Svinga dig, min ande opp
I Riseberga bönhus kom man under 1800-talet sjunga en hel del, bland annat ur psalmboken Sions sånger från 1743. En av dem var "Svinga dig, min ande opp". En klassisk tysk passionspsalm skriven av teologen Johann Arndt omkring år 1612. Den svenska översättningen har anor från tidig svensk pietism och handlar om att låta själen lyfta sig i bön och betraktelse av Jesu sår och försoning.
Johann Arndt var en luthersk teolog. Han kallas Reformationens reformator. Han predikade, skrev sånger och böcker. Det var framförallt i boken ”Sann kristendom” han blev berömd Där beskriver han föreningen med Gud och människa. En människa kan inget göra för sin egen frälsning, utan Gud ensam verkar allt när hon överlämnar sig till honom och låter honom behandla henne, så som läkaren behandlar den sjuke.
Arndt fick ett stort inflytande inom den protestantiska och katolska världen för sin uppskattade andaktsbok. Arndts bok ”Sann kristendom” kom att få ett särskilt inflytande ppå den begynnande pietistiska väckelsen Den lästes flitigt av de karolinska soldater som hamnade i rysk fångensks efter 1709 . Men inte bara på de vanliga soldaternak utan på höga herrar, kungar, grevar och patroner. Bland annat på patron Olof Gabriel Hedengren
Hans psalm "Svinga dig min ande opp" övererattes till svenska av Christoffer Olofsson Angeldorff och fanns publicerad som nnummer 132 i SvenkaMissionsförbunfdert sångbok 192o
1.
Svinga dig, min ande opp
Till de djupa såren,
Där försoning, frid och hopp
Finns för arma fåren!
Se, Guds Son, din herde god,
Dig till godo blöder
Och betalar med sitt blod
Huldt för sina bröder!
Och betalar med sitt blod
Huldt för sina bröder!
2.
Silfver hjälpte ej och guld
Att från dödens snara
Frälsa oss, från syndens skuld
Och från domens fara,
Men Guds egen käre Son
Sig till offer gjorde,
Led oskyldigt, frälste från
Hvad vi lida borde. :,:
3.
Tar jag uti tron det an,
Räknad då jag blifver
Ren, oskyldig såsom han,
Intet öfverblifver
Af den synd, jag öfvat har;
Fast jag inför Herran
Mycket brutit, hans försvar
Drifver vreden fjärran. :,:
4.
I hans röda purpurskrud
Älskar mig Guds Fader.
Jag nu är hans rika brud,
Därför är jag glader.
I mitt hjärta vill han bo:
Bort, all världslig lusta!
Jesu nåd, min själaro,
Skall mig blott förlusta. :,:
5.
Äro ej hans öppna sår
Himladörrar vida,
Hvarest syndarn ingå får,
När hans sår de svida?
Med den klara purpursaft
Ur hans kärleks källa
Lifvets flod, med balsamkraft,
Ses i strömmar välla. :,:
6.
Svinga dig dit upp, min själ
Till de såren sköna;
Där du finna skall dig väl,
Sätt dig, lilla lilla dufva, där
I ditt klipponäste:
Skydda skall din Jesus kär
Dig i detta fäste! :,: