Utlandsresenären

År 1836 fick Hedengren, som då nyligen blivit utnämnd till löjtnant i Svea Artilleriregemente, tillfälle att företa en utlandsresa, som varade i flera år. Den sträckte sig genom Danmark, England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien och Schweiz. En studieresa till några europeiska länder ansågs vid denna tid nästan höra till en ung herremans utbildning. Hedengren var vid det här laget en förmögen man; förmyndaren, kammarherre Olof Nordenfeldt på Björneborg, hade väl förvaltat hans pund. Det var också hos Nordenfeldt han tog avsked av modern, när han gav sig ut på sin långfärd och styrde kosan till England. Det stränga levnadsidealet hemifrån fick maka på sig en tid.

 

Vän med kända operasångare

Det var nu Hedengren upplevde sin egentliga ungdomstid, tog hela världen i farnn, upptäckte, studerade, upplevde. I London gick han ofta på operan där han lärde känna en rad då berömda sångare. Som den italienske bassångaren Luigi Lablache, känd för sina komiska föreställningar. Liksom med operasångaren Giovanni Battista Rubini, som hade hedersnamnet ”den gudomlige tenoren. Av denne fick Olof Gabriel sångundervisning och bekantskapen blev så hjärtlig att han tidvis vistades som gäst i Rubinis sommarvilla vid Lago di Como. I London blev Olof Gabriel också förälskad i och svärmade för sångerskan Julia Grisi, en hyllad skådespelerska på scener i runtom i Europa.

 

Följde sina idoler

I en mellanperiod gjorde Olof Gabriel en rundresa till Irland, Wales och Skottland, men väl tillbaka i London följde han med sina italienska vänner till Paris. Den italienska operan stod i sin blomning, och Olof Gabriel var överlycklig att på nära håll få beundra dess framgångar.  Även här odlade han musikaliska bekantskaper. "Min far stiftade under dessa resor på kontinenten även bekantskap och blev god vän med den beryktade dansösen Maria Taglioni", skrev Olof Gabriels son generallöjtnant David Hedengren i sina ”Minnen från mitt liv, del I”. I Olof Gabriels dagboksanteckningar förekom ofta några anteckningar om inbjudan till Taglioni för att, som det heter, "se henne stöta sina nya skor i någon övning för en ny balett". Maria Taglioni var på den tiden en dansös med världsrykte. Hon var född i Stockholm, modern var svenska men fadern italienare. Hedengren hade möjligen redan under sin vistelse i Stockholm blivit bekant med henne. I varje fall har han säkert i sin blivande svärfars hus, som var besläktad i skådespelarkretsar, hört talas om henne.

 

Levnadsglad löjtnant

Den rike och levnadsglade svenske löjtnanten mottogs med öppna armar i utlandets societet. Svenske ministern i Paris, excellensen m. m. greve Gösta Löwenhjelm tog vänligt emot honom tack vare hans goda rekommendationer hemifrån och förde honom in i de förnämsta kretsarna. Språket vållade ingen svårighet, då det hörde till god ton att kunna tala franska. Hedengren bevistade baler i Tuilerierna och passade på att ibland uppträda i egenkomponerade fantasiuniformer. En uppfinningsrikedom som lockade många till glada skratt, särskilt hos greven, som under stora påfrestningar bevakade Sveriges intressen i Frankrikes huvudstad. Hedengren var nu en gång ett huvud för sig och hans excentriska dragningar kan inte dementeras.

 

Lössläppt nöjesliv

Uppenbart är emellertid att deltagandet i detta ganska lössläppta nöjesliv icke var till fördel för hans karaktär.

I brev hem till Björneborg jublar han över vilka möjligheter han har till upplevelser, men samtidigt känner han sig beklämd över upplösningen av seder och moral i den franska huvudstaden. "Ingen religion finns, ingen snygghet, men misstroende åt alla håll. Ack, hvad för en skilnad mellan England, där dygd och principer äro strängare än t.o.m. i vårt beskedliga Sverige, och Frankrike, där man dag för dag erfar allt tydligare prof på den högsta grad af  sedeslöshet”.

