Franzéns bönbok beredde väg för Risebergaväckelsen

En person som indirekt kom att betyda en del för Risbergaväckelsens tillkomst var Frans Michael Franzén. Det var kring hans bönbok som Hedengrens första gången samlade sina anställda. I första hand för att komma tillträtta med osedligheten bland allmogen. 

 

Frans Michael Franzén var kyrkoherde i Kumla 1811-1824 och blev senare biskop i Härnösand. Även om han var en kyrkans man intog han tidigt en betydligt mildare inställning än Statskyrkan till den gryende väckelserörelsen i Sverige. Han manade till försiktighet när det gällde utövandet av konventikelplakatet, vilken försökte begränsa läsarnas intresse för enskilda möten utanför kyrkans rum. Franzén insåg att det inte var någon idé att ta i med hårdhandskarna för att få slut på väckelsen, utan uppmanade istället kyrkan att stödja sådan verksamhet, än att motarbeta den.

 

Bönebok för andakter

Franzén föreslog därför att man skulle sammanställa böneböcker att användas av gårdsägare i dagliga husandakter på sina gods och hemman. Han bidrog också till att en sådan skrift förverkligades. 1841 redigerade han ihop en ”Bönebok innehållande morgon- och aftonböner, med utvalda tänkespråk, slutverser, nattvardsböner och psalmer. För ungdom, deras föräldrar och andre, böner vid särskilda tillfallen, böner under sjukdom samt bön och psalm för sjöfarande”. Alltihop hämtade ur egna och svenska författares arbeten, exempelvis prästerna Johan Olof Wallin, Carl Peter Hagberg, Carl Georg Rogberg, Bottiger, Schartau, Thomander med flera. Initiativet föll väl ut och bönboken gavs med tiden ut i många nya stora upplagor.

 

Husandakter startade väckelse

Det var kring denna bönbok som Olof Gabriel och Lina Hedengren sommaren 1853 samlade sina anställda. Från deras sida fanns förhoppningen, att man kanske därigenom skulle kunna komma till rätta med superiet och lösaktigheten bland de anställda på gården. Någon tanke på att dessa husandakter snart skulle utökas med andligt intresserade grannar räknade de troligen  inte alls med. Men de motsvarade tydligen ett uppdämt behov, läsare och ropare hittade på Riseberga en fristad utanför Statskyrkans hindrande hägn.   

 

Bereden väg för Herran 

I skrivande stund har vi inte kunnat hitta Frans Michael Franzéns bönebok. Det hade varit roligt att presentera ett utdrag ur den, exempelvis en morgon- eller aftonbön. Men kanske det finns någon av er läsare som har ett exemplar? Hör av er i så fall till Karl-Gustaf Mattsson, tel 019-575028, så får vi delge den här på hemsidan. Istället tar vi här upp en av Franzéns sånger som mer än väl passar in denna tid på året. En adventspsalm han skev i Kumla 1812:

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp.
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Här kan du lyssna på psalmens två första versar, den innehåller egentligen sju. 

Frans Michael Franzén var i början av 1800-talet kyrkoherde i Kumla. Han skrev inte bara sånger, utan även andaktsböcker.