Mina minsta bröder
Fyra dagar efter juldagen såg jag dem igen i 0en film. De fattiga barnen, soporna, misären. De övergivna barnen. Sopbergen, slummen, smutsen, ondskan. Det var 25 år sedan i Calcutta.
Vi anlände med anlända med flyg ifrån London. De bekväma flygstolarna, servicen och luftkonditioneringen skvallrade inte alls om landet vi snart skulle besöka. Indien kanske inte var så hemskt som jag hört om. Inte förrän jag klev ut på flygplanstrappan insåg jag att jag hade haft fel. Den tryckande värmen slog emot mig som en vägg. Grönmöglet på väggarna på flygplatsen påminde mig om minas allergimediciner. Jag stördes av de tiggande barnen på bilparkeringen, men lyckades räddat mig in i transitbussen. Bort från pockande, skitiga utsträcks händer.
Vi åkte in mot centrum men höll på att kvävas av röken från det ständigt bolmande skorstenarna. Vilken förskräcklig miljö att bo i tänkte jag. Överallt massor men smutsiga hus och eländiga bilar.
Stannade nära Golden Park vid ett storstadens flottaste hotell. Fick vårt handbagage och klev in foajén. Marmorbänkar, vackra tavlor på väggen och väldoftande blomma på disken. Precis som hemma i Sverige. Jag började åter känner mig lugn.
Ända till jag kom upp på rummet och lättade på gardinen. Då såg jag dem igen. Uteliggare, de fattiga. de smutsiga. Jag gick till sängen och drog täcket över huvudet. Tänkte på Sverige, på grönskan, den blåa himlen och allt det vackra. Med ens insåg jag att jag var privilegierad.
KG Mattsson
”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
Matteus evangelium 25