Fröjdas
vart
sinne
En av våra mest kända julsånger är ”Fröjdas vart sinne, som skrevs 1881 av värmlänningen Nils Frykman, en sång han diktade efter barndomsminnen då familjen åkte släde till julottan i Sunne kyrka. Antagligen besökte han också Risebergas bönhus, men ingenting finns antecknat om det idag. Men en sak vet man, att Nils kom till tro på Jesus genom en av Hedengrens kolportörer; Carl Johan Nyvall.
Nils föddes 1842 i Sörgården i Backa by norr om Sunne och Frykensjöarna i Värmland Föräldrar vsr nämndemannen Lars Larsson och Kerstin Olsdotter. Nio barn föddes på gården, med Nils som den sjunde i ordningen. I byn kallades han för ”Nils i Sörgårn”.
Under 1800-talets mitt rådde missväxt i trakten, men nämndemannahemmet stod öppet för hjälpbehövande. Det var hunger efter dagligt bröd men också efter ”Livets bröd” 1867 kom det en kolportör till byn som hette Carl Johan Nyvall. Byborna gick till den stuga där han talade. Och Nils blev både träffad och funnen av den gode Herden. Han deltog sedan ofta i väckelsemötens, bad och predikade ibland.
Nils arbetade inom lantbruket men bedrev studier vid sidan om bland annat stödd av socknens präst. År 1866 kom Nils in vid folkskollärarseminariet i Karlstad, där tog han namnet Frykman. Den första lärartjänsten var i Grums i Värmland. Där fanns en missionsförening, ansluten till EFS och Ansgariiföreningen i Värmland. Där träffade han också sin blivande maka Elisabet ”Betty” Jonsson, dotter till kyrkvärden och häradsdomaren Anders Jonsson.
Bettys mor var en av de första läsarna i Grums, och Betty följde i hennes fotspår. Men fadern tillhörde inte läsarna och var inte heller nöjd med att dottern skulle gifta sig med en enkel byskollärare. Men när det nu ändå var så, skulle det bli ett bröllop efter tidens sed sjkuuklr det fira alltså med skumpå ocb vinr. Det gick inte de unga dock inymed på. Bröllopet blev en enkel familjefest och kalaspengarna fick de nygifta till sitt första bohag. Det var i stort sett allt som dottern fick från det burgna hemmet. Vid moderns död fick hon några hundralappar och så kom en gräddost till familjen vid jultid under ett antal år
Efter några års tjänst i Grums kom familjen till Norrköping och sedan tillbaka till Värmland och Sunne. Där engagerade man sig i missionsföreningens verksamhet. Nils veckoprogram kunde se ut så här: skolan på dagarna, bönestunder på kvällarna och predikningar två till tre gånger på söndagarna. Det var också vid den här tiden som Nils poetiska ådra visade sig. De första sångerna publicerades i Wermlands Allehanda 1876, som: ”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig” och ”Vem som helst kan bli frälst”. Senare kom hans sånger med i olika sånghäften . blna Sanningsvittnet som han ut själv
1878 bildades Missionsförbundet med P.P. Waldenströms som en ledande person. Detta gav upphov till stridigheter mellan läsarna och också i förhållande till Svenska kyrkan. Frykman och två andra lärare anslöt sig till Waldenströms lära. Skolstyrelsen med dåvarande kyrkoherden och biskopen i spetsen varnade de tre, som befalldes att undervisa enligt Svenska kyrkans lära. Efter diskussioner tycktes det bli lugnt och de tre lärarna fortsatte att undervisa.
Men så föddes barn nummer sex i familjen Frykman. En lekman förrättade dopet, och då var måttet rågat. Frykman ställdes inför att avsäga sig sina frikyrkliga principer, bli uppsagd eller säga upp sig själv. Han valde det senare alternativet och slutade 1883 sin skollärartjänst för att vara resepredikant inom Missionsförbundet. Under predikoresorna skrev han flera kända sånger, bland annat ”Min framtidsdag är ljus och lång”
Nils Frykman 
Frykmans vänner har berättat att hans sånger kom till så att först fick en idé, sedan gick turer mellan orgeln och skrivbordet, spelade några takter och så tillbaka till skrivbordet igen. Så fortsatte han tills sången var färdig. Innan han lämnade hemmet hade han sjungit sången tillsammans med familjen flera gånger.
