Jesu rättfärdiggörelse inför Guds domstol

§ 1.Bland de tröstefulla språk som finnas i den Heliga Skrift är detta av aposteln Johannes mycket märkligt, då han säger: Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att i icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig. 1 Joh. 2:1. Vi märka därvid i korthet följande omständigheter till varning, undervisning och tröst:

§ 2. Mina barn kallar aposteln här de kristna, som han skriver till. Han kallar dem så icke så mycket med hänsyn till sin höga ålderdom som därtill, att han såsom ett Guds redskap fött dem till andliga barn genom sanningens ord. I sådan mening kallar även aposteln Paulus sina åhörare barn. Gal. 4:19. 1 Kor 4:15. Filem, v, 10, och Johannes brukar samma uttryck flera gånger i anförda epistel, Kap. 2:18. 3:7, 18. 4:4. 5:21. Dessa trogna och pånyttfödda själar, som han åsyftar med barnanamnet, varnar han för synden: Detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Såsom helgade i Kristus anstår det eder icke, vill han säga, att nu mera ha med synden att skaffa, det överensstämmer icke med edert nya liv, till vilket ni ären födda. Det stämmer inte överens med den rening, som i haven fått, att I åter skullen besmitta eder med synd, ty att ha förening, gemenskap och sällskap med Kristus och vandra i mörkret. 1 Joh. 1:6, det kan icke stå tillsammans.

 

§ 3. Men om det nu skulle så hända, att en i Kristus befriad och renad själ skulle förse sig och falla i någon synd, månne då allt hopp är ute och all tillgång till nåd utesluten? Nej Gud vare lov! Aposteln säger: Om någon syndar, om så skulle hända, det är illa om så sker, och jag varnar eder allvarligt därför: I skolen icke synda, men om ändå någon gång skulle så illa vara, så hava vi en förespråkare, - - - Jesus Kristus. Detta är för bekymrade, nedslagna, av syndens skuld och straff betungade själar en stor tröst. Aposteln säger icke:Om någon syndar har han en förespråkare, såsom meningens sammanhang kunde ge anledning till, men det skulle icke säga lika mycket, därför säger han: Vi hava en förespråkare, för att visa att denna nåd är för alla och står öppen för alla. Han kallar Jesus en förespråkare, enligt grundtextens uttryck en som åtager sig att utföra, förfäkta en annans sak och tala för den. En sådan är Jesus inför Guds domstol. Han har åtagit sig syndares sak till försvar, så att om någon råkar synda, tar Jesus honom i försvar inför Guds domstol, så att Guds vrede icke strax drabbar honom till undergång, så länge nådatiden räcker. Han försvarar oss icke så, att Han tar synden själv i försvar, ursäktar eller förnekar den, utan så att han framställer sig själv såsom en försoning för synden. Han åberopar den av Honom själv erlagda lösepenningen, vilken Gud en gång förklarat sig tillfreds med, så att Hans rättfärdighet nu ej mer har att fodra av syndare till gottgörelse utan måste låta den talan falla, som Han eljest hade mot syndare. Och här i består Jesu förbön för oss, sedan Han nu efter erlagd lösepenning är upptagen i sin härlighet och sitter på Guds högra sida och manar gott för oss. Rom. 8:34.

 

--------------------

Del av Anders Nohrborgs predikan om Jesu rättfärdiggörelse inför Guds domstol hämtad från Nils-Gunnar Svenssons hemsida www.fullbordat.nu

Enligt Anders Nohrborg sätter Gud människan i centrum, och ger henne inte bara gemenskap utan även en känsla av lycka. Genom kallelse och uppväckelse sker en erfarenhetsmässig förvandling av människan.