Olof Gabriel Hedengren föddes på Riseberga herrgård i Edsbergs socken i Närke den 14 januari 1812 och var son till bruksägaren Olof Hedengren och hans maka Agnes Charlotta Silfverstolpe.
Riseberga
Riseberga är Edsbergs enda herresäte, grundat i mitten av 1500-talet på de forntida cistercienserklostrets egendom. Efter att i nära 200 år ha gått i arv inom släkterna Kurtzell, Ryning, Flernrning och von Horn inköptas Risebergagodset 1750 av kamrnarherre Erland von Hofsten på Villingsbergs bruk i grannsocknen Knista. Denne lämnade det senare som arv åt dottern Brita Maria von Hofsten och hennes make bruksägaren Olof Svensson Hedengren, Olof Gabriels farmor och farfar.
Farföräldrarna
Olof Svensson Hedengren, tillhörde en värmländsk bruksägarsläkt och var delägare i olika järnbruk. Han syns ha varit en ambitiös och företagsam man. Efter hans död 1784 sköttes Riseberga, som då var på 11 rnantal, resolut av den efterlevande makan i 20 år. Hennes bevarade dagboksanteckningar från ett par år i slutet av 1700-talet visar att Risebergahemmet hade ett stort umgängesliv, särskilt med släktingarna i Värmland. Musikintresset i släkten var redan nu märkbar. Av Olof och Brita Marias tre barn blev dottern Kristina gift rned bruksägaren Olof Nordenfeldt på Björneborg utanför Degerfors, dottern Brita Maja gifte sig med hovjunkaren och bruksägaren Jan Henrik af Geijerstam på Kroppfjälls säteri i Hova, medan sonen Olof, född 1781 och död 1830 ärvde Riseberga. Ett gods som innefattande en betydande förmögenhet.
Föräldrarna
Olof Hedengren visade sig vara en kompetent och företagsam jordbrukare. Hans tänkesätt var gammaldags patriarkaliskt med en stor portion av ”värmländsk kavaljersanda”. Hans impulsiva och lätt uppbrusande lynne gick i arv till sonen. Men han röjde också ett annat släktdrag: ett konstnärstemperament förenat med tungsinne, som tilltog med åren. Liksom sina föräldrar och fru var han en stor musikälskare.
Mamma Charlotta tillhörde en framstående ämbetsmannasläkt, inom vilken hennes svägerska, memoarförfattaren Malla Silfverstolpe, var en känd salongsvärd i Uppsala. Charlotta beskrevs som en godhjärtad och excellent kvinna, ”hon ägde det gråtmilda och sentimentala temperament, som inte var sällsynt på den tiden", skriver en bekant. Det påstås att Olofs mor, Brita Maria hade önskat att sonen skulle ha gift sig med någon av de värmlandssläkter hon själv var släkt med. Men Olof följde sitt hjärta och valde fru på egen hand. Charlotta hade en bra sångröst och var duktig på både klaver och harpa. Fint bildad med både konstnärlig och musikalisk begåvning, något som gick i arv till sonen Olof Gabriel. Äktenskapet mellan Olof och Charlotta, som ingicks 1806, var av allt att döma mycket glatt.
Barndomen
Det var alltså i ett förnämt godsägarehem med starka ideella och kulturella intressen som Olof Gabriel växte upp. Naturligtvis kom han att stå i centrum för föräldrarnas och släktens intresse. Men bortskämd blev han inte. Han blev ganska strängt hållen. I vardagslag levde man även i detta förmögna hem ett synnerligen enkelt och sparsamt liv. Det berättas att de åt på tenntallrikar med träskedar. Av andan i hemmet rådde gammaldags religiositet. Dessutom skrev vännen Lotten Dahlgren i ett brev att ”Olof Gabriel skulle kunnat bliva bortklemad om ej hans deciderade och självständiga natur reagerat mot det moderliga inflytandet".
