När människor i vår tid talar om Jesu lära, tänker de huvudsakligen på Bergspredikan, som sammanfattas i den gyllene regeln: "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem" (Matt. 7: l2). Men det centrala i Jesu budskap var förkunnelsen att "Guds rike" hade kommit.

 

Guds rike

Guds rike innebär att Gud regerar i människors liv. Det sker, när människor erkänner Gud som Herre. Med Guds rike menas också den gemenskap av människor, där Guds vilja är erkänd och följs.

Judarna hade länge väntat, att den tid skulle komma då Gud skulle framträda i kraft och bli deras konung. Han skulle göra sitt folk fritt och döma folken. "Ingen konung utom Gud"  det var faktiskt de fanatiska seloternas stridsrop. De hoppades att kunna driva ut romarna ur landet med våld. Men det rike, som Jesus förkunnade och upprättade, var "inte av denna världen". Det skulle inte upprättas med brutalt våld. Guds rike hade i verkligheten redan kommit, när Kristus kom, ty han var den förste som helt lydde Guds vilja. Därför kunde han säga till fariséerna: "Gud rike är mitt ibland er."

Men i en annan mening hade Guds rike ännu inte kommit. "Tillkomme ditt rike." Så lärde Jesus sina lärjungar att be i Herrens bön. Ännu var Guds rike endast delvis i verksamhet. I framtiden skulle det komma i kraft. Dock blir dess ankomst i framtiden inte en glädjefylld tilldragelse för alla. För dem som tror det goda budskapet om riket, kommer det att medföra "frälsning", ett nytt liv. Men för många blir ankomsten av Guds rike en dom.

Jesus använde ofta liknelser för att förklara vad Guds rike är likt. Riket vände upp och ned på världens värdeomdömen. Det är de ödmjuka, de fattiga och de som sörjer, som verkligen är lyckliga. Dem hör Guds rike till. De rika kan inte köpa sig rätten att komma ditin. För första gången i sitt liv kanske de fann att deras rikedom var ett hinder. Tiggare är inbjudna, och de tar emot Guds inbjudan, under det att respektabla människor vägrar – och blir utestängda.

Jesu liknelser visar att Gud är verksam i världen, stilla, nästan hemligt. Dock fortsätter riket att växa och utbreda sig, från en oansenlig början. Det är likt ett litet senapskorn, som blir ett stort träd, eller en smula jäst, som får en stor mängd deg att jäsa och svälla. En "såningsman" går ut och gör Guds budskap känt för människor överallt. Mycket av det han sår kastas ut förgäves. Människor stänger sina hjärtan för vad de hör. Eller andra ting tränger sig in, och människor glömmer vad de hört. Men en del lyssnar och deras liv förvandlas.

 

Läs

Matteus 3:2, 6:10, 13:31-33, 19:23-24, 20: 1-16

Markus 1:15, 4:3-8, 9: 1, 14:25

Lukas 13:23-30, 14:15-24, 17:21

Johannes 18: 36

 

 

"Gör bättring och tro"

"Guds rike är nära" sade Jesus. "Vänd om från er synd och tro den goda nyheten!" Människor måste göra bättring och helt ändra sitt sinne om de skall kunna låta Gud styra sina liv. De måste tro evangelium som Jesus kom för att ge.

Gud erbjuder nytt liv till var och en som tror och som vill lämna sitt gamla sätt att leva och följa honom. Det är värt att offra allt för detta. Att finna Guds rike är som att finna en skatt i en åker - och så gå bort och sälja allt vad man har och köpa den åkern. Det betyder att ge upp allt som man samlat ihop för sin trygghet och lita på Gud allena.

Det betyder också, att man sörjer över sin synd. Men det är ingenting som vi kan åstadkomma själva endast genom att försöka så gott vi kan. Gud kommer faktiskt för att uppsöka syndare. I liknelserna om det förlorade fåret och den förlorade sonen betonar Jesus glädjen i att bli funnen av Gud.

 

Läs

Matteus 13:44-46

Markus 1:15

Lukas 15:1-7, 11-32

 

 

Vad Jesus lärde om sig själv

Jesus visste, att han stod Gud mycket nära. Han uppmanade sina lärjungar att kalla Gud sin Fader, men han själv var Guds Son på ett särskilt sätt. Det är i synnerhet Johannes evangelium som framställer denna sida av Jesu lära för oss. Han berättar till och med att Jesus sade: "Jag och Fadern är ett." Att tro på Gud betyder också att tro på Jesus. Han står så nära Gud att människor kan lita på honom som de litar på Gud. Men han sade aldrig någonting som gjorde honom förmer än Gud. Han var "vägen" till Gud. Han gjorde aldrig något på egen hand, utan endast det som Fadern visade honom. Han var människosläktets "bröd", som Fadern hade sänt ner från himmelen. Vägen till "evigt liv" - Guds levande liv, som människor också kan få del av - det är att tro på (sätta sin lit till) Jesus Guds Son. Det är detsamma som att tro på Fadern som har sänt honom.

