Lanthandlare
Sven Albin Svensson (fmf)
Född 6/7 1889 i Lindärva socken
Död 7/1 1927 på Mösseberg, Falköping
Gift 26/6 1916 med
Mejeriföreståndare
Greta Rebecka Andersson (fmm)
Född 26/12 1889 i Anderstorp, Skara landsförs.
Död 10/8 1976 på Mellringe, Örebro
Historia:
Sven Albin Svensson föddes den 6 juli 1887 i Lindärva socken. Föräldrarna var torpare, senare lantbrukare. Sven var deras sjätte barn av nio. Greta Rebecka Andersson föddes som nummer sex i en syskonskara på sju. Föräldrarna var hemmansägare på Anderstorp, även kallat Fåfängan i Skara landsförsamling. Sitt andranamn tyckte Greta dock aldrig om, eftersom man förr i tiden kallad pottan för Rebecka.
Sven gick i småskola i Lindärva 1896-1897. Svens yngre bror och lekkamrat Gustaf Sanfrid avled bara sex år gammal 1898, en händelse det sagts att Sven tog väldigt hårt, och som följde honom resten av livet. Sven gick folkskola i Hasslösa 1898-1901 och en sexveckors fortsättningsskola i Hasslösa 1902. Han fick mycket goda betyg i de flesta av skolans ämnen. Särskilt i matematik och biblisk historia. Sven konfirmerades samma år i Hasslösa kyrka. Han hade sinne for matematik och ansågs lämplig for affärer.
Som sjuttonåring fick han 11 augusti 1904 anställning som handelsbiträde hos Axel Hallberg & kompani i Skara. Under sin tid i Skara blev Sven med1em i Godtemplarordern IOGT och spelade ofta med i olika teateruppsättningar. Vänskapskretsen vidgades, en av de nära vännena var brandchefen Brandberg. Sven gjorde militärtjänsten under tiden i Skara. Greta flyytade henifrm 1910 och arbetade som servitris på Mössebergs sommarrestaurang. Hon tog sedan olika jobb.
Den 15 september 1912, 25 år gammal, sa Sven upp sin anställning hos Hallbergs och startade speceri- och järnmanufakturaffär i Timmersdala. Han själv drev speceridelen och kompanjonen Johansson järnmanufakturen. Att han valde just Timmersdala sades bero på att Sven räknade med att järnvägen snart skulle dras genom Timmersdala, vilken dock drogs genom Götene istället. En missräkning, Timmersdala fick nöja sig med att vara ändstation på en smalspårig järnväg.
Sven köpte 1914 affärshuset Valunda i Timmersdala. Huset hade uppförts 1910 av en Walthers som varit i USA och tagit intryck av husbyggande. Sven skaffade sig rikstelefon. "Rikstelefonkatalogen no 29, del III januari 1917, Timmersdala telenr. Svensson. Sven. Speceri- och järnmanufakturaffär". Vilket betydde att man kunde ringa i stort sett över hela Sverge, inte bara lokalt. Tidigt blev han och Greta medlemmar i Timmersdala missionsförsamling där Sven var både organist och musikledare. Han spelade även cittra. (Cittran förvaras idag i KG Mattsson hem). Till umgängeskretsen hörde en målare Werner.
Sven anställde tidigt Ellen Andersson som hushållerska ohc som ansvarig för kaféet i affärshuset. När hon tog ledigt för en tid, vikarierade hennes syster Greta. Det blev parti mellan dem och de gifte sig midsommardagen 24 juni 1916. De åkte bil till kyrkan och det var f6rsta gången Greta åkte bil, bilens ägare var Svens kusin. kallad CAP-Johansson.
