Jordbruket blev Olof Gabriels nya och på detta område kom han att utföra en banbrytande verksamhet i vårt land. Det var inte bara för sig och sin familj som han arbetade. Han ville vara en jordbrukets reformator och en föregångsman för sina yrkesbröder landet runt. En uppgift han nästan tog som en religiös mission. Alltemellanåt färdades han omkring och höll lantbruksföredrag. För egen del skördade han dock inte stor vinst. Det var nätt och jämt att han kunde klara sin egen ekonomi, som ibland råkade i gungning, när de dyrbara jordbruksexperimenten slukade massor av pengar. Under sina utlandsresor kunde han konstatera att jordbruket kommit längre än där än här hemma, och han var inte sen att omsätta de lärdomarna i praktiken. Han hade inte bara roat sig och levt livets glada dagar.
Lärde sig av Roth
När Hedengren våren 1840 själv övertog godset och blev jordbrukare, var det nog en tämligen obekant uppgift han gick in i. Han knöt an en del till fadern påbörjade förbättringar. Denne hade 1816 varit sysselsatt med rätt omfattande odlingsarbeten och 1819 gjordes försök med nya växtslag. Inspektor Roth, som 1825 kom till Riseberga blev nu Olof Gabriels lärofaders och Hedengren började ivrigt studera all tillgänglig lantbrukslitteratur, särskilt engelska, då han i första hand ville praktisera utlandets uppfinningar.
Riseberga omfattade vid denna tid omkring 700 tunnland, varav nära 500 tunnland var åker. Förmodligen hade gården legat ganska mycket i lägervall och förbättringar kunde nog behövas. Med stora ekonomiska uppoffringar omskapade han så småningom sin egendom och gjorde den till en mönstergård.
Ut med det gamla in med det nya
På själva huvudgården rumsterade han värre. Gamla möbler kastades ut, den gamla huvudbyggnaden från 1790-talet revs medan den västra flygelbyggnaden från 1829 rustades upp, plankinhägnaden runt gården togs bort. Tyvärr försvann även en hel koffert med godsets "gamla dokument och historiska småsaker". Genom försäljningen av sin andel i Villingsbergs bruksegendom, fick Hedengren rörelsekapital och kunde sätta igång omfattande arbeten. I samma veva kom Olof Gabriel mor Agnes Charlotta, som bott tio år i Örebro, åter till Riseberga
Utlandsresor gav inspiration
De närmaste åren ägnade Hedengren alll kraft åt odlingsverksamheten. Ängar, kärr och mossar förvandlades till stora fält. "Ingen verksamhet har varit mig så angenäm och rik på omväxling, som den jag har såsom lantbrukare, husfader och egendomsherre -", skrev han i ett brev. Godsägare kom han dock inte att kalla sig, utan brukspatron, då han i början varit delägare i Villingsbergs bruk.
Planen för omläggning av jordbruket på Riseberga mognade helt efter en sommarresa 1841 till Skottland, England, Holland och Belgien. Fram till 1851 gjorde han ytterligare tre studieresor för studium av jordbruket och dess binäringar, främst till Holland och England. Hemkommen drog han nytta vad han sett av nya uppfinningar och metoder och drev upp sitt jordbruk på ett fördelaktigt sätt.
Till Hedengren bästa insatser räknar man han kampanj för täckdikning, en soliditet som håller än i dag.
- Ser du, sade han en gång till en av sina vänner, som besökte honom, och därvid pekade han på dimmorna över ängen nedanför gården, dessa dimmor skall täckdikningen ta bort. Och så skall frost och osundhet försvinna. Är det inte en härlig sak?
Hedengren var också klar över att det gällde att förädla jordbruksprodukterna och skaffa avsättning för dem.
Sveriges modernaste mejeri
Olof Gabriel anlade ett mejeri på Risdberga och det blev banbrytande för mejeridriften i hela landet. Här tillverkades för första gången i riket smör och kumminost efter holländsk metod. Under 1840-talet kan man rent av tala om en begynnande industriell framställning av sirap, stärkelse, ost och smör. De båda senare produkterna tillkom i landets vid denna tid modernaste mejeri. För smör och ost fann Hedengren även avsättning utomlands.
