Reformpolitiker

Under sina tidiga utlandsresor blev Hedengren varmt tillgiven de liberala rörelserna, särskilt det franska folkets väg till frihet och demokratiska styrelseskick. När han 1839 återvände till Närke för att ta hand om sitt gods, märkte han snart att närkingarna inte var främmande för de politiska strömningar, han mött i utlandet. Redan år 1833 fann Adolf Törneros vid ett besök här en demokratisk anda, "som nu i senare år bornerat så häftigt, att man kan kalla Närke för den svenska liberalismens vagga. Det visade sig också, att de riksdagsmän, som under 1840-talet representerade Närkes borgare och bönder, alla var mer eller mindre reformvänliga. Målet, som de liberala, vid denna tid särskilt tagit sikte på var en ombildning av folkrepresentationen. Tidningen Nerikes Allehanda, grundad 1843, blev från början ett språkrör för dessa tankar och idéer.

 

Varken bonde eller adel

Hedengren hade säkert många tillfällen att på grannherrgårdarna i Närke byta tankar om den politiska situationen hemma och ute i världen samt om det växande reformbehovet. Tydligen var han redan av personliga skäl oppositionellt inriktad mot den gamla ståndriksdagen. Han hörde inte hemma i något av de fyra stånden, var varken adelsman eller bonde, och som bruksdelägare stod han närmast städernas borgare. Utan tvivel tog han starka intryck av sin släkting Torsten Rudenschölds tankar om ståndscirkulationen. Passionerat levde Hedengren med vad som hände både i Sverige och utomlands, särskilt i Frankrike. När februarirevolutionen där bröt loss 1848, kunde han inte längre stå vid sidan och passivt se på: han måste nu ge sig med i den politiska 1eken.

 

Reformsällskap bildades

Hans första framträdande som politiker torde ha skett samma vår i och med den inbjudan han var med om att utsända angående bildande av ett reformsällskap i Närke. Initiativtagare var olika frisinnade och liberala högreståndspersoner. Målet var reformera rösträtten och riksdagens utseende, bland annat ville man ha en enda kammare. Inbjudan var undertecknad av män som greve August Anckarsvärd på Bysta, ryttrnästare C. R. Tersmeden, assessor N. G. Dahlgren och bokhandlare Abr. Rohlin, Örebro, godsägare C. G. Sköldberg, Berga, samt Hedengrens f . d. informator, prosten David Blomberg, Hardemo. Liknande reformsällskap bildades nu i rask följd på olika håll i landet.

 

Tre reformmöten i Örebro

Över 150 personer samlades till "reformmiddag” i Örebro den 29 april 1848, då den planerade sammanslutningen tog form. Samlingarna leddes av Carl Henrik Anckarsvärd, ägare till Karlslunds herrgård strax utanför Örebro. Många propagerade för en allmän rösträtt, men det tyckte andra var att gå för långt. En avlönad sekreterare, med säte i Örebro, utsågs, Sven Adolf Hedlund. Professor Olof Wingqvist fick i uppdrag att utarbeta ett representationsförslag. Man bildade genast Nerikes Reformförening tog sedan det djärva steget att inbjuda representanter från alla reformsällskap i landet till ett riksmöte i Örebro den 4 juni påföljande år. Att reformsällskapen accepterade Örebro som samlingspunkt förklaras av att Närke var en av huvudhärdarna för tidens frisinnade idéer 

Under sex dagar 1849 var deputerade från 22 olika reformsammanslutningar samlade i Societetssalongen i Örebro. Till mötets ordförande valdes C R Tersmeden på Hinseberg och till vice ordförande föreslogs Hedengren, som dock avböjde för att helt kunna ägna sig åt frågornas behandling i beredningsutskottet.

1850 års riksdag la också fram förslaget till ny representationsreform, vilket dock förkastades av alla utom borgarna.

Ett tredje reformmöte hölls i Örebro sommaren 1853 men samlade bara 44 personer. Nu satt dr Askengren som ordförande och sekreterare blev den unge medarbetaren i Aftonbladet S. A. Hedlund, Hedengrens gode vän. Mötet pågick en enda dag, och inskränkte sig till att nominera de båda föregående mötenas beslut. Den radikala falangen inom svensk politik kom en lång tid framåt att få segla i motvind

 

Förlorade illusioner

Men Hedengren var inte den som gav upp. I brev till Hedlund bad han denne göra allt han kunde för att få Aftonbladet helt på de liberalas sida. Aftonbladet, "landets största tidning, om den vill fortfara att vara mäst läst, kan den icke annat än omfatta våra idéer, som hafva Bondeståndet och framtiden för sig”.

Hedengren hade även varit i Frankrike och genom sammanträffande med meningsfränder där blivit uppmuntrad till nytt hopp i politiken. Men med statskuppen i Paris i december samma år, då Louis Napoleon ryckte till sig makten, slocknade alla optimism hos Hedengren. Till sin Hedlund skrev han: "Alla mina illusioner rörande Frankrike hafva fullkomligt försvunnit, och detta har ej skett utan mycken grämelse: ty min känsla och mina förhoppningar med afseende på detta land och dess uppdrag som jag trodde af Försynen, att gå i spetsen för Europa i sträfvandet på menskliga förädlingens väg har varit för djupt graverad i hjärtat, för att ej deras så våldsamma uppryckande med rötterna skulle medföra smärta.” Trots dessa krossade illusioner tänkte nog inte Hedengren ge politiken på båten. Han försäkrade Hedlund, att hans "håg ej svalnat".

Men oförutsedda, tragiska händelser skulle snart bidra till att omgestalta hela hans återstående liv.

 

Se även sidan om Samhällsförändringar

 

----

Bearbetad text från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955, ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966 samt "Ur väckelserörelsernas historia i Närke" av Carl Lönroth 1936

Sven Adolf Hedlund

(1821-1900)

Sekreterare vid reformmötet i Örebro 1850. Med i Aftonbladets redaktion 1851 och från 1852 huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Nära vän till Olof Gabriel Hedengren.

Carl Henrik Anckarsvärd

(1782-1865)

Godsägare på Karlslunds herrgård. Ledde första reformmötet i Örebro 1848.