När väckelsen på Risberga bröt ut på allvar 1853 kom rader av människor att vallfärda dit. Från granngårdar, närliggande bygder och landskap. Det berättas att folk gick uppemot 12 mil för att få vara med på mötena i Riseberga bönhus.

Efter 1860 då Sveriges första nattvardsförening bildats på Riseberga började Olof Gabriel Hedengren uppmuntra folket att starta egna nattvardsföreningar och uppföra kapell på sina egna orter, och snart började man bygga bönhus runtom i Västernärke, Värmland och Västergötland.

Dessa nattvardsföreningar kom att stå helt fria eller ansluta sig till Evangeliska fosterlandsstiftelsen, bildat redan 1856. Men då nya samfund tillkom, Svenska Missionsförbundet 1878 eller Helgelseförbundet 1887, gick man till dem. Snart förvandlades föreningar till församlingar och bönhus till frikyrkor, varav en del lever kvar än idag. 

1857 Karlskoga Missionsförening

1860 Tolstorps missionshusförening

1860 Örebro Lutherska Brödraförsamling (numera Sörbykyrkan)

1860-tal Gropens missionshus

1860 Mullhyttans missionshus,

1862 Tomta missionshus, (numera Vintrosa missionsförsamling)

1863 Lanna bönhus, Hardemo

1863 Askersunds Lutherska missionsförening

1864 Vallby missionshus

1865 Nora missionsförening

1865 Stenkulla missionshus, Viby

1865 Vårdhems missionshus

1866 Gräve missionshus

1867 Lännäs missionshus

1867 Degerfors missionshus

1868 Hackvads Via bönhus

1870-talet Brevens friförsamling

1870-talet Skoftesta Nalavi

1882 Kumla missionsförsamling

1887 Riseberga missionsförening flyttar till Brännebacken

Text: KG Mattsson