Riseberga bönhus

Rörelsen levde vidare

I den historiska litteraturen om Risebergarörelsen kan man läsa om att det i dess begynnelse kom dit en stor grupp ändå från Västergötland. För att besöka väckelsemötena på Riseberga. Det här var alltså under den tid då läsare var villiga att gå långt för att delta i kristna möten

Det troliga är att dessa grupper leddes dit av Hedengren kolportörer, troligen av bland andra Karl Otto Engström i Älgarås, som du kan läsa mer om på denna hemsida (se register).

1885 kom ny grupp från landskapet i söder, Men denna gång under ledning av Johannes på Mon, som du kan läsa om i artikeln här bredvid, och det märkliga är att undertecknads farfar, Karl-Johan Mattsson, och farmor, Charlotta Eriksson, var med i den gruppen.

Kanske visste de att det var sista chansen att besöka Riseberga bönhus, eftersom Johannes Hedengren då var på gång med att sälja gården. Men som vi vet, vi som känner till historien, så gick jag Risebergarörelsen vidare till Torp i grannsocknen Kräcklinge. Till en årligen, som de skapade, återkommande midsommarkonferens som lever vidare än idag.

Även Karl Johan och Charlotta såg till att rörelsen levde vidare hemma i Undenäs. De medverkade till att starta en församling och bygge av missionshus. Byggmästare var undertecknads farfars far, timmerman Mattias Mattsson. En stor verksamhet förekom där i  många år. Men sen blev avflyttningen från landsbygden alltför för stor och 2024 återstod bara en medlem. Som nu sålt Svanviks missionshus till en privatperson. Så kan det gå i historien

Karl-Gustaf Mattsson

Almnacka 

 

AUGUSTI

31/8 kl 18 Sensommarkonsert med Vox Via från Sundvall

SEPTEMBER

2/9 kl 19 Ekumenisk bönesamling

19/9 I facklors sken  tillsammans med Riseberga Revidiva

I oktober stängs bönhuset för vintersäsongen och i november ordnas intresseföreningens årsmöte. Uppgift om detta kommer senare

Bönhuset är öppet

Välkommen in, nyckeln sitter i låset. Ta en bertraktelsestund  om den väckelse som pågick här under senare delen 1800-talet

PS. Ta med en fikakorg

  

Ge en gåva

Vill du vara med och stödja intresseföreningen och verksamheten i bönhuset är du välkommen att ge en gåva.

Swisch 123-024 42 02

Bankgiro 5230-1785

Bankkonto 8164-64247407-2

 

Register

För dig som söker ett särskilt ämne finns HÄR ett register

 

Föreläsning med teater

Om du vill se och höra en gestaltad teater med föreläsning om patron Olof Gabriel Hedengren och Risebergaväckelsen kan du kontakta Lars-Inge Larsson i Åbytorp, Kumla. Han åker runt och berättar. Föreläsningen är 30-60 minuter långa, efter behov. Ring Lars-Inge på 070-208 01 53 om du vill ha ett besök

 

Vem är Jesus?

Klicka HÄR får du se

 

 

Allt fler besökare

Antalet besökare på vår hemsida fortsätter att vara gott. Sedan starten 2011 till den 8 augusti 2025 är det totala antalet besökare 98.812 personer

 

Fritt att ta

Det är fritt att ta texter från denna hemsida. Meddela oss gärna om ditt arbete resulterar i någon form av specialarbete, så kan vi skriva om det.

 

Tankvärt

"Man måste fatta Ordet med hjertat, då man omöjligen kan fatta dess högsta sanningar med förnuftet."

Olof Gabriel Hedengren 1854

 

 Johannes på Mon

 

Hedengrens kolportör i Tiveden

 

Johannes Jonsson eller ”Johannes på Mon” som han också kallades, var en av Olof Gabriel Hedengren kolportörer. Född 1829 i torpet Mon, under Bocksjö gård i Undenäs socken död 1914, 85 år gammal. Står  som hemmansägare, predikant och lärare. Son till Johannes  Andersson och Maja Jansdotteder- Han var gift med Lottta Jihansdotter och hade tre barn; Johan Ludvig född 1868,  Karl Georg född 1871 och Charlotta Amanda född 1874.

 

Johannes Jonsson var en hedersman i ord och vandel. Han tjänade som barnalärare i Bocksjö och Hanebäckens skolrotar. Dessutom var han en Ordets förkunnare. Som Guds resande drog han omkring i östra Tiveden med en ´Bibeln och andlig litteratur i packningeb. Han kunde gå ända till 4 mil på en söndag och därvid predika på tre olika platser. En annan förkunnare var Karl Andersson eller "Spetta-Karl" från Skagabygget. Han följde ofta Johannes på hans predikovandringar och var då "hjälppräst" till Johannes. (se skriften Andliga brytningstider i Tiveds- och Undenäsbygden under 1800-talet)

Johannes föräldrar levde under ganska enkla förhållanden. Han lärde sig läsa av sin mor. Som liten pojke fick han valla boskapen i skogen och vakta dem för vargarna. I matsäckskorgen lade modern ner katekes och psalmbok. När Johannes blivit tillräckligt stor fick han gå och göra dagsverken vid Igelbäckens masugn. År 1852 gick Johannes till fots den åtta mil långa vägen till Varola för att höra Peter Fjellstedt predika i kyrkan. Predikan handlade om "den nya och levande vägen, som genom Jesu blod öppnats till Gud". Gudstjänstbesöket i Varola fick livsavgörande betydelse för Johannes. På äldre dagar berättade han att "Gud förde mig ut ur syndens, världsnöjenas och köttlustarnas sällskap. Men jag fick annat sällskap, ty Luthers katekes jämte Nya Testementet blev min själs fränder, vänner och sällskaper".¨

År 1858 bevistade Johannes EFS årsmöte i Stockholm, där han blev presenterad för Rosenius och återknöt även kontakten med Fjellstedt. Han erhöll också stiftelsens kolportörsbetyg. Under 1860-talet erhöll han ett månatligt arvode för att verka som kolportör inom bl a Tivedsområdet. I praktiken en av Olof Gabriel Hedengrens kolportörer

År 1869 erbjöds Johannes platsen som skollärare vid Bovikens skola. Det har sagts att "genom sin rika begåvning och hedrande levnadssätt hade han gjort sig väl känd och skickad för sin uppgift. Med sitt glada och öppna väsen vann han både barnens och föräldrarnas varma förtroende". När det så småningom krävdes examinerade lärare fick Johannes sluta sin tjänst. Han gifte sig då och inköpte gården Lilla Mosshult i Tiveds socken. När arbetet på gården så medgav åtog han sig olika predikouppdrag i skolor och missionshus, men framför allt i stugorna.

De andliga väckelserna förde i regel med sig att människorna började intressera sig för ordning och renligheten i hemmen. Därav uttrycket att "Johannes predikar så att ohyran flyr".  I vardagslag var Johannes på Mon en tyst och försynt människa, allmänt omtyckt. Hans livssyn kan bäst karaktäriseras med den lilla psalmvers, som han själv författade och ofta föredrog


"Vet du hvad som gör mig glad;
Det är Bibelns dyra blad.
Ty på detta står det skrifvet;
att i Kristus har jag lifvet."

 

Källa: ”Undenäs missionsförsamlig 125 år 1878-2003”, av Ingemar Wikenros, 2003, sid 8-9.