En av Olof Gabriel Hedengrens lekkamrater som barn var kusinen Torsten Rudenschöld. Han vistades långa perioder under somrarna på Riseberga, och de kom att bli nära vänner hela livet. Båda blev liberaler och kom att få stor betydelse för den svenska samhällsutvecklingen. Torsten kom med tiden att kallas ”den svenska folkskolans grundare”.

Torsten Rudenschöld kom av sina politiska motståndare att kallas "den galne greven", Detta för att han ville förändra skolsystemet. Han ansåg att "herremansbarn" som inte var intellektuellt begåvade skulle sättas i praktiskt arbete och att teoretiskt begåvade "torparbarn" borde studera. Men då "herremännen" inte ville sätta sina barn i folkskolan eftersom den inte var fin nog, så menade han att den då heller inte var bra nog för "folkets" barn. Det antyder det intellektuella klimat som rådde i släktkretsen och som påverkade Hedengren i liberal riktning.

Torsten Rudenschöld föddes 30 mars 1798 på Riseberga, var son till överstelöjtnanten Ture Gabriel Rudenschöld och Kristina Hedengren. Torsten var sonson till det stridbara riksrådet Carl Rudenschöld, och brorson till Magdalena Rudenschöld, som för sitt motstånd mot förmyndarregeringen blev den första politiska fången på Långholmens spinnhus

Värnade om de fattiga

Efter en karriär som officer vid Skaraborgs regemente, blev han 1830 förvaltare av Stjernfors bruk i Värmland, vilket tillhörde Uddeholmsbolaget. Den betryckta ställning godset hade väckte hans medkänsla. Han yrkade på lindring i de fattigas arbetsskyldighet och på förbättring i deras levnadsvillkor; men då hans önskningar inte fick något tillmötesgående lämnade Rudenschöld sin illa avlönade befattning och flyttade till grannskapet av Läckö kungsgård, som innehades av hans äldre bror, Carl Rudenschöld. Där öppnade han en skola, i vilken han mottog några vänners och anförvanters barn till uppfostran. Men omsorgen om hans familj tvang honom till vidsträcktare verksamhet. Han ägnade sig åter åt lantbruket, men med så ringa framgång att han inom några år stod utblottad.

Bröt med fördomar

Då återvände han till Leckö, ägnade sig åt undervisning av godsets barn och skrev de berömda Tankar om ståndscirkulation (1845), och Tankar om ståndscirkulationens verkställighet (1846). Ståndscirkulationen vore, menade Rudenschöld, ägnad att motverka den alltmer växande och högst skadliga överbefolkningen inom herremansklassen; den hänvisade var och en till det stånd för vilket hans naturanlag gjorde honom lämplig; dess huvudsyfte var att kristligen förbrödra de samhällsklasser som fördelades efter olika levnadsställningar och förhållanden. Rudenschöld skilde ståndscirkulationen från ståndsnivellering, som vore »ett naturvidrigt utjemnande af de höjder och dalar, som skaparen anlagt och förordnat».

För ståndscirkulationens genomförande erfordrades dock en stark brytning med hävdvunna fördomar och föråldrade föreställningar i allmänna tänkesätt. Åsikterna om människovärde och lycka måste därför förändras på grundval av en sann kristlig världsåskådning. För att jämna vägen till ståndscirkulationen skulle i uppfostran, vid sidan av de bokliga studierna, kroppsarbetet ingå såsom en väsentlig beståndsdel i undervisningen.

Reformerade skolan

För att genomföra sin stora idé fann Rudenschöld det nödvändigt, »att skolans allmänt menskliga underlag vore gemensamt för nationens barn af alla samhällsklasser», men för att den skulle bli det, måste folkskolan reformeras. Därigenom leddes Rudenschöld in på folkundervisningen, som blev det uteslutande föremålet för hans sista års verksamhet. Han ville i varje församling ha en överskola jämte nödigt antal roteskolor med ständiga lärare, och folkskolans högsta uppgift skulle bli »att så bibringa ungdomen kunskap att deraf, jämte verldslig duglighet, alstras dygd och upphöjd ädelhet».

Efter att någon tid ha förestått folkskolan på Leckö utsträckte han, 1849 understödd av statsanslag, sin pedagogiska verksamhet till hela Otterstads socken; 1853 tilldelade ständerna honom ett anslag för resor inom landet till folkundervisningens främjande. Han biträdde på kallelse av en mängd församlingar från olika delar av landet vid ordnandet av deras folkskoleväsende, men överansträngde sina av naturen ej synnerligen starka kroppskrafter. Han dog i Uppsala den 27 maj 1859.

Utom ovannämnda arbeten författade Rudenschöld Tankar om vår tids samhällsfrågor, tillägnade Skaraborgs läns hushållningssällskap (1848) och Svenska folkskolans praktiska ordnande (1856).

------

Uppgifter hämtade från boken ”Utsikt från min trappa” av Jan Mårtensson samt Wikipedia