Jag har i himlen
en vän så god
Nils Frykman hade stor betydelse för den kristna väckelsen under 1800-talet. Han blev omvänd genom kolportörer utsända från Riseberga och kom sedan att tillhöra Svenska Missionsförbundet. Än en dag sjungs hans sånger
Redan under 1850-talet hade den andliga väckelsen kommit till Frykman hembygd, och han drogs med i denna. Först kom haugianska norska predikanter med en mer lagiskt betonad förkunnelse och senare de nyevangeliska med sitt friare budskap. Särskilt åren 1876–77 gick en stark andlig väckelse fram över bygden. Med stor intensitet och iver gick Frykman in i väckelsearbetet och predikade på kvällarna samt om söndagarna. Det var också under denna väckelse hans ådra som andlig sångdiktare och kompositör bröt fram. Hans sångtexter är folkligt enkla. Melodierna har tydlig anknytning till folkliga melodier, och ibland övertog han sådana. En spontan och naturlig glädje bryter fram i hans sånger, vilka snart blev mycket älskade och på ett märkligt sätt behållit sin popularitet. De trycktes i Wermlands Allehanda och Sanningsvittnet samt i de av sistnämnda tidning utgivna samlingarna »Hemlandssånger» (I, 1877, o II, 1879) och »Pilgrimstoner» (I, 1886, o II, 1888).
I försoningsfrågan anslöt sig Frykman till P P Waldenström. Nattvarden uppfattades som given åt Jesu lärjungar allenast och kunde firas i den kristna gruppen med lekman som officiant. Vid biskopsvisitationen i Sunne 1880 anklagades Frykman och ett par av hans lärarkamrater för »waldenströmska åsikter i försoningsfrågan och separatistiska tendenser i fråga om nattvarden». Biskopen anmodade skolrådets ordförande att undersöka saken. Lärarna fick sedan en rad frågor att besvara, och då svaren inte ansågs tillfredsställande fick de 8 maj 1881 skolrådets varning och föreläggande att tillkännage ändrad uppfattning i berörda frågor eller i annat fall bli skilda från sina tjänster. Domkapitlet fastställde skolrådets beslut, men detta upphävdes av Kunglig Majestät 21 april 1882. När sedan makarna Frykmans sjätte barn döptes av lekman, var skolrådet snabbt färdigt med en ny varning. Också denna överklagades i vederbörliga instanser men upphävdes endast till en del av K M:t genom utslag 25 maj 1883. Frykman tog då avsked från sin lärartjänst.
Frykman ägnade sig sedan åt predikoverksamhet, främst i Sunne men också i Värmland i övrigt. När han fick kallelse till tjänst som pastor i en missionsförsamling i Chicago, emigrerade han i mars 1888 dit. Redan följande år flyttade han till Minnesota, där han fick arbeta i ett stort pastorat på landsbygden, som han var mera van vid. Efter nära 18 års verksamhet där bosatte han sig 1907 som pensionär i Minneapolis.
I Wermlands Allehanda och sedan i Sanningsvittnet skrev Frykman från 1876 till slutet av 1880-talet förutom sina sånger en rad artiklar av självbiografisk och väckelsehistorisk karaktär. Han utgav »Harpoklangen. Nya sånger av N F» . Efter hans död utgavs hans skrift »Mina sångers historia». Han deltog också i utarbetandet av församlingssångboken Sions Basun Av Frykman omkr 300 andliga sånger kan nämnas:n "Min framtidsdag är ljus och lång, Nu är jag nöjd och glader, Fröjdas vart sinne julen är inne, Min Gud när jag betänker, O sällhet stor som Herren ger, Vår Gud gör stora under och Jag har i himlen en vän så god".
Texten till största delen hämtad från Riksarkivet.se
JAG HAR I HIMLEN EN VÄN SÅ GOD
Skriven av Nils Frykman 1886 och publicerad i Herderösten 1892
Jag har i himlen en vän så god
en vän så god, en vän så god
Han har mig löst med sitt eget blod
från satan, synden och världen
Han lyssnar alltid till hjärtats bön
han har mig lovat en krona skön
den jag skall bära som nådelön
när jag en gång slutat färden
Jag ser i ordet hans sköna bild
hans sköna bild, hans sköna bild
han är så tålig, han är så mild
han är den bäste av alla
Han är en hjälte som ingen ann'
för mig han stridit och seger vann
I honom jag nu ock segra kan
för mig skall fienden falla
Mitt skuldregister han plånat ut
han plånat ut, han plånat ut
på mina synder han gjorde slut
den bördan slipper jag bära
Jag är i honom så täck för Gud
ty han har klätt mig i helig skrud
och därför höjer jag lovets ljud
så gott jag kan, till hans ära
Och nu jag sjunger så nöjd och glad
så nöjd och glad, så nöjd och glad
Ty Gud berett mig en härlig stad
där jag får vila från striden
Där finns ej sorger där finns ej nöd
och ingen smärta och ingen död
blott liv och hälsa i överflöd
och ingen ände på friden
Där får jag möta min vän så god
min vän så god, min vän så god
som här lät offra sitt eget blod
till min och allas försoning
Där brusar sången så hög och klar
en glädjeström genom hjärtat far
och evigt stannar den hos mig kvar
i himlen härliga boning
LYSSNA på sången, tryck HÄR