 

Läs

Johannes 3:16, 18 och 36 - 5:19, 20 och 30 - 5:24 - 6:32-33 - 10:34 - 14:1 och 6

 

 

Glädje

En ton av glädje hörs i allt vad Jesus lär. Guds rike befriar människor och gör dem fria till att leva ett verkligt liv. Jesu lärjungar fastade ibland, men han uppmanade dem att göra fastan till en fest, att smörja sig som till högtid och inte gå omkring och se dystra ut, som folk i allmänhet gjorde, när de fastade. På Jesu tid ansåg man att en människa, som ville vara from och god och följa Guds lag, skulle se allvarlig och sorgsen ut. Religiösa ledare klandrade Jesus, därför att han var glad och deltog i människors glädje, och de förargades, när man i Jerusalem hälsade honom med glädje och skratt. De som ondgjorde sig liknade den äldre brodern i Jesu liknelse, han som inte ville gå in och delta i festen, när fadern förklarade: "Nu måste vi fröjda oss och vara glada för att din bror kommit tillbaka, ty denne din broder var död, men har fått liv igen. " Gud själv gläds över var och en som återfinns, liksom kvinnan, som gladdes över myntet, som hon fick tillbaka.

 

Läs

Matteus 6: 16-18, 11: 19 och 21:15

Lukas 15:11-32.

Johannes 10: 10

 

 

 

Saligprisningarna

Jesus uttalade välsignelser (saligprisningar) över de "ödmjuka", de som förstod att de var andligen "fattiga". Alla de som nämns i saligprisningarna är verkligen "fattiga" och "ödmjuka" på ett eller annat sätt. "Salig" betyder "lycklig". Det är dessa människor som Gud förklarar "lyckliga". Hans rike hör dem till. I världen har de ingenting, men de kan vänta sig allt från Gud.

De som "hungra och törsta efter rättfärdighet", de vilkas högsta önskan är att göra vad Gud vill, de har sitt livs centrum i Gud. De "barmhärtiga" handlar mot andra människor, så som Gud handlar mot dem. De som arbetar för frid har ingen världslig makt. De är helt beroende av Guds kärlek, som kan förvandla två som är fiender till vänner. De förföljda är de som jagas bort av människor. Det är sådana människor Guds rike tillhör. Det är dem Gud skall belöna. Det är dessa Jesus prisar saliga. Så vänder han upp och ned på världens bedömning av lycka och salighet. Han sätter därmed också upp ett mönster. Det är ett mönster, som utgör en kallelse som de som hör himmelriket till skall förverkliga.

 

Läs

Matteus 5: 1-12

Lukas 6:20-26

 

 

Jesu lärjungar

Att vara en "lärjunge" hos Jesus, att gå i hans skola, var ett privilegium. Han lade inte, som andra lärare, tunga och svåra bördor på dem som följde honom. "Mitt ok är milt och min börda är lätt", brukade han säga. Men han framhöll att "den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och få äro de som finna den". Hans lärjungar måste vara som deras mästare, de måste vara redo att sätta sig själva och sina egna intressen sist. Inte ens hänsyn till den egna familjen fick stå i vägen för helhjärtad lydnad.

Jesus förberedde sina lärjungar på att de kunde vänta förföljelse. Men de behövde inte vara ängsliga. Om de blev ställda inför rätta, skulle Gud ge dem de ord de behövde för att svara. Jesus kallade sina lärjungar till en liv i tjänst för andra. Men han behandlade dem som vänner. De fick del av hans förtroende. De fick också dela hans lidanden. De skulle också få dela hans liv, hans glädje och hans framtida härlighet.

 

Läs

Matteus 13: 16-17, 10:16-25, 11:30; 7:13-14

Markus 8:34

Lukas 9: 57-62

Johannes 13:4-17 och 14-17

 

 

Gud och gudstjänst

Jesus talade om Gud som "Fadern" på ett nytt, mera personligt sätt än någon före honom hade gjort. Han lärde att Gud i en speciell mening var hans egen Fader, men han lärde också sina lärjungar att be: "Fader vår som är i himmelen." Han lärde dem att komma till Gud som barn till en kärleksfull och vis Fader, som förlåter dem. Han gav sina lärjungar rätt att bli Guds barn.

Denna undervisning var ny och revolutionerande för många människor. Religion var för många ett besvärligt system av regler och ceremonier. Jesus visade, att grunden för religionen var en gemenskap i kärlek med Gud själv. Som Fadern hade Gud omsorg om varje detalj i en människas liv. Han vårdade sig om henne. Detta förändrade människors inställning till bönen.

Som ett resultat av vad Jesus sade och gjorde följde andra och större förändringar. När en kvinna vid brunnen frågade, var människor borde be till Gud, svarade Jesus: "Den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern . . då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava." I Apostlagärningarna ser vi sådan tillbedjan ta sin början, när det goda budskapet predikades även för hedningar.

Jesus själv gick regelbundet till synagogan och bevistade högtiderna i Jerusalem. Han införde inte något nytt system av religiösa ceremonier. Han önskade, att hans lärjungar skulle följa hans exempel, att komma samman för att studera Bibeln, att be och att fasta. Och han befallde dem att döpa dem som kom till tro. Och att fira minnet av hans död genom att dela bröd och vin, såsom han och lärjungarna hade gjort vid deras sista måltid.

 

Läs

Matteus 6: 6-18 och 31-32, 7:7-11, 9:14-17, 28: 19

Johannes 1:12-13, 4:19-24

Första Korintierbrevet 11:23-25

 

Denna artikel handlar huvudsakligen om Jesus som lärare, men han är mycket mer än en lärare. Han var en profet, sänd av Gud, med ett nytt budskap om hopp för världen. Men mer än det: han kom till världen för att bli dess Frälsare.

 

 

Källa

Bibelfakta i färg, EFS-förlaget, tryckt 1979

 

Text & bild: KG Mattsson