Undervisning
I hemmet fick han undervisning tills han vid 11 års ålder skrevs in i Örebro skola. Som hemlärare hade han magister D. G. Blomberg, som senare blev kyrkoherde i Hardemo. Flera av de brev brukspatron Hedengren skrev till sin son under hans sju skolår, först i Örebro, sedan i Strängnäs och sist i Uppsala, finns bevarade och vittnar om att pappan som uppfostrare var både sträng och kärleksfull. Fadern berättar om ett och annat i breven till sonen om vad som hände på gården och slutar varje brev med goda råd och förmaningar.
Pojkstreck
Ett par somrar vistades magister Blomberg på Riseberga och hade då också hand om pojken, en ordning som pojken tålmodigt fann sig i. Ända tills föräldrarna sommaren 1824 reste till Uddevalla för att bada utan att ta sonen med. Den unge Olof Gabriel visade nu egenmäktiga tendenser, och magistern beklagade i ett brev till fadern, att ”gossen var olydig och saknar den modestia, som är ungdomens skönaste prydnad". I ett allvarligt brev förebrådde brukspatron Hedengren sin son, att han "måste böja sitt stela och hårda sinne". Olof Gabriel tycks ha ändrat sig, och snart var allt glömt och förlåtet.
Att fadern ibland tog i med hårdhandskarna, när det gällde sonens fostran visar en av Lina Sandell levnadsbeskrivning av honom. En gång skickades Olof Gabriel efter ett svårare pojkstreck av de bekymrade föräldrarna till socknens kyrkoherde, prosten Per Magnus Enhörning. ”Efter avlagd syndabekännelse och undfången absolution, fick den unge godsägarepojken husarrest på sitt rum och till lektyr fick han konung Davids sju botpsalmer att begrunda i sin ensamhet”.
Sång och musik
Olof Gabriels stora intresse utanför skolan var musik, och i Örebro fick han musiklektioner hos lagman Fahlroth. Men han var också mycket stor lust i att rita och att fäkta.
Det Hedengrenska hemmet innehöll mycket av gammal fin och livsbejakande herrgårdskultur. När släkten var samlad på Riseberga, rådde glädje och skratt. Musiken var föräldrarnas livselixir. Utom släkten kom "grannarna", dvs. herrskapen på grannherrgårdarna, bjudna eller objudna. När sonen med sin lärare återvänt till skolan, kunde föräldrarna slå sig lösa och göra långa resor till herrgårdar uppe i Värmland eller nere i Västergötland för att hälsa på släkten. Man hade ingen brådska, stannade en vecka eller så på vart ställe och kom tillbaka hem efter en månad eller sex veckor. Var man kom, blev det sång och musik. Där släktens ungdomar samlades, uppfördes gärna sagospel och "spectakel".
Gäster i hemmet
Bland dem, som ofta besökte Risebergahemmet och därför, direkt eller indirekt, kom att få inflytande på den unge Olof Gabriel, kan särskilt nämnas Erik Gustaf Geijer. På sina resor mellan Uppsala och Värmland gjorde han gärna avstickare till Riseberga. Brukspatron Olof Hedengren hade som student bott tillsammans med Geijer. Denne berättar i ett brev, att det var på Riseberga han spelade sina första kompositioner. Makarna Hedengrens svägerska Malla Silfverstolpe kom på besök ibland och annan svägerska, Magdalena Rudenschöld, fann på sin ålderdom en tillflyktsort på Riseberga. Hon lär ha varit en skräck för herrgårdens pigor och annat tjänstefolk. Utom Olof Nordenfeldt och Torsten Rudenschöld, två kusiner till Olof Gabriel, som ofta vistades på Riseberga, blev henne mycket tillgivna. De båda kusinerna blev riktiga kompisar med unge Hedengren, vilken livet igenom räknade dem som sina allra bästa vänner.
Text: KG Mattsson
------
Bearbetad text från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955 och ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966.