En iskall höstkväll skedde Sveriges första vuxendop
Fredrik Olaus Nilsson kom till tro på Gud i en rasande storm utanför Amerikas östkust. Några år senare bidrog han både till det första vuxendopet och bildandet av Sverige första baptistförsamlig. Men då fick Statskyrkan nog och utvisade honom till Amerika igen
De samlades i hemlighet, en sen höstkväll 21 september 1848. Vinden från havet blåste kallt in över Vallersvik. Det var bara åtta grader varmt luften, och knappast gjort för att bada. Men på stranden stod åtta personer beredda att kliva i. Det var Fredrik Olaus Nilssons hustru, två av hans bröder samt fem andra män. Men när predikanten August Förster anlände drog sig tre män ur. Kylan i vattnet avskräckte. Några minuter senare hade det allra första baptistdopet i Sverige ägt rum.
Fredrik Olaus Nilsson föddes 1809 på Vendelsö, några kilometer norr om Vallersvik. Nästäldst av fyra bröder. Fadern var sjökapten. Modern avled dock när Fredrik var sju år och pappa Per började supa. Han drog på sig skulder och snart tvingades han lämna bort sina söner till andra.
Fredrik gick tidigt sjöss, liksom alla hans fars förfäder. Skeppare och sjömän som de blev. På 1830-talet seglade han på ett amerikanskt fartyg. På en färd till New York bröt det ut en fruktansvärd storm, och besättningen trodde deras sista stund var kommen. Fredrik ropade till Gud om hjälp, och fick det.
-Det var som om den Allsmäktiges hand höll mig vid håret över det öppnade helvetet, skrev han senare
Fartyget red ut stormen och efter sin ankomst till den stora staden sökte sig Fredrik till en baptistkyrka. Här blev han snart engagerad som kolportör. Gick från dörr till dörr och delade ut biblar och traktat, med budskapet om Jesus som korsfäst. Många blev av hans förkunnelse omvända.
1839 var han tillbaka i Sverige som baptistpredikant, en icke tillåten syssla på den tiden. Statsyrkan tillät ingen att predika utanför sina egna hägn. Fredrik avlönades dock av ett amerikanskt bibelsällskap, som sjömansmissionär i Göteborg År 1845 gifte han sig. Genom kontakter med en tysk predikant blev paret övertygade att vuxendopet var det enda rätta. Fredrik for till Hamburg och döptes där 1 augusti 1847 i floden Elbe. Året efter hölls det första baptistdopet i Sverige.
Efter dopet i Vallersviksbukten vandrade den lilla gruppen upp till en stuga i Borekull där de bildade Sverige första baptistförsamling. Stugan finns kvar än idag. Alltfler kom med i Nilssons verksamhet och snart observerades de av Statsyrkan, som motarbetade dem på alla sätt. 1850 hade man fått nog, och utvisade Nilsson från landet. Han följdes snart av 50 andra svenskar som emigrerade frivilligt. Nilsson reste sedan runt mycket i USA för att predika, innan han och hans fru 1860 återkallades till Sverige. Förbuden mot kristen verksamhet utanför Statskyrkan hade då hävts. Så långt hade baptisterna i Sverige ökat till 4500 medlemmar. Nilsson blev genast en av ledarna.
Dock kände han sig åsidosatt av de nya krafterna och redan 1869 flyttade han och frun tillbaka till USA. De bosatte sig i Houston, där de blev ledare för den svenska baptistkyrka som grundats av de invandrare som följt dem till USA 19 år tidigare. Nilsson tjänstgjorde periodiskt som pastor i kyrkan. Fyra dagar innan han dog, 21 oktober 1881, skrev han till en vän;
-Herren är trogen, med honom är nåd och kärlek. Jesus Kristus är mitt enda hopp, på den klippan vill jag vila, som har räddat mig. Må Herren hjälpa mig till det sista.
Svenska Baptistsamfundet, SB, var ett kristet trossamfund som 2011, tillsammans med Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige bildade de Equmeniakyrkan. Då hade man mer än 16000 medlemmar i 192 församlingar. De bedrev mission i Afrika, Ryssland, Asien och Europa. Från SB utbröts både den svenska pingströrelsen och Örebromissionen. Sångerna inom Svenska baptistsamfundet är sparsamma och svåra att finna, både på nätet och sångböckerna. En sång som dock sjöngs tidigt var ”Ljuvt kärleksbandet är, som Kristi lemmar band”
Många sjömän
På sin fars sida härstammade Fredrik Olaus Nilsson från idel sjömän, alla bosatta i Halland, medan det bland moderns förfäder fanns både rådmän, militärer, lagmän och präster. I Halland, Bohuslän och Västergötland. Äldsta kända förfadern är en Claes Bengtsson, som bodde på Vendelsö i slutet av 1500-talet. Bland släktnamnen märks Heijl, Unge, Magirus, Bagge, Werdelin och Hane.
Far Per Nilsson (1776-1844), sjökapten
Mor Catharina Werdelin (1775-1816)
Farfar Nils Persson (1721-1785), skeppare i Halmstad
Farmor Berta Hansdotter (1741-1813)
Morfar Claes Werdelin (1724-1798), skeppare i Varberg
Mormor Sara Cajsa Bagge (1739-1809)
Farfars far Per Andersson, skeppare på Vardellson ö
Mormors far Fredrik Bagge (1710-1778), jaktlöjtnant
Mormors farfar Nils Fredriksson (1673-1730), kyrkoherde i Fagered
Mormors morfar Sven Hane (1659-1735), ryttare i Hanhals
Mormors fanors far Caspar Heijl (1702-), kyrkoherde i Tvååker
Mormors farmors farfar Paul Heijl, häradshövding i Halland
Mormors farmors morfar Petrus Magirus (-1692), prost, rektor i Snöstorp -
Mormors farfars farfar Nils Johan Bagge, borgmästare i Marstrand