Ett brev från Olof Hedengren till sonen Olof Gabriel som just påbörjat sina studier i Uppsala. Det innehåller bland annat en intressant beskrivning av hur ett bröllop kunde gå till, i bättre bemedlade hem i början av 1800-talet.

Riseberga den 5 september 1827

Min kära Olof!

Med mycken rörelse och saknad gick jag upp på min kammare då Du rest och bad innerligen Gud att han måtte skydda och ledsaga Dig från olyckor och bevara Dig på dygdens väg då Du nu gick att beträda en ny bana av Din levnad. 

Dina löften om eget bemödande att vid alla tillfällen giva noga akt på Dig själv, och hoppet att Du bliver omgiven av nitiska lärare och beskedliga, dygdiga kamrater, tröstade mig. Och vad det skall fägna mig om jag får se frukten av mina bemödanden framlysa i vunna kunskaper hos Dig jämte begär till deras förökande samt ett anständigt och dygdigt väsende och uppförande hos Olof då vi nästa gång få vara tillsammans.  Mamma delar fullkomligt mina känslor och önskningar och vi längta båda livligt efter glada tidningar från Dig med den kommande posten.

Min huvudvärk återkom om aftonen sedan Du reste, men lördagen blev jag fullkomligt rask och mår även väl efter överståndna bröllopscalaser. Alla bröllopsgästerna samlades i prästgården kl 5 i söndags och efter undfånget ett glas vin med konfekt följdes hela bröllopståget, 12 åkdon, under ett vackert väder men grufligt damm, till kyrkan varest altardisken var mitt framför pyntad med ett blått med silke och guld broderat täcke från Östa samt på sidorna med vitt samt blomster från vår trädgård.

Inga brudstolar voro, utan brudparen stodo framför altaret på en matta, och prosten förrättade vigseln. Brudarna voro vitklädda, men det högt uppkammade håret med kronan af myrten ofvanuppå missklädde dem i mitt tycke. I kyrkan var mycken almoge samt ungdom från Qwissbro och Knista m.m. Brudfolket följdes ej i den ordning som vederborts, hvilket minskade det intryck högtidligheten kunnat ingifva.

Efter vigseln begåfvo sig alla till bröllopsgården, där man undfägnades med thé. Sedan gick man och såg på hvarannan tills kl ½ 9 då bröllopsbordet var färdigt, där man fick en passande ej för stor måltid, vid vars slut skålar druckos, först för brudparen samt sedan för gästerna, parvis proponerade af värdarna Blomberg och Malmgren, och druckos i punsch och bischoff. Härefter begaf man sig hem.

Måndags middag samlades man åter där jämte alla grannar från Knista, Viby, Qwissbro och Kräklinge samt doctor Thyselius med fru. Borden dukades i salen och i flickornas kammare med ett brudpar som värdfolk i vardera rummet, föregående dagens värdar och värdinnor sutto då i högsätet jämte de ankomna främmande.

Bröllopsdagen satt släkten främst. Man undfägnades med en ganska god måltid med vin och confekt rikligen samt punsch och bischoff, varur druckos värdars och värdinnors skål, även för de främmande parvis och slutligen för brudparen, af hr doct. Thyselius proponerad. Den mängd af folk som på alla ställen i huset var samlad, jämte yttre värme och solsken, gjorde jämte god förtäring att vi nästan blivit qwäfda af värme, särdeles som fönsterna för drag skulle vara tillslutna.

Sedan middagen dinerats börjades mot aftonen, fast vid solsken, dansen vid musik af två clarinetter och ett walthorn, hvilka blåstes temligen bra. Bland så mycket folk kan Du lätt föreställa Dig hur trångt det skulle vara att dansa, då ofta öfver 20 par voro uppe på golfvet. Åskådarna sutto för båda ändarna af rummet, och de flesta äldre både herrar och fruar dansade och trängdes med ungdomen. Under dansen dracks thé och punsch som vanligt om julen.

Balen började med långdans af båda brudparen först, sedan vanliga quadriljer och valser. Olof Geijerstam och Gustaf Geijerstam funno mycket nöje i att visa mamsell Kjellin en något för öfverdrifven artighet, måhända mest på spectakel och för att vara Malmgren i vägen, och hon tycktes ej heller wara illa belåten med detta utmärkande, hvilket jag fann underligt af en förlovad flicka. Hon hade sålunda kanske icke räckt till även för Dig om Du varit med.

Under dansen tänkte vi mycket på Dig min Olof, och detta yttrade även flera Dina dansvänner. Men jag fägnade mig däråt, att jag hade sett min Olof kunna med förstånd försaka ett väntat nöje, som i själva verket varit störst i föreställningen därom. Även doctorinnan Thyselius dansade. Balen fortgick till kl nära 12, då måltiden som vanligt på julen intogs och dansen upphörde, varefter var och en mätt och trött förfogade sig hem. Jag ganska trött och mätt på nöjet. I morgon äro vi bjudna till Östa och om söndag bjuda vi grannarna hit, dock endast på mat och dricka. Anna-Lisa lärer flytta hit om fredag.

Jag slutar detta sedan posten kommit.

Din hulde fader O. Hedengren.

-----

Hämtat från hemsidan

http://homepage.mac.com/johan.blixt/Barbro/RothbokDel1.html#Brev till Olof Gabriel