Växlande omdömena om väckelsen

Olof Hedengren i Stockholm, sonson son till Olof Gabriel, har skickat in två intressanta tidningsklipp från den tid Risebergarörelsen var aktiv. De talar sitt tydliga språk, ris följdes snart av ros.

 

Blekingeposten 7 augusti 1857 

Örebro. Härom berättar Nerikes Allahanda för den 29 juli: Brukspatron Hedengren, en nitisk och, som det af hans festförwandier påstås, högt begåfwad förkunnare af de nya läror, hwilka, tyvärr, på sednare åren wunnit en mer än betänklig utspridning inom wårt land, har, efter hwad bekant är, på Riseberga för ett par år sedan låtit uppföra en kyrkobyggnad, egentligen beräknad för godsets underhafvande, men som äfwen besökts af andra ”wäckte” från kringliggande bygder.

Herr Hedengren , hwilken aldrig saknat åhörare, emedan han är en eftersökt predikant, men som förmodligen trott att deras antal betydligt skulle förökas, om han i sin kyrka kunde erbiuda hwad numera sällan fattas i någon af wåra landskyrkor, nemligen orgelmusik, har derföre gått i författning om anskaffandet af ett orgelwerk, bygdt af direktör O. Nygren, hwilket Söndagen den 19 Juli högtidligen invigdes, och för dagen spelades af herr Manteli, organist  i Jacobs församling i Stockholm, i närwaro af en så talrik samling åhörare, att, efter hwad vi hört uppgifwes, kyrkan ej på långt när förmådde rymma dem alla.

Wilken höjd af bildning skulle det swenska folket icke kunna nå, om man med lika ifwer arbetade på dess upplysning och lika litet skydde några uppofringar derför, som läseriets befordrare nu gör för att sänka det i öfwertro och widskepelse, med derifrån oskiljaktligt mörker!

 

Göteborgs weckoblad 25 juli 1878

 

Bref från Nerike (Till O.W)

Riseberga, beläget på en temligen hög afrundad kulle, beväxt med flera slag af barr- och löfträd, är ett bland de vackraste ställena i det bördiga och äfven delvis vackra Nerike. Huru mycket lekamligt och andligt godt har icke från detta Riseberga kommit åtminstone Nerike till del genom den för några år tillbaka hemgångne pastron O. Hedengren. Ett af de verk, genom hvilket han talar ändock han är död, är det stora vackra bönehus, som han uppbyggde, och hvari han sjelf med lif och värme i anda och kraft, för stora skaror och förkunnade det eviga lifvets ord, Jesu Kristi evangelium, till oräkneliga menniskors frälsning och salighet. Icke utan djup rörelse kan man i minnet återkalla den älsklige mannens lif och verksamhet. O hvad Guds nåd dock kan uträtta, der hon obehindrat får verka!

Här vid Riseberga skulle den 14 juli hållas missionsmöte i bönehuset. Men fastän detta med sina 2:ne läktare är ganska rymligt, kunde dock antagas, att det ingalunda skulle kunna  rymma alla de väntande mötesbesökarne. Derför måste vi anhålla hos Honom, som råder öfver himmel och jord, att det måtte tillåtas oss att äfven vara i det stora templet, hvars hvalf är den sköna himmelen.

En skara menniskor af kanske mellan 3 à 4 tusen, hade hit nu samlats för att höra lefvande Guds ord. Mötet började kl 3 e.m. med predikan öfver Matth 15:1-20 af lektor Elmblad. Derfter samtalades öfver tvenne af de för mötet uppsatta frågorna, af hvilka den första var: ”Hvilka äro hindren för och vid menniskors omvändelse  till Gud, och huru skola de öfvervinna?” och den andra: ”Hvad hafva vi att lära af 1 Joh 3:10 och Rom 8:9?” Efter frågornas behandling, höll pastor E. Beckman från Wiby missionspredikan öfver ps 93 och reseombudet Odell afslutade mötet med predikan öfver ps 99, Sånger afsjöngos af väl öfvade sångkörer.

Så hade då Herren låtit mötet hållas i ett det skönaste och härligaste väder under en nästan molnfri himmel. Vederqvickte till sin ande återvände många med glädje till sina hem, styrkte och fröjdande sig i hoppet om att snart få deltaga i det stora sabbatsmötet derofvan, der de skola vara lika Herren Jesus och se Honom såsom Han är.”

G Waern