Lina Hedengren föddes 1826 i ett stort, högborgerligt hem på Blasieholmen i Stockholm. Hennes far Severin Wigert (1788-1867) var en förmögen grosshandlare. Modern Hedda Catharina Hjortsberg (1805-1867) var dotter till Lars Hjortsberg, den gustavianska tidens störste skådespelare, och Linas älskade mormor Sophia var dotter till Gustaf III:s fodermarsk vid Hovstallet, den från Italien invandrade Giovanni Battista di Dosmo.
Uppväxt i ett kultiverat hem
Flickebarnet döptes till Maria Carolina men alla kallade henne Lina. Därhemma bjöd föräldrarna in den tidens stora artister, musiker och sångare på soaréer, baler och musikaftnar. Jenny Lind var en ofta kärkommen gäst och kom att bli Linas allra bästa vän. Linas moster var gift med hovsångaren Isaak Berg. Och mellan pianoövningarna och sånglektionerna lär Lina känna hela det italienska operasällskapet som gästade Stockholm.
Lina mötte sitt öde när hon lärde känna den unge, charmige löjtnanten och godsägaren Olof Gabriel Hedengren från Närke som skolar sin "högt klingande baryton" hos Linas morbror hovsångare Berg. Efter att ha återsett henne som konfirmand i kyrkan skriver han, vilt förälskad, till henne: "Du har rätt, Gudsfruktan och kärleken utgöra vår salighet på jorden. Kan väl något skönare tänkas på jorden än att den 16 maj osedd följa Dig med mina böner, jag ser Dig för mig under det saliga ögonblick, då jag iakttog Din smärta gestalt, huru Du först höjde hufvudet och sedan nedböjde det. Hur jag då fann Dig! Och sednare, då Du gick fram och räckte mig handen och tackade mig för att jag var i kyrkan."
Det är alldeles uppenbart att Lina är inspirationskällan till Olles alla vackra drömmar om att de tillsammans ska börja ett nytt och verksamt liv på hans fars och farfars Riseberga. Där skall han reda hemmet åt dem, och dit skall han föra henne som brud; men sjutton år måste hon vara innan bröllopet kan stå.
Förlovningsresa och dans med kronprinsen
Pingstaftonen 1841 kom Lina och hennes föräldrar samt Isak Berg till Riseberga, en dag som tydligen var till sin fördel. Till en vän skrev Olof Gabriel att han aldrig hade sett Riseberga så vackert, inbäddat i blommande träd. Efter några festdagar påbörjade sällskapet i största hemlighet en resa till utlandet. Färden gick via Göteborg, med båt till England, sedan vidare över Frankrike och Tyskland. Efter återkomsten till Stockholm offentliggjordas Olles och Linas förlovning.
I brev till vännen Nordenfeldt kunde Olof Gabriel knappt uttrycka sin beundran för sin vackra fästmö. På nyåret 1843 for paret på bal i Stockholm, inbjudna av stadens borgerskap med kungen närvarande. Lina fick dansa med prins Gustav, och de beskrevs som balens vackraste par. Många år senare berättade prinsen, då som kung Oskar II, för en av Linas söner, hur starkt intryck hon gjort på honom den gången, och att väl han kom ihåg den gången han dansat med henne. Några år senare kom kungen också att gästa Riseberga och passade då på att musicera tillsammans med henne.
Flickan blir husmor på Riseberga
Så går det som det går. Lina gifter sig 1844 med sin Olle. Kusken Pettersson på Riseberga skriver i sin väl tummade dagbok:
"Blev O.G. Hedengren gift i Stockholm med ´madamosälla´ Wigert, 17 år.
Den 20 januari kom hon flyttande till Riseberga. Herrgårdens gamla huvudbyggnad av trä har några år innan "tagits ikull". Det unga paret installerade sig nu i den stora västra 1700-talsflygeln av reveterat trä. Tvåvåningshuset hade fått ett nytt stort kök och alla rum hade renoverats och fått nya tapeter. Maten lagades som förr vid den gamla stora öppna spisen med järnhäll för den dagliga matlagningen och en bakugn. Men snart fick köket en ny stor spis av gjutjärn som underlättade och sparade massor av ved. Och huset fick fotogenlampor som lyste upp både i köket och alla rummen. I köket glänste kopparn i soppkittlar och smörpannor, bakelseformar och tekittlar. Intill köket fanns också en handkammare, ett rum för matförvaring, tjänstefolkets matrum och husmamsellens kammare.