Under första världskriget tog de hand om ett krigsbarn som hette Alexis Palevi, son till en österrikisk militär, möjligen överste. Men när de tick dottern Kerstin 1918 kom Alexis till kompanjonen Johansson istället. Sven köpte motor båt 1919, startade 1920 kiosk i Melldala, vid sjön Langen. Alldeles intill järnvägspåret där de hade fester. Vid denna tid skaffade han sig också en isjakt som han åkte med på Lången under vintrarna. Kalas ordnades ofta i släkten, Gretas syster Ellen bodde ju strax utanför Timmersdala och det var inte långt till den övriga släkten. Av fotografier att döma ser man att Sven då rökte cigarr. De var av märket White Cross. Sven var generös mot de fattiga, var det någon som hade det dåligt var han inte sen att sen att ge dem en slant. Sin bror Oskar, som hade många barn, skickade han varje jul en stor låda med mat. Detta kom en av barnen ihåg många år senare
Kompanjon Johansson fick dock problem med spriten, alkoholiserades och tvingades avstå sin handel. Han bortflyttade 1923. Han och hans frun skildes och det påstås att lille Alexis därefter drog iväg på luffen. Sven hyrde en tid ut manufakturen åt två damer, varav en bodde bakom affären och den andra, som var sömmerska, hyrde längst upp i huset.
Sommaren 1918 kom den stora katatrofen. Sven fick spanska sjukan, klarade sig visserligen, men sjukdomen tog ner honom så pass mycket att han brände ut sig av alIa åtaganden. Senare forskning har visat att många av de som drabbades av spanska sjukan sedan fick psykosomatiska sjukdomar. Många fick dras med depressioner i flera år, men blev sedan bra. 1919 tvingades han att sälja affären till en Gustav Andersson. En tid hyrde familjen en våning hos en granne varvid Sven försörjde sig som hönseriägare. Men han var tungen att uppge ävet det. Sven vistades tidvis på olika vilohem men blev aldrig riktigt bra.
Familjen flyttade 28 oktober 1924 till Nya Tvärgatan 23 (nuvarande Svartbrödragatan) i Skara. Greta försörjde familjen med att jobba på mejeri och sticka strumpor åt fabriken ”Favoritstrunmpor” (stickelådan finns i KG Mattssons hem). Sven pendlade mellan olika vilohem, men repade sig aldrig. Dete beröttas att till slut avr sp sjukl att han inte orkade raka sig, utan att hans närmaster fick göra det. Sommaren 1926 finns hamed pp ett fotogrsfi och då sere han mycket sjuk ut. Troligen fick han inte helle den förståelse för sin svaghet av sin samtid. Psykisk sjukdom förstod man sig inet på edå
Efter ett besök på Tranås vilohem i decmber 1926 tog Sven tåget hem för att fira nyår med familjen. Men i Falköping möttes han av Gretas bror Mårten, som tog med honom till sin bostad på Mössebergs sanatorium. Där blev han kvar. Vad som sades dem emellan vet ingen, men en vecka efter ankomsten tog Sven livet av sig. Han hade fått frukost på rummet och när man sedan kom för att hämta brickan hade Sven hängt sig i en bjälke i taket. Det var den 7 januari 1927.
Enligt Ingrid Lindblom i Skara var hennes syster Greta inget stöd för sin make Sven, hon lär ha varit långsint och haft svårt att förlåta. Hur det nu var med den saken kan funderas på, då de två systrar kanske inte var bästa vänner. Dottern Kerstin hade endast svaga minnen av sin pappa, hon var ju bara nio år när han avled. Ett bildminne hade hon i alla fall, och det var vid ett tillfälle då Greta bakade, och Sven erbjöd sig passa ugnen. Detta lär han ha sagt med bred västgöradialekt. ”Jag ska passa ongen”.
