Gorm den gamle var inte snäll. I alla fall inte i början. Han anbefallde avrättning så fort man träffade på kristna. Men så var han också en asatroende viking som försvarade sin religion. Men han blev något vänligare inställd till de kristna efter att hans sondotter gifte sig med den kristne vikingen Helgi Hvass. Någonting säger mig ocksdå (kanske det är en gen) att de var de asatroende stormännen som anordnade Midvinterbloten med människooffer. Det var de fattiga som först omvände sig till kristendomen. Kristendomen var dom fattigas religion
Gorm den gamle var en av mina förfäder i 30:e eller 40:e led (det är omöjligt att hålla reda på alla siffror i huvudet). Gorm kallades Vurm av den isländska författaren Snorre Sturlasson, men hette egentligen Gorm Hardeknutsson. Han var son till Hardeknut I (okänd mor), var kung i Danmark under första hälften av 900-talet och far till Harald Blåtand enligt Jellingestenen på Jylland. Gorm härskade över hela Danmark och är den äldste kände danske kungen med säker historicitet. ]I början av 900-talet avsatte han kung Sigtrygg och tog makten från den från den Olofska ätten som regerat över västliga Danmark, Gorm omnämns första gången år 936, då han gav ärkebiskop Unni av Hamburg-Bremen en kylig mottagning, avvisande anmodningen av en kristen mission. Men Under 950-talet tvingades Gorm bli vasall åt den tyske kungen (sedermera tysk-romersk kejsare Otto), sannolikt stödd av Gorm son Harald
Gorm dog troligen år 958 och man lät resa en runsten som kallas Jellingesten. Enligt denna var han gift med engelskan Tyra Danebok. Inskriften på stenen är ”Konung Gorm gjorde dessa kummel efter Tyra, sin hustru”. Bland deras ättlingar märks Harald Blåtand, Erik Blodyx, Sven Tveskägg, Sigrid Storråda, Erik Segersäll, Styrbjörn Starke, Knut den store. Harald Gråfäll, Olof Skötkonung med flera