Lina, flickan från de fina salongerna, ung och oerfaren, fick ett stort hushåll att ansvara för, ett riktigt herrgårdskök med både köksor och kokerska. Gården hade många munnar att mätta, arbetet krävde mycket av henne. Men hon växte med uppgiften. Med utpräglat praktiskt anlag och sitt intresse för matlagning börjar hon skriva ner allt fler recept och goda råd i sin bok. Hon insåg att hon måste lära sig köket och matlagningen från början och att variera rätterna på bordet så mycket gården förmådde. Råvarorna hämtade hon runt hörnet, gården höll med fläsk och kött, ägg och sirap, mjöl och rotfrukter. Hennes trädgård gav grönsaker, frukt och bär.
Fruarna på granngårdarna hjälpte gärna till med tips på nya rätter. Lina stoppade Fru Wetters Fläskkorf, bakade Madame Landers Godrån och Madame Öbergs Mandelberg. Efter eget huvud komponerade hon en tårta som hon döpte till Risebergatårtan. Och när hennes Olle regelbundet fick hem "Edelswärds Tidskrift" om hur hans skördar kunde bli bättre så hittade hon där nya recept och hushålltips under rubriken "Hushålls-Rön".
Till huset anlände ständigt nya gäster. Släktingar och vänner från granngårdarna, familj, bekanta och fint folk från huvudstaden: Jenny Lind, Lina Sandell och självaste kronprins Oscar. Köket i Riseberga med Lina vid tömmarna lagar och dukade upp för vardag och fest, fina middagar, baler och kafferep.
Familjen växte. Redan första året föddes första sonen och fler barn anlände i jämn takt. Olle och Lina kom sammanlagt att få tolv barn, varav endast hälften nådde vuxen ålder.
Tog hand om hela godset
Lina förblev alltid ett starkt stöd för sin intensivt verksamme make. Familjen växte och deras älskade Riseberga gick en ljus framtid till mötes. Efter Olof Gabriels död 1870 tvingades Lina Hedengren ta hand om det stora godset med hotande ekonomisk kris och stor tjänarstab. Hon var då 44 år gammal, och det yngsta av de tolv barnen hade fötts året innan. Sonen David skrev senare i ett brev, där han tänkte på hennes situation efter faderns död: "Med den ovanliga själsstyrka och förmåga, som var hennes egen, gick hon till sitt svåra prövande värv utan att låta oss någonsin se någon oro, obeslutsamhet eller tvekan'".
Lina hade ett gott ekonomiskt sinnelag och tog snart hand om alla affärer på Riseberga. Vid bouppteckningen efter maken vägde skulder och tillgångar jämt. Godsets årliga nettobehållning beräknades i bästa fall uppgå till 22.000 kronor, dock minskad med årliga ränteutgifter på närmare 16.000 kr. Förmyndare för barnen blev en god vän på en av grannherrgårdarna, kapten John Lilliehök, Körtingsberg, Viby. För jordbrukets skötsel hade fru Hedengren under hela 70-talet fortfarande vid sin sida förmannen Gustaf Jönsson, men 1880 steg sonen Johannes Hedengren in som förvaltare. Tydligen upphjälptes ekonomin till stor del av en högkonjunktur som inträffade i början av 1870-talet.
Stadig och mild
Fru Hedengren höll med fasthet och mildhet samman hemmet tills alla barnen vuxit upp. Under 1870-talets somrar var i regel alla samlade omkring henne. När de äldre barnen då bjöd till sig jämnåriga kamrater och vänner, stod glädjen högt i tak "På somrarna vistades hela kotteriet ofta många dagar i sträck på gamla Riseberga, där vår snälla mor småleende såg hur vi svärmade, sjöngo, dansade och roade oss dagen lång. Knappast kunde man finna någon bättre plats för ett sådant muntert sällskap", säger sonen David.
Den sista stora familjefesten på Riseberga i gammal stil torde ha hållits den 10 juli 1878, då äldsta dottern Maria gifte sig med godsägaren Harry Dickson på Värnsta i Viby, son till doktor Charles Dickson i Göteborg. Vigseln ägde rum i bönehuset. Några år senare skingrades familjen. Fru Hedengren flyttade till Stockholm 1883, och tre år senare övergick Riseberga godset genom köp till Charles Dickson i Göteborg. Det hade då tillhört den hedengrenska släkten i 117 år.
Efter några år i Stockholm flyttade Lina till Örebro där hon avled 85 år gammal 1911 i sonen Josefs lägenhet vid Köpmangatan. Hon ligger begravd vid Edsbergs kyrka tillsammans med sin make.
Mat och bakrecept
I efterföljande flikar kan du se några av hennes recept.
Text: KG Mattsson
-------
Kursiv text berättad av Olof S:son Hedengren i Stockholm. Övrig text hämtad från böckerna ”Patron på Riseberga”, skriven av Gunnar Olén 1955 och ”O.G. Hedengren och Risebergarörelsen” av Daniel Harbe 1966.