Här nedan följer en liten intressant beskrivning om Olof Gabriel Hedengren, uppläst av Kent Runesson på Olof Gabriels 200-årsdag 14 januari 2012. Ett utdrag av apotekaren Johan Fernström, född 1853, berättelse om sina barndomsminnen i Lekeberga och hemgården Bo, norr om Riseberga. Här från ett besök i bönhuset då OG predikade
”På Riseberga härskade en f.d. artillerikapten Hedengren. Han hade byggt ett stort bönhus på sitt gods strax intill huvudbyggnaden. Bönhuseet var vackert inute och försett med en hög predikstol och stor orgel med pipor i flera register. Själv brukade han predika och hans fru skötte orgeln. Bönhuset var alltid fyllt av åhörare, då kaptenen predikade om söndageftermiddagarna. Han talade med stor glöd och fördömde världens ondska samt hotade med de evig straffen, förmodar jag, som det brukades på den tiden.
Min mor brukade taga oss barn med på söndagsvandringar till Riseberga bönhus genom vår skogalott och de vackra hagarna som hörde till Riseberga egendom. Vi vilade då alltid en stund i klosterruinen som låg strax intill herrgård. Jag försökte föreställa mig hur där sett ut och hur nunnorna promenerade, bärande på sin stora helighet.
Det som intresserade mig mest var det vackra orgelspelet och predikantens person. Trodde till att börja med att han var blind, emedan han ofta blundade, när anden hade fallit över honom. Det gick på den tiden en häftig andlig rörelse över trakten och Hedengren lyckades visst agera upp sina åhörare rätt betänkligt. Vid ett söndagsbesök i bönhuset var min mor iklädd en ny vacker hatt, en sån där ”kyss mig, om Du kan”-hatt, som klädde henne särdeles väl. Men då fick hon på tafsen av den predikande artillerikaptenen, så hon seglade ut ur bönhuset mycket förolämpad och sedan blev det aldrig någon promenad dit.”