Även om livet blev svårt för Greta så fick hon mycket stöd av sina närmaste. Föräldrarna, Karl-Gustaf och Inga Maria på Anderstorp, slöt upp bakom sin dotter och stötte henne på alla vis. Dottern Kerstin fick bo hos dem medan Greta arbetade som föreståndare på en av Skaras mejerier. Mejeriflrestondare var ett status jobb förr. En kvinna som kunde knäppa en bonde på nösan, för att hon satt inne med egen kunskap denne inte hade
Greta kom att bo på olika adressser i Skara. Men tklll sist kom hin att bosätta sig på Brinkakagatan 6 i Skara, i ett rum och kök. Trappan upp till lägenheten var svagt belyst. Lägenheten besdtos sv farstu, kök och vardagsrum. Sin söng hade hon i en utvikbar fåtölj. Greta var mycket förthjust i djur, inte minst fåglar som hon fick så tama att de flög in i hennes kök och år mat ur hennes hand
När dottern Kerstin med sin familj bosatt sig i Kumla i Närke, blev 3-rumslägenheten på andra vånungen ledig. varför Greta flyttade dit 1963. Hon var då pensionär. Grets stickade och virkade en hel del Bra sockor till dottersonen Karl-Gustaf höll många r efter. Hon blev där god vän med grannarna, urmakare Filip och Lilly Sääw, samt fabrikörsparet Lundholm, vilka hon ibland bjöd pp kaffekalas. Ibland gic till Grta till stan för att handla i Verner Hardmos livsmedelesaffäör . Hon hade då en litem handddragen vagn med sig för att kunna få med sig all mat hem.
Karl-Gustaf Mattsson berättar om Greta: "Mormor tyckge om att spela Fia, men var en ganska dålig förlotrare, hom ville hekst vinna och anklagade mig för fusk om jag vann. Men hon hde mycket humor och kunde ilband vara väldigt rolig. Hon gillade särskilt vår hund, pekingnesern Sian och hade henne gärna i knät nör ho komner till oss och tittade på TV. Men en gång var hon oförsiktig och klappade hunden i hennnes bädd och blev illa biten. Det var tal om att åka till dokton och ta en stelkamsspruta, men så blev det inte. VI vara arga pp den lilla argbiggan, men mormor försvaee och förlät den lilla vovven som hon älskade. I hennes kök had hon affischer på lantliga sommaridylef och hästar som hon älskade. I skafferet hade hon flera kakburkar i plåt och jag kan ännu känna doften av dem. Hon gilllade kaffe och kokade,efter sin tids sed, på sumpen Dvs hon hällde imte utr kaffebönorna efter kokning utan lät dem vara kvar och fylld istöllet på med nya. Tills det var så nycket sump kvar att man kunde skönja dem i vattnet. ormorbjldx hlgma på allas cför vårt agranmat och var hekt fanatsti,, op ayy fixa till sillsaalat till jul.
Greta bkev dock, med tiden åderförkalkad och hade allt svårare att minnas. Hon blandade ihop saker och ting och bkev förargad både på sig själv och andra. Omkring 1975 flytade hin tilö Melllringsjukhuset i Örebro där hon avled 10 auusti 1976. Hon hade sett fram emot döden länge och sa ofta "att det ska bli skönt att dö för då får jag äntligen få träffa Sven igen". Greta begravde intill sin man Sven på Timmersdakla kyrkogprdd. Den sköts om av församligen till 2029.
Barn:
1 Kerstin Ing-Marie Svensson f. 29/3 1918,, d. 20/4 2005 i Skövde, gift 6/8 1944 i Skara med Gustav Adolf Mattsson f. 6/11 1907 i Svanvik, pastor i Svenska Missionsförbundget d. 7/11 1993 i Skövd
11.Ulla Ingejärd Margareta Mattsson f. 28/6 1945 i Örebro, barnsköterska, d. 2016 i Orsa, gift 1) 1967-1991 med Per Emanuel Lindblom f. 19/1 1942 i Kumla, lastbilschaufför, gift 2) 1993-2011 med Dan Brunius f. 1959 i Falun, pastor
111 Barn
12 Birgitta Ing-Marie Mattsson f. 14/11 1950 i Halmstad, speciallärare, kantor, gift 1972 med Rune Herbert Frediksson f. 29/11 1951 i Dals-Ed, ingenjör, lärare
121 Barn
13 Karl-Gustaf Mattsson f. 2/12 1955, journalist, gift 1999 med Kerstin Elisabet Larsson f. 8/2 1960 i Kumla, förskollärare
131 Barn