Jesus är livet
Två historier om döden har fascinerat mig. Den ena om pojkbokshjälten David Crocketts död i Alamo och den andra om s död vid Sydpolen. Crockett var pälsjägaren som blev en uppkäftig politiker, men som tillsammans med 150 andra 1836 dog i en ohjälplig strid på en missionsstation i Texas. Medan sjöofficeren Robert Scott frös ihjäl 1912 efter 300 mils (Sveriges längd tur och retur) skidfärd. Den långa färden tog totalt 5 månader och slutade med att Scott och hela hans femmannagrupp omkom på tillbakavägen. Striden vid Alamo tog 14 dagar och slutade med att Crockett och alla 150 dog. Båda förde en hopplös kamp mot döden.
Hann de tänka något innan de avled? Nja knappast Crockett som troligen blev skjuten, men kanske Scott- Faktum är att han tänkte på det redan på Sydpolen; ”Skall vi komma levande tillbaka?” skrev han då i sin dagbok. Men under återfärden mötte de envist hårt väder, sjukdom och våldsamma snöstormar och frös ihjäl. Båda männen, och många med dem, dukade under för döden
Är det inte detsamma för oss? Genomför inte vi också en hopplös kamp och dukar till sist under för döden? Jag var med vid min fars dödsbädd, såg honom kämpa men till sist ge upp för döden En god vän till mig dog men återväcktes efter en stund. Jag frågade honom sedan hur det var att dö och han sa att det bara var som att somna. Det märkliga är att Bibeln säger sannma sak. När Jesus står utanför Lasarus grav, eller när han sitter vid flickan dödsbädd. ”Hon sover bara” sa han. Och vi kan läsa i Första Samuelsboken 28 om när konung Saul uppväckte profeten Samuel från döden och profeten blev arg för att han blev väckt ur sin goda sömn.
Nej den som tror på Jesus behöver inte dö utan går först bara en god sömn till mötes
KG Mattsson
”Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Johannes 11:25