I morse bestämde jag mig för att läsa Bibeln. Jagär faktiskt ganska dålig på det, även om jag tycker mig kunna det mesta i den. Men ibland behöver man påminna sig om vad som egentligen står. För man kan faktiskt minnas fel, även om är gammalkristen För det som står i Bibeln bör läsas ordagrant. Så jag gick ut i skogen. Jag brukar gå ut i skogen när jag vill umgås med Gud.

En dag när jag gick där och tvivlade ihop med Gud så fick jag se en syn. Jag fick jag se ett ljussken framför mig på stigen, och jag borde väl egentligen ha blivit skräckslagen, jag var ju i alldeles ensam mitt i skogen. Men i stället blev jag helt lugn, ja faktiskt glad. Från ljuset utgick en slags renhet som pulserade emot mig, och när jag till slut gick fram till det så blåste alla mina tvivel bort och jag hörde någon som sa ”Jag älskar dig, jag älskar dig!”. Det var fantastisk! Andra gånger brukar jag sjunga kristna sånger på den där promenaden, från A till Ö. Jag brukar börja med sången ”Alla borde känna till” som börjar på A och fortsätter sedan med ”Bereden väg för Herran” som börjar på B och fortsätter så tills jag kommet till alfabetets sista bokstav. Hur är det förresten, kan du nån kristen sång som börjar på Ö?

Allt nog, den här gången gick ut med en Bibel i famnen, och läste från dess första bok, från Första Mosebok 1, och Gud talade faktiskt till mig igen, genom sitt ord  om Skapelsen. Jag märkte att väldigt mycket stämde kring det som jag funderat på länge Evolutionsläran  började kändes alltmer tveksam. Så gör du samma sak, ta din Bibel och ta en promenad i skogen. Gud vill tala med Dig också, och man får ju faktiskt motion samtidigt.

Karl-Gustaf Mattsson 

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord"

1 Mos 1:1

Jag som har skrivit alla artiklar på den här hemsidan om Risebergarörelsen heter Karl-Gustaf Mattsson och är 69 år. Har arbetat som journalist större delen av mitt liv, och gör det även nu ibland som pensionär.