Kyrkan i Chamonix med Mont Blanc i bakgrunden

Olof Gabriel Hedengren var den förste svensk som besteg Mont Bland, Europas högsta berg. Året var 1836 och var en stor bragd som krävde både god kondition och stort mod att utföra. Händelsen omskrevs i dåtida svenska tidningar.

Som 24-åring, 1836, kom Olof Gabriel Hedengren starta sin första av två utlandsresor. Något som förväntades av en herreman från överklassen att göra på den tiden. Allt för att ”fullborda sin uppfostran”. Resan kom att vara i flera år och gick genom Danmark, England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien och Schweiz. En längre tid vistades han i Paris. Tack vare sina vitsord hemifrån kom han där i kontakt med svenske ministern Gustaf Löwenhielm, vilken presenterade honom på fester i de förnäma kretsarna. På så vis blev han bekant med operasångaren Giovanni Battista Rubini, som blev varse Hedengrens sångbegåvning, och gav denne privatlektioner i sång.

Tränade i Chamonix

De båda herrarna blev så goda vänner att Rubini inbjöd Hedengren att besöka honom i hans villa vid Comosjön i Italien. På vägen dit stannade vännerna till i den lilla byn Chamonix, centrum för den då tidiga alpinismen. Sporten för den dåtida överklassen. I byns närhet låg nämligen Europas högsta berg, Mont Blanc. De företog flera alpvandringar i närområdet, allt för att acklimatisera sig på den höga höjden. Hedengren hade nämligen bestämt sig för att försöka bestiga alptoppen, 4810 meter över havet.

Att bestiga Mont Blanc anses som tekniskt mindre krävande jämfört med andra berömda berg i världen, men är förhållandevis fysiskt krävande. Många tidiga försök gjordes, men det kom ändå att dröja till augusti 1786 innan fransmännen Jacques Balmat och Michel Paccard lyckades. Klättringen tog två dagar och de tvingades dessutom övernatta på glaciären du Bossons. Första kvinna att nå toppen var Marie Paradis år 1808. I dag kan så många som uppemot 200 personer klättra upp varje dag. Men så kan man numera också åka linbana halva sträckan, hålla sig i uppsatta rep och nyttja en helt annan utrustning än den man nyttjade på Olof Gabriels dagar. Då var det bara ishacka, lösa rep och ett par rejäla kängor som hörde till grundutrustningen.

Flera dagar till toppen

Man får tro att Olof Gabriel gjorde bestigningen på sommaren, då vintrarna där är mycket kalla och snöiga med en stor risk för laviner. Antagligen skedde klättringen i ett lag på 8-10 personer. Kanske hade man en vägvisare med sig som varit på toppen förut. Troligen klättrade sällskapet upp via Grands Mulets och Glacier du Bossons, en vandring som kan ha tagit ett par dagar att genomföra. Övernattning gjordes i det fria. Sträckan klättras än idag, även om man nu mestadels tar en ännu enklare väg. 

Vad Olof Gabriel kan haft för erfarenheter av bergsklättring vet vi inget om. Kanske att han någon gång fått möjlighet att träna bergsklättring hemma i Kilsbergen. Hantera rep vid klättring bör han ha kunnat, men någon erfaren alpinist var han nog inte. Vid passeringen av glaciären du Bossons kanske man använde stegar, att  klättra på över de djupa ravinerna. Hur det nu än var med Olof Gabriels kunskaper så kan han inte var särskilt ängsligt lagd. Uppför kammen vid Grands Mulets är lutningen 70 grader, höjden svindlande och utsikten ingenting för folk med höjdskräck. Det är stora klippor, löst grus och isigt även sommartid. Ingen vill tappa fortfästet där inte. Hans fysik bör också ha varit den allra bästa. Alla som klättrat i Mont Blanc säger att en sak är säker; ”det är farligt och fysiskt mycket krävande att klättra upp på Mont Blanc:”

Omskriven i pressen

Till sist nådde då Olof Gabriel och sällskapet toppen på Mont Blanc. Den hänförande utsikten från toppen talade mäktigt till hans religiösa känsla och påminde om Guds ära och makt. Han skrev efteråt i sin dagbok: ”Glora in exelcis Deo!” (Ära vare Gud i höjden!). Därmed blev Olof Gabriel den förste svensk som nått Mont Blancs topp, en händelse som omskrevs i flera dåtida svenska tidningar. Åter ner till Chamonix fortsatte färden till Lago di Como och Giovanni Battista Rubinis sköna villa. Året efter for Hedengren hem till Sverige igen. 

Lutningen på Mont Blanc kräver god fysik för att klara

Text: KG Mattsson 

Källor

Dagböcker på utlandsresa 1836-1837, Olof Gabriel Hedengren. Riksarkivet
Kalendern Svea 1872 Paul Fritz Mengel
Minnen från mitt liv, del I, David Hedengren
O G Hedengren och Risebergarörelsen, Daniel Harbe
Patron på Riseberga, Gunnar Olén
Internet