Jul hos prosten Falk

Prosten Axel Per Falk var inte bara en av de läsarpräster som ibland kom att leda att nattvardsmötena i Riseberga bönhus. Hans välvilliga inställning till väckelsen kom att ha stor betydelse för läsarna i både kumlabygden. Sverige och utlandet. Här kan du bland annat läsa om hur julen firades i hans hem. Allt enligt han son Johannes.

 

”Vid sidan av påsken och pingsten, var julen den förnämsta högtiden i min faders hus. Den föregicks av slakt och storbak. Ett annat förebud var de äldsta brödernas hemkomst från Stockholm, som hälsades med jubel av de små. En av våra fastrar, Lotten som var diakonissa, hade på ett eller annat sätt gjort bekantskap med den sydländska seden att till jul anordna en julkrubba. Vi plockade under hösten vacker mossa och stenar för ändamålet. Under vår fasters ledning fingo vi sedan ställa i ordning ett litet landskap med betlehemskrubban, herdar, får o.s.v. och över det hela blänkte en vacker stjärna av förgyllt papper. Julgran hade vi naturligtvis också och en gipskyrka med färgat kring.

Efter julaftonens middag med mat instängdes vi i barnkammaren, där vi hade att lära oss var sin vers ur bibeln t. ex. »Och du Betlehem i judiska landet är ingalunda den minsta o. s. v. Vi bildade sedan ring kring julgranen och del av julhögar med julbullar och stort antal intressanta skildringar, även julklappar väntade oss. Därefter läste vi upp våra bibelspråk, vår far läste en kort betraktelse och vi sjöngo : »När juldagsmorgon glimmmar” eller »Var hälsad sköna morgonstund». 

Sedan åts lutfisken och julgröten. Först efter kvällsvarden utdelades de äldres julklappar av min far, som läste upp julklappsversarna, av vilka han själv författat de flesta och de bästa. Han hade en rätt framstående talang för sådant rimmeri. Juldagen var min fars födelsedag. Då voro alla måna om att stiga upp i god tid för att först fira honom och sedan gå i julottan kl. 6 f. m.”

Johannes Falk

 

 

Det var på ett av Evangeliska Fosterlandsstiftelsens , EFS, sammanträden i Stockholm 1856 som Olof Gabriel Hedengren lärde känna Axel Per Falk. Denne var prost i Kumla, lågkyrklig (dvs pietistiskt) och mycket välvilligt inställd till den då gryende väckelserörelsen. Han bidrog till skapandet av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Denna kontakt ledde till att Hedengren inbjöd Falk att komma och predika i Riseberga bönhus, vilket besvarades med att Hedengren inbjöds att predika i Kumla kyrka.

Prosten Falks betydelse för väckelserörelsen i Kumlabygden kan inte nog betonas. Tack vare hans vänliga inställning kom inte det hårda motstånd, som så tydligt utmärkte Statskyrkans i andra bygder, att dominera. Läsarna i Kumla pastorat understöddes så väl av Falk att mängder av missionsföreningar där uppstod. Än i dag betonas betydelsen av Falk betydelse för väckelsen. Kyrkoherde Björn Svärd i Örebro skrev så sent som 1987 en hel bok i ämnet, ”Väckelsen i lokalsamhället” kallad.

När Sveriges första nattvardsförening bildades på Riseberga (som senare ledde till bildandet av frikyrkor) 1860 var Axel Per Falk en av de läsarpräster som kom att förrätta nattvardsgångarna. Om än något tveksam till samlingarna ställde han ändå upp. Han utförde denna tjänst som han sa:  ”mot sin övertygelse, men för kärlekens skull”

1865 tog Falk, på uppmaning av EFS, initiativet till bildandet av en regional Ansgariiförening. Namnet härleds till Ansgar som missionerade Sverige på 1000-talet, och hade precis som denne en missionerande funktion, till gagn för både Sverige och utlandet. Sammanslutningen i Närke fick namnet Örebro läns Ansgariiförening och

Olof Gabriel Hedengren blev där en självkla medlen i styrelsen.

Det blev också Falk som kom att predika på Hedengrens begravning i Riseberga bönhus 16 december 1870. En mängd människor hade sökt sig dit och följde sedan med till patrons gravsättningen på Edsberga kyrkogård

 

LÄNK se även http://riseberga.dinstudio.se/page_497.html

Kumla julblad 1933.s 2-4 https://www.kumla.se/download/18.72994f13178adb846e62391/1618991354859/KJ-1933.pdf

 

Några anor

 

FAR Carl Gustaf Falk (1791-1868) komminister i Västervik

MOR Christina Catharina Moberger (1797-1851)

FARFAR Nils Axel Falk och (1752-1827), lantbruksinspektor

FARMOR Maja Stina Henriksdotter Ljungström (1761-)

MORFAR Olof Moberger (1752-), rektor i  Västervik

MORMOR Kristina Kastman /1769-1815)

MORFARS Olof Ericsson (1711-1774), rustmästare i Vimmerby

 

 

När juldagsmorgon glimmar
Jag vill till stallet gå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå

Hur god du var som ville
Till jorden komma ned
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer

Hur Jesu vi behöva
Du käre barnavän
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen