Yxhugg och gevärsskott

Historien om roparna i Västernärke lever kvar än i dag. I kyrkböcker, domböcker, litteratur, forskning, men också muntligt.

Arne Törnblom i Fjugesta är en av ättlingarna till de lantbrukare vars gård blev centrum för det så kallade Religionskriget i Kvistbro.

 

-Det var min morfars far och hans föräldrar som bodde i Bällsås, dit kronobetjäningen slog till mot Smedberg 1843. Det gick våldsamt till när de försökte infånga honom. Än idag finns det kulhål kvar i taket och i en dörr, som nu är borttagen, fanns det stora yxhugg som minde om händelsen.

Arnes förfäder fick hårda straff för att de skyddat ropare Smedberg. Husbonden själv Eric Olsson klarade sig, men hans båda söner Per Johan och Eric Törnblom fick båda sitta i stocken och skickades sedan på fästning. Andra som deltog i bullret var Gustaf och Cajsa Bellström samt deras måg Carl Erik Björk. Den senare behandlades så illa på Långholmens fästning att han avled. Sockenskomakare Per Ringkvist och hans fru uppbar kyrkoplikt samt fick en månads fängelse på vatten och bröd. Erik Johan Ersson fick straffarbete på Karlsborgs fästning.

De och många andra häktades ”för bättringsropares försvar” och dömdes för brott mot konventikelplakatet, att de inte helgat vilodagen samt föraktat kyrkans predikningar.

Flera lämningar finns kvar i bygden efter roparna, exempelvis Roparstenen i Torhyttan och Sjungarhyttans höjd i Mullhyttan. Båda platser för roparnas domspredikningar. På den senare brukar församlingarna i Mullhyttan ordna gökotta.  

Statskyrkan såg roparna som villolärare, och fick ordningsmakten att gå hårt åt dem. Stockstraff, spöslitning och fängelse väntade för den som gick emot konventikelplakatet.