Frykmans sånger har blivit mycket omtyckta. De präglas av den glädje och lycka det är att vara ett Guds barn. En medarbetare har uttryckt sig så här: ”Han skriver så att om varje människa, begriper vad det står utan att behöva ta om det.” Själv hade Frykman större krav på sina alster: en andlig sång bör vara ”sann som Bibeln, enkel som ett barn, trosfrisk som Luther, hjärtlig som Rutström, formad som Runeberg, älsklig som Topelius, len som Franzén och ledig som Lina Sandell”. Dock menade han inte att han hade nått sina högt ställda mål!
Verksamheten i Sverige blev dock inte långvarig. Redan 1887 kallades han av Svenska Evangeliska Missionsförbundet i Amerika till predikanttjänst i Chicago. i USA. År 1888 flyttade hela familjen dit; åtta av de tio barnen var födda i Sverige. I Chicago blev familjen väl mottagen. Men storstaden kändes skrämmande så flytt giocvk snart till en landsortsförsamling . I Amerika fortsatte sångskapandet. 1908 utgavs sångboken Sions basun, där Frykman bidrog med 115 sånger.
År 1907 lämnade Frykman sin tjänst som ordinarie predikant och bosatte sig i Minneapolis. När han tänkte tillbaka på sitt liv, såg han på vissa saker med stor smärta, och tänkte tillbaka på händelserna i Värmland på 1870-talet. Han sa att han lockats av människors tankar och fallit för beröm och att de förespeglat sig en ”himmel på jorden”. Han sammanfattade sina tankar så här: ”Jag är trött och om jag med de erfarenheter som jag har åter ställdes i valet, så valde jag troligen på ett annat sätt.
Sista kvällen som Frykman levde sade hustrun till honom: ”Jesus kommer snart.” ”Ja, ja”, svarade han och såg på henne. Vid midnatt lutade sig en son över honom och citerade: ”Jesu Kristi, Guds sons, blod renar från alla synder.” ”Ja, jag är så glad” blev svaret och så viskade han: ”Det går så lätt.” Det var tidig morgon den 30 mars 1911. Gravstenen på Lakewoods kyrkogård är av rödaktig granit. Överst finns en lyra med initialerna ”N.F”. Mitt på stenen är hela namnet inristat och därunder första versen på sången ”Min framtidsdag är ljus och lång” på svenska och engelska
Fröjdas vart sinne
Frälsaren kommen är
Se, huru ljusen brinna i husen
prisande vännen kär
Natten förjagas, redan det dagas
sällhetens sol uppgår
Herden för hjorden, människa är vorden
Nu är det jubelår
O vilken ära: Gud är oss nära
Herren ibland oss bor
Han till de ringa, himlen vill bringa
Säll den på honom tror
Gamla och unga, låtom oss sjunga
Ära åt Herren Gud
Vitt över jorden, ljuder de orden
änglarnas glädjebud
Det var barndomsminnena, då familjen åkte släde till julottan i Sunne kyrka, som blev till inspiration till julsången "Fröjdas vart sinne"
Bön om väckelse i Närke
Det rör på sig i bygden. I flera församlingar i Närke ber man om väckelse i Sydnärke. Det fick vi reda på när vi samlades i Viby kyrka 22 november. Ett trettiotal personer närvarade.
Man började med Drop in fika, fortsatte med en föreläsning av pastor Rolf Nordström som talade under ämnet ”Ropare, Riseberga, Torp” och avslutade samlingen med bön och lovsång. Ja vad månde det bliva av allt detta?
Bön och lovsång i Viby kyrka. Foto:KGM