 

Vän med kronprins Oscar

Våren 1837 gjorde Olof Gabriel en avstickare hem till Sverige för att snart återvända till Tyskland. Det var under sin andra Europaresa han någon tid hade äran att åtfölja dåvarande kronprins Oscar, sedermera Oscar I. Det var tydligen från denna resa Hedengrens nära kontakt med det svenska kungahuset härledde sig. Vad han än företog sig under dessa utlandsår, levde han med intensivt. När han gav sig musiken och annan skön konst helt i våld, märker man hos honom, en viss excentrisk böjelse – ”ett familjedrag inom släkten sedan lång tid tillbaka" - som framträder i hans väsen genom hela livet.

 

Besteg Mont Blanc

Det var nu, som han som den förste svensken besteg Mont Blancs högsta topp. Det var ett imponerande panorama den bergsbestigningen gav honom. Efteråt skrev han i sin dagbok orden: "Gloria in exelsis Deo." Den majestätiska utsikten från alptoppen talade mäktigt till hans religiösa känsla och påminde om Guds storhet och makt. Händelsen berörde han inte i sina brev hem till modern, de hemmavarande fick vetskap härom först genom tidningspressen.

 

Åter i bondkärra

Då permissionen från regementet utgick 1838, måste han tänka på att återvända hem till de väntande plikterna. Jäktad, trött och desillusionerad återvände Olof Gabriel till hemlandet. En mörk och regnig novemberkväll 1838 uppsökte han på nytt sina gamla vänner i Stockholm. Resan hade varit lång och mödosam. Sista etappen tillryggalades på bondkärra från Malmö till kungliga huvudstaden. Det var den tidens expresståg, långt innan järnvägen drogs mellan Stockholm och Malmö.  

 

Lämnade militärlivet

Olof Gabriel hade nu bakom sig rika år, som gett honom vidgade vyer och kanske också mognad, i vissa stycken. Men när Hedengren längre fram såg tillbaka på utlandsåren, ångrade han att han ”druckit så djupt ur livets glädjebägare”. Det måste nu bli ett slut på det gamla nöjeslivet. Verksamhetslusten vaknade nu för hembygden och han övertog redan i april 1839 skötseln av fädernegården Riseberga. Samtidigt tog han avsked från militärtjänsten. Nu började en ny och händelserik period av hans liv.

 

-------------

Bearbetad text från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955, ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966 samt "Ur väckelserörelsernas historia i Närke" av Carl Lönroth 1936

Oscar Bernadotte

(1799-1859)

Kung av Sverige och Norge från 1844 till 1859. Under en resa till Tyskland sommaren 1837 fick han Hedengren som resesällskap. De blev goda vänner och behöll kontakten.

Marie Taglioni

(1804-1884)

Italiensk ballerina och mycket berömd på sin tid. Av svensk börd. Hörde till en av Olof Gabriels idoler vilken han såg under sina utlandsresor.

Giovanni Battista Rubini

(1794-1854)

Italiensk operasångare, en av de mest berömda tenorerna under 1830 och 1840-talet. Hedengren tog sånglektioner hos honom i London 1838 och bodde tidvis i hans sommarbostad vid Lago di Como.

Giuditta Angiola Maria Costanza Pasta

(1797-1865)

Italiensk opersångerska som klarade höga C. Hon sjöng regelbundet i London, Paris, Milano och Neapel. Hedengren hörde henne och var en av beundrarna.

Luigi Lablache

(1794-1858)

Italiensk operasångare. Han var mest känd för sina komiska föreställningar och sin mäktiga basstämma. Hedengren hölrde honom sjunga i London 1836 och de blev personliga vänner.

Giulia Grisi

(1811-1869)

Italiensk operasångerska. Hon turnerade i både Europa och USA och räknas som en av 1900-talet ledande sopraner. Hedengren beundrade henne och fick höra henne sjunga i London 1836. Hon var kusin till Carlotta Grisi.

Carlotta Grisi

(1819-1899)
Italiensk balettdansös som Hedengren beundrade och såg spela i London 1836. Hon var kusin med Giulia Grisi.

Jenny Lind

(1820-1887)

Världsberömd svensk operasångerska som beundrades av många. Felix Mendelssohn komponerade ett oratorium för hennes röst, H.C. Andersson skrev en hyllningsaga om henne och engelska drottningen Victoria gav henne smycken med rubiner och smaragder. Hedengren lärde känna henne i Stockholm 1839 och de blev så nära vänner att man nog kan tala om en förälskelse. Lind besökte flera gånger Risberga.