Patron hjälpte mullhyttebor att bygga missionshus
En av de första frikyrkolokaler som tillkom under Risebergarörelsens dagar var Mullhyttans missionshus. Byggt 1861 med god hjälp av godsägare Hedengren. Idag ägt av en av fyra systrar och omgjort till kafé med försäljning av hemslöjd och antikviteter.
Mullhytteborna hade redan under 1840-talet berörts starkt av Roparrörelsen, som på sina håll i bygden förmärkts på ett sätt som påverkat folk i hela Närke. En folkrörelse som skapat både andliga och sociala förändringar, men också motstånd, tumult och polisingripanden. Läs mer om detta här. Men där roparrörelsen tog slut startade Risebergaväckelsen 1853. Mullhyttebor och resterna av roparrörelsen gick den 15 km långa vägen upp till den gamla herrgården och klosterruinen i Fjugesta för att höra godsägare Hedengren berätta om sin livsförvandlande omvändelse och nya personliga tro på Gud. Där hölls söndagsgudstjänster, nattvardssamlingar och välbesökta sommarmöten. Men med tiden blev det stora anloppet av människor ett problem för Hedengren, han byggde 1855 eget bönhus och uppmuntrade sina långväga gäster att bilda föreningar och bygga missionshus på sina hemorter
Några mullhyttebor hörsammade uppmaningen och bildade därför 1859 ”Mullhyttemo missionsförening av luthersk bekännelse”. Föreningens första paragrafer löd: ”Inga andra intages i föreningen såsom medlemmar, än de som leva efter Guds Ord, och i följd därav kunna antagas vara omvända och således troende Guds barn. Dock måste likväl alla medlemmar hava den rena evangeliska lutherska bekännelsen och för bibehållande därvid får ingen medlem mottaga främmande eller okända predikanter eller av okända bokspridare köpa skrifter, ty litet surdeg kan snart försyra degen”
Föreningen fick snabbt nya medlemmar och man växte starkt. Den första tiden träffades man i hemmen och samlade bland annat in pengar för att kunna uppföra eget lokalt bönhusbygge. Tomt skänktes av en medlem och man påbörjade sina byggnationer våren 1861. Frivilligheten var stor, skogshuggare högg ner träd och körare drog fram timret. Till god hjälp hade man patron Hedengren på Riseberga, som lånade ut både spånhyvel för takbygget och några av sina starkaste oxar. I slutet av sommaren, den 18 augusti 1861 invigde man under Hedengrens ledning missionshuset, som man kallade det. Missionshuset var byggt efter tidens tänk, en stor samlingsal med predikstol, liten farstu, litet kök och lilla salen. Dock var inte allt klart då, man hade sågspån till golv och ohyvlade bräder till bänkar. Trots det drog invigningen mycket folk i bygden och kollekten gav 76,20 kr (ca 4500 kr i dagens penningvärde). Verksamheten blev snabbt stor. Man kallade evangelister och predikanter, bedrev söndagsskola, juniorförening, ungdomsförening, syförening, sånggrupper, strängmusik och ordnade missionsauktioner och väckelsemöten. Antalet medlemmar är okänt, men lär ha varit relativt stor då ungdomsförening ännu 1939 bestod av 20 personer.
Med med avflyttningen från landsbygden och den tilltagande avkristningen av Sverige började dock församlingen tappa medlemmar, under andra hälften av 1900-talet. 1992 var man bara 7 aktiva kvar och de beslutade sig då för att lägga ner. Medlemmarna gick över till angränsande församlingar. En tid användes huset bara vid enstaka årliga samlingar, men såldes sedan till Elisabeth, gift med pingstpastor Ronny Söder i Laxå, som 2009n startade kafé och affärsverksamhet i det gamla missionshuset, och gör så än idag. För den som är fikasugen är missionshuset öppet både sommar och vinter. Öppettiderna kan dock variera och för den som vill vara helt säker, kan man få uppgift om detsamma på företagets hemsida eller Facebook.
Församlingens musikanter samlade på missionhustrappan, ca 1910
Församlingens första predikstol, en gåva från patron Hedengren
Än idag serveras det kaffe i lilla salen i Mullhyttans missionshus