Även om inte metodismen var direkt kopplad till Risebergarörelsen så kom den ända att till stor del lägga grunden till de flesta väckelserörelser som växte fram i Sverige under 1800-talet. Redan på 1700-talet hade en del svenskar lärt känna rörelsen, och några hade direkta kontakter med dess upphovsman John Wesley själv. Av stor betydelse för Sverige blev det av prästen Carl Magnus Wrangel 1771, efter metodistiskt mönster skapade sällskapet ”Pro Fide et Christianismo”, som arbetade för bibel- och traktatspridning.
Predikant från Skottland
Men det var först när den skotske predikanten George Scott kom till Sverige 1830 som landet blev påverkat av metodismen. Scott kom till Stockholm som religionslärare och predikant för industrimannen Samuel Owen och de brittiska arbetarna på hans fabrik. Från 1831 predikade han även och höll möten på svenska, i strid med konventikelplakatet, vilket kom att irritera myndighetspersoner och prästerskap. Till råga på allt lät Scott bygga ett metodistkapell, Engelska kyrkan vid Hötorget som invigdes 1840, som den första frikyrkan i Sverige. Han kom att inspirera och stödja flera personer som kom att bli ledande inom de många svenska väckelserörelser som skulle blomstra under 1800-talets senare hälft. Bland dessa fanns både baptistpionjärerna F O Nilsson, Anders Wiberg och bröderna Per och Gustaf Palmqvist samt Evangeliska fosterlandsstiftelsens, EFS; grundare Carl Olof Rosenius. Den sistnämnde kom 1840 att bli Scotts assistent i evangelisationsverksamheten, och de båda startade två år senare tidskriften Pietisten.
Villa vinna själar
Scotts stora ambition var att vandra i sin lärofader John Wesleys fotspår, ”att vinna själar och med alla medel söka rycka syndaren såsom en brand ur elden”. Man kan med fog påstå att George Scott bör betecknas som den svenska frikyrklighetens första stora namn. Han såg på Sverige som ett hedniskt land där han högg i av alla krafter med att försöka omvända människor. Han liksom Rosenius fann aldrig frid vid den statskyrkliga trösten, att sakramenten var det väsentliga, och att den stora massan av dessa blev kristna. De predikade för skaror av ogudaktiga, som inte trodde sig behöva någon sinnesändring eller kände något behov av att leva ett kristet liv. Många av dessa hatade och hotade Scott, och 1842 jagades han också ut ur sin kyrka av en pöbelupplopp. Myndigheterna gjorde gemensam sak med gatans parlament och utvisades Scott ur Sverige. Efter Scotts utvisning kom Rosenius att överta hela verksamheten, med vilken han utvecklade den nyevangelism som bland annat blev grunden för EFS och delvis Risebergarörelsen. EFS kom senare också att köpa Engelska kyrkan och gav det namnet Betlehemskyrkan.
Möte med Hedengren
När Olof Gabriel Hedengren första gången träffade George Scott är osäkert, men säkert är att de båda sammanträffade 1858 när EFS höll sitt tredje årsmöte i Stockholm. Det blev ett märkligt möte då Scott och Rosenius med kraft betonade för de församlade att stå kvar i Statskyrkan och inte tänka på någon utbrytning. Stiftelsens grundprinciper, som Hedengren varit med om att utforma, blev här särskilt sanktionerade. Men vad Hedengren egentligen tänkte vet ingen, för under sin vistelse i Stockholm träffade han ecklesiastikminister Henning Hamilton för att tala om upphävandet av sockenbandet. Något som två år senare också lagfördes, vilket röjde väg för nattvardsföreningars bildande, det som med tiden kom att utvecklas till frikyrkobildandet i Sverige. Att Hedengren hade stor betydelse för denna nya lag visar det förhållande att kung Karl XV, under ett besök i Örebro, inbjöd denne till slottet där, för att som den förste meddelas den nya författningen.
Text: KG Mattsson