Hedengren kom till och med in i Söndagsnisse för sina lantbruksreformers skull. Historien med illustrationer berättades så här
"En större egendomsägare, bekant utom för mycket annat även för den delikata ost, som på hans egendom tillverkades, var för några är sedan på besök i Göteborg. En därvarande grosshandlare bjöd honom en dag på middag. Vid smörgåsbordet prisade värden isynnerhet osten, vilken han sade vara äkta "Old Herold," direkt av honom själv införskriven från England.
- Hm, sade gästen, jag tycker mig känna igen den här smaken. Ar det verkligen Old Herold?
- Var lugn, sade värden. Här ser ni själv stämpeln O. H.
- Ja, småskrattade den andre, men då jag låt sätta den där stämpeln på osten, var det min mening, att uttydningen skulle vara Olle Hedengren.
Tegelbruk
1848 startade Olof Gabriel ett tegelbruket vid Riseberga och här tillverkades tegelrör för täckdikning, både för gårdens behov och till försäljning.
Mängder av maskiner
Mängder av maskiner och redskap inköptes från utlandet och folk från Värmland, "fryksdalingar", inkallades för att odla med plog.
Nya husdjur
Mycket tidigt inköptes nya förädlade husdjursraser; ett stamholländeri av ayrshirekor och ett schäferi av får förlades till godset. Längre fram hyrde staten en del av dem som egna avelshjordar.
Lantbruksmöte på Riseberga
Med tiden blev Riseberga en av Sveriges förnämsta mönstergårdar, och han blev så ”det rationella jordbrukets föregångsman av första ordningen”. Vid första lantbruksmötet på Riseberga 1848 kunde den initiativrike godsägaren uppvisa många märkliga försök och resultat. Ett andra möte året därpå besöktes av mer än tusen personer.
Naturligtvis ställde sig många ganska betänksamma inför Hedengrens nya jordbruksmetoder. Konservativa jordbrukare fanns det gott om, som skakade på huvudet åt hans nyheter. ”Icke gick allt utan motstånd, ja, skratt och hån”, men han fick också mycket beröm och vann snart allmänt erkännande.
Länets första lantbruksskola
För att gjorda rön skulle bli kända, prövade och praktiseradeförlade Hushållningssällskapet 1850 länets första lantbruksskola till Riseberga. Hedengren blev själv anlitades ofta som rådgivare och föredragshållare. Snart hedrades han med flera viktiga förtroendeuppdrag.
Sveriges representant
Snart fick Hedengren också representera Sverige vid lantbruksmöten utomlands. En vän skrev om honom, att ”för större delen af mellersta Sverige blef han ett orakel' som medstörsta oegennytta meddelade råd och anvisningar”.
Lantbruksakademien
Hedengren blev 1852 ledamot i Sveriges lantbruksakademi där ofta kom till tals. Ofta for han omkring i bygderna för att hålla populärvetenskapliga föreläsningar i jordbruksfrågor. Vid lantbruksföredrag var ordningen inte den bästa. Några halvstora pojkar började störa förhandlingarna och arrangörerna försökte förgäves få tyst på fridstörarna. Men då grep Hedengren in, klev fram och bad att få låna en katekes för att förhöra pojkarna. Det blev för mycket av husförhör och pojkarna troppade av, och det blev tyst och fridfullt igen på lantbruksmötet.
Ordförande i lantbrukssällskap
Under åren 1855-1858 satt Hedengren också som ordförande i Örebro Läns Hushållningssällskap och belv där en inflytelserik medlem av förvaltningsutskottet ända till sin död. Hans insatser ansågs vara utomordentligt betydelsefulla. 1857 blev också ordförande i Örebro läns hypoteksförening.
Utländskt besök på Riseberga
Riseberga blev även känt utomlands och kom att besökas av flera utlänningar. I Bergslag och bondebygd årg. 1952, finns en översättning av den amerikanske teologen och filantropen Charles Loring Brace's besök på Riseberga 1856. Han berättade så här:
"Infarten till egendomen gick genom en barrskog, som var en smula upprensad och som bildade en pittoresk inkörsel. Boningshuset låg på en liten kulle, gömt bland stora träd; vi svängde fram genom en vacker bokallé och passerade en gräsbevuxen gavel, ruinerna av ett kloster, innan vi kom fram. Det var en enkel praktisk byggnad, väl målad, med ett trädgårdsland mellan det och gästhuset på andra sidan gårdsplanen. Lador och uthus doldes från övriga byggnader av buskar, tvärtemot vad som annars är brukligt.
