När väckelsen på Risberga bröt ut på allvar 1853 kom rader av människor att vallfärda dit. Från granngårdar, närliggande bygder och landskap. Det berättas att folk gick uppemot 12 mil för att få vara med på mötena i Riseberga bönhus.
Efter 1860 då Sveriges första nattvardsförening bildats på Riseberga började Olof Gabriel Hedengren uppmuntra folket att starta egna nattvardsföreningar och uppföra kapell på sina egna orter, och snart började man bygga bönhus runtom i Västernärke, Värmland och Västergötland.
Dessa nattvardsföreningar kom att stå helt fria eller ansluta sig till Evangeliska fosterlandsstiftelsen, bildat redan 1856. Men då nya samfund tillkom, Svenska Missionsförbundet 1878 eller Helgelseförbundet 1887, gick man till dem. Snart förvandlades föreningar till församlingar och bönhus till frikyrkor, varav en del lever kvar än idag.
1857 Karlskoga Missionsförening
1860 Tolstorps missionshusförening
1860 Örebro Lutherska Brödraförsamling (numera Sörbykyrkan)
1860-tal Gropens missionshus
1860 Mullhyttans missionshus,
1862 Tomta missionshus, (numera Vintrosa missionsförsamling)
1863 Lanna bönhus, Hardemo
1863 Askersunds Lutherska missionsförening
1864 Vallby missionshus
1865 Nora missionsförening
1865 Stenkulla missionshus, Viby
1865 Vårdhems missionshus
1866 Gräve missionshus
1867 Lännäs missionshus
1867 Degerfors missionshus
1868 Hackvads Via bönhus
1870-talet Brevens friförsamling
1870-talet Skoftesta Nalavi
1882 Kumla missionsförsamling
1887 Riseberga missionsförening flyttar till Brännebacken
Text: KG Mattsson