri själ, som inte strikt följde det unga förbundets hela ideologi. Kritisk mot allt vad partisinne och religiös partipolitik heter.

-Må  vi skona den arme hedningen för partiväsendets förbannelse. Det är nu inte tid att kivas om åskådningar, ty världen håller på att förgås, skrev Emil i en artikel i tidningen Trons Segrar

Även om Emil Gustafsson aldrig blev någon utpärglad samfundsman, kom hans insats, genom sånger och skrifter, få en mycket stor betydelse för den svenska kristenheten. Emil Gustafsson kämpade hela sitt liv med sjukdom och frågan om varför han inte blev frisk. Sista året han levde, kanske minnen från hans barndom dök upp och inspirerade honom att skriva sin kanske mest kända sång; ”Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst”

 

Lyssna på Emils sånger .... 

Den som vill läsa mer om Emil Gustafssons liv kan finna många hemsidor om honom på internet.  Här länkar vi till några av hans sånger på youtube.

Ett stilla barnahjärta

Hur underlig är du i allt vad du gör

Jubla nu mitt sälla hjärta

Emil Gustafsson

(1862-1900)

Predikant och sångförfattare i Hegelseförbundet, som troligen besökte Riseberga som barn