Riseberga efter 1870

Efter Olof Gabriel Hedengrens död 1870 övertog hans fru Lina Hedengren godset. Hon var då 44 år och mamma till sex barn. Maria 16 år, Johannes 14 år, David 12 år, Josef 9 år, Elisabeth 7 år och Gabriel 1 år. Hon beskrevs som stark och målmedveten, och det behövdes nog då hon hade många anställda och ekonomisk kris hotade.

Av bouppteckningen efter maken, vägde av allt att döma skulder och tillgångar jämnt. Godsets årliga nettobehållning beräknades i bästa fall uppgå till 22.000 kronor, dock minskad med årliga ränteutgifter på närmare 16.000 kronor. Lina gav förmannen Gustaf Jönsson i uppdrag att sköta jordbruket, en man som också kom att inta en ledande ställning i bönhuset. 1880 övertogs hans uppgifter av sonen Johannes Hedengren.

 

1886 ur släktens ägo

Fru Hedengren  höll med stabilitet och kärlek ihop hemmet. Sonen David berättade om många glada stunder: ”På somrarna vistades hela kotterier av kamrater och vänner , flera dagar i sträck på gamla Riseberga, där vår snälla mor småleende såg hur vi svärmade, sjöngo, dansade och roade oss dagen lång. Knappast kunde man finna någon bättre plats för ett sådant muntert sällskap”. Efter hand flyttade barnen ut. Den sista stora familjefesten ägde rum 10 juli 1878, då dottern Maria gifte sig med doktor Charles Dickson i Göteborg, Vigseln hölls i bönhuset, en lokal som sedan dess och intill nutid, gett rum för många bröllop. Några år senare skingrades familjen, Lina Hedengren flyttade till Stockholm 1883, och tre år senare köptes gården av nyssnämnde Dickson i Göteborg. Den hade då tillhört släkten Hedengren i 117 år. 

 

Nattvardsgruppen blev missionsförening

Den kristna verksamheten i bönhuset leddes länge av Gustaf Jönsson och Lina Hedengren. Mötena hölls ofta på söndagseftermiddagarna, vintertid i gårdens skolhus. Kallade talare predikade, man hade syförening och söndagsskola. Under somrarna hölls stora söndagsskolfester på Riseberga. När Johannes Hedengren, som tidigt anslutit sig till väckelsefolket, övertog förvaltarskapet för gården blev han också den andlige ledaren i i bönhuset. Under hans ledning omvandlades nattvardsföreningen till missionsförening.

 

Predikan oroade församlingen

1885 tillsatts en ny präst i Edsbergs kyrka. Hans namn var Carl Johan Axel Kihlstedt. Snart kom han att delta i samlingarna på Riseberga. Positivt inställd till väckelserörelsen blev han snart föreningens ordförande. Samma höst kallade man en kraftfull predikant fån Göteborg, Otto Kringelbach, som dock kom att ställa till stor oreda. Han var del av den då gryende helgelserörelsen och predikade gärna om den yttersta tiden.  Dock ansåg han sig veta exakt vilken dag Jesus skulle komma tillbaka, vilket naturligtvis oroade de församlade.  Allas nerver stod på helspänn, kvinnor och unga flickor klädde sig i vita klänningar för att möta Jesus. När Kihlstedt fick höra om detta, kom han skyndsamt till bönhuset, och lyckades genom kloka ord lugna de församlade.

 

Ordföranden blev ledare i Helgelseförbundet

När Risbergs gård 1886 övergick till nya ägare, tvingades missionsföreningen söka sig nya vägar. Man kunde förmånligt köpa skolhuset av familjen Hedengren, skulden på 1568 kronor efterskänkte de efter några år.  Huset flyttade man till Brännebacken på granngården Vägens ägor. Det invigdes 1887 av pastor Kihlstedt, Johannes Hedengren, kyrkoherde Ekstrand i Vintrosa samt predikanterna August Carlesson i Vintrosa, O Funke i Knista och Per Larsson i Via. Pastor Kihlstedt stod som ordförande till 1889 då han sökte sig över till det nybildade Helgelseförbundet.  Han sa upp sin tjänst som komminister i Edsberg och blev ledare för det nya missionsällskapets bibelskola i Kräcklinge. Många följde honom i spåren. 

 

Baptister tog över missionshuset

Verksamheten i Brännebacken krympte därför snart samman. Ännu sämre gick det då man fick konkurrens av i en nystartad fribaptistförsamling i Edsberg. Det blev allt färre besökare i mötena, söndagsskolan och jungruföreningen. Styrelseprotokollen slutade föras 1896 och några år senare började man hyra ut missionshuset till andra föreningar. Dock med tillägget: ”Tillträde till bönhuset skall alla samfund hava som säger sig hava en verklig kristen tro”. I början av 1930-talet övertogs bönhuset av en grupp som var ansluten till baptistiska Örebromissionen, vilka där bedrev verksamhet i närmare sjuttio år. I dag är Brännebackens missionshus privatbostad.

 

Det slitna bönhuset återinvigdes

Bönhuset på Riseberga förföll dock mer och mer.  De efterträdande ägarna hade inte alls samma känsla för bönhuset, man använde det som redskapsbod till förvaring av jordbruksredskap och gårdens vagnar. Inte förrän 1954 då dåvarande ägaren Tage Bergström tillät en restaurering, kunde de kristna samfunden, året efter, återinviga bönhuset till 100-årsminnet av dess uppförande samt Risbergaväckelsens framträdande i Närke.

Med ordföranden Carl Johan Axel Kihlstedt (1850-1915) hittade väckelsfolket på Risberga nya vägar