Utsikten från den sidan av gården var som ett engelskt landskap, en gräsplan, ännu en allé, en byggnad mellan träden, och, utan art avgränsas av stängsel och häckar, böljande sädesfält så långt ögat kunde nå.
Liksom i Norge hade man ett pittoreskt litet klocktorn på en av byggnaderna, ett bruk som amerikanska jordägare borde taga efter.
Värden mötte oss med stor hjärtlighet, då han fick höra mina önskemål. Han befanns vara en kultiverad herreman, som talade flera språk. Efter ett samtal om hans personliga insatser för lantbefolkningen, förde han mig omkring på ägorna. Det är en mönstergård, som man knappast kan få se någon annanstans i Sverige.
Ladugården var byggd efter nyaste ritningar, med avlopp för urinen, stenhoar för vatten, nedsläpp från höloftet och en liten anordning, som han själv hittat på för att hindra kreaturen att dra ner fodret på golvet. Där fanns plats för 100 kor. De betade mellan två havrefält. Och en koherde och en liten vit ilsken hund hindrade dem från att ge sig på grödan.
Det var faktiskt den vackraste boskap jord jag någonsin sett; uteslutande ayrshirekor av bästa slag, inte särskilt stora, men välfödda, med små huvuden, raka ryggar, kraftiga bogar och feta halsar. Många voro vitfläckiga. Tjugo av djuren ägdes av staten, som placerat dem hos kapten Hedengren som avelsdjur. Allt han behöver betala i arrende om året är priset på en tjurkalv. Två årskvigor säljer han för c:a 400 kr. Tjurar för 720 kr.
Smör och ost säljer han i Stockholm. I stallet sågo vi några vackra vita normandiska hästar av samma slag som de gamla riddarna föredrogo - en kraftig och tung ras - och tillsammans med dem några norska hästar.
Arbetslönerna anser Hedengren vara höga i förhållande till levnadskostnaderna, och dock betalar han endast i genomsnitt en dagspenning av c:a 58 öre och maten. Hela antalet anställda är mellan 80 och 90. Många av hans arbetare äro soldater. Han berättade många intressanta fakta om dessa män. En del av stalldrängarna voro också gamla kavallerister. Han anser sitt experiment med rationellt jordbruk alltigenom lyckat. Bönderna skrattade först åt honom, men nu ta de med glädje efter vad de kunna. Sin egendom, som han köpte för 90.000 kr, värderar han nu till det fyrdubbla. Jag är övertygad om att han givit impulser till förbättringar inom jordbruket över hela landet. Sådana män äro välsignelsebringande i en stat.
Hans arbete på ett annat område än jordbrukets är lika anmärkningsvärt. Han har fått en utmärkt uppfostran och en ansenlig förmögenhet, men han hade mod nog art lämna sina gamla förbindelser och reta den allmänna meningen för sitt samvetes skull. Han är läsare, vilket för svenska öron låter lika illa som socinian eller shaker för många amerikaner."
Ekonomiska bekymmer
Men den vackra medaljen hade också en baksida. De många inköpen och stora experimenterandet kostade stora summor och investeringar gjordes ibland utan tanke på lönsamhet. Hedengren offrade mycket av sitt ärvda kapital på jordbruket och drog på sig stora skulder. Särskilt blev de sista 15 åren av hans liv mycket betungande genom missväxt. Ett år misslyckades hela hans veteskörd på 100 tunnland.
Hedengren var inte någon utpräglad praktiker, inte heller affärsbegåvning. Men desto mer ägde han av idérikedom, fantasi och en okuvlig energi. Som föregångsman på jordbrukets område vann han förtroende i vida kretsar. Men där han själv saknade fallenhet fick han gott stöd i sin unga hustru, som i vissa avseenden var mer praktisk än sin man.
Text: KG Mattsson
------
Bearbetad text från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955, ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966 samt "Ur väckelserörelsernas historia i Närke" av Carl Lönroth 1936