En annan rörelse som Risebergarörelsen borde ha varit påverkade av är herrnhutismen. Detta med tanke på att Hedengren uppförde Riseberga bönhus med herrnhutarnas bönesal i Stockholm som förebild.

Förnyelse av lutherska kyrkan

Herrnhutismen är en kristen rörelse som uppstod på 1720-talet kring den tyske greven Nikolaus Ludwig von Zinzendorf, vilkens hemort Herrnhut gav rörelsen sitt namn. Det viktiga för herrnhutismen är varken rätt lära eller rätt ordning för omvändelsen, utan istället det rätta hjärteförhållande till Jesus. Känslomässiga upplevelser av Kristi lidande och glädjen över försoningen i Kristi blod är centrala. Liksom den äldre pietismen är man inriktad på individen och på förnyelse av de lutherska kyrkorna istället för separatism.

Evangeliska brödraförsamlingen

På 1760-talet blev herrnhutismen en egen kyrka. I Sverige framträdde den dock som en inomkyrklig väckelse, som påverkade både lekmän och präster. Det svenska namnet på rörelsen är Evangeliska Brödraförsamlingen och finns i dag i Stockholm och Göteborg.

Det viktigaste i kristendomen

Vilken herrnhutisk litteratur Hedengren tog del av är okänt. Kanske läste han någon av von Zinzendorfs eller den mycket radikala prästen Anders Carl Rutströms predikningar. Troligen sjöng man i alla fall ur den herrnhutiska sångboken ”Sions Sånger”, senare ”Sions Nya Sånger”. Båda med en vilja att tydligare, än psalmboken, stämma överens med den egna prioriteringen av vad som är viktigt i den kristna tron.

Text: KG Mattsson