Hemmansägare

Carl-Gustaf Andersson (far och mor 44-45)

Född 15/3 1857 i Stjälkabo, Skärv socken 

Död 19/9 1936 i Anderstorp, Skara landsförsamling

Gift 10/7 1881 med

Inga Maria Jacobsdotter (far och mor 46-47)

Född 7/4 1851 i Nyfika kvarn, Saleby socken

Död 14/8 1940 i Skaraberg, Skara landsförsamling

Historia

Carl Gustav Andersson föddes 1857 på gården Stjälkabo i Skärv socken. Gården ligger en halvmil öster om Skara. CG hade sex syskon, 5 systrar och 1 bror.  Själv var han  nummer fyra i raden.  Pappan var lantbrukare och hette Anders Petter Andersson och mamman hette Maria Stina Andersdotter.

Stjälkabo var hyggligt stor, men det var svåra år med mycket missväxt varför pappa Anders Petter var tvungen att sälja gården 1874. Istället arrenderade han en mindre gård utanför en Skara som kallade Fåfängan, som låg under Brotorp rote i Skara landsförsamling. Stället syns ha haft två hus, ett litet torp bestående av ett rum och kök samt ett större (dock slitet) som användes som jaktstuga, eller jaktslott som man kallade den (en Wennberg lär ha varit  tidigare ägare) . 1874 var Anders Petters svåger Karl Larsson i Skärv ägare. I den lilla stugan hade det 1789-1800 bott en torpare Nils Larsson med familj, 1800-1806 torpare Gustaf Bengtsson med familj, 1807-1808 torpare Jonas Jonsson med familj, 1810 torpare Anders Andersson med familj, 1812-1819  profoss Anders Jonsson med familj (under hans tid började namnet Anderstorp användas för stugan), och 1829-1833 Svens Jonsson med familj 

I samma veva tvingades barnen  söka sig tjänster på andra orter. Carl-Gustav var 17 år han 17 oktober 1874 blv dräng hos en lantbrukare i Svenstorp, öster om Skövde. Man tyckte senare i släkten att det var ganska hårt gjort mot honom att komma så långt (2 mil bort) bort från barndomshemmet. Men en titt i kyrkboken visar ju att han i alla fall var 17 år.

Dryckesutkörare på Skara källa

Här blev han kvar i två år innan han  10 november 1876 inflyttade rån Svenstorp, till sina föräldrar och syskon i Fåfängan  Carl-Gustaf blev dryckesutkörare på bryggeriet Skara,  innan han i oktober 14 oktober 1878 blev dräng på hemmagården Fåfängan, Anderstorp. Gården komvid denna tid att kallas,Anderstorp efter CGs far Ander Petter.  Pappa Anders Petter dog 23 oktober 1879, och barnem övertog gården .

På gården Banevall i Västra Gerum socken, en halvmil väster om Skara bodde Inga Maria Jacobsdottet. En kvinna som Carl-Gustav hade fattat tycke för. När han en gång var på väg för att hälsa på Maria i Banevall blev han åskådare till hur några tattare försökte stjäla en häst från en bonde som låg och sov i sin vagn. CG gick då emellan och jagade bort tattarna. CG beskrivs som en stark och orädd person. Han lär ha kunnag lyfta upp ett helt sirapsfat på 100 kilo på en vagn.

Maria hade konfirmerades i Västra Gerum 1869, varit hemmadotter på Banevall till 1873, arbetat 23 oktober 1873 till 27 oktober 1874 som barnflicka hos apotekare Segerberg i Skara. Åter i Banevall som piga hos system Cajsa med familj 27 oktober 1874 till 21 oktober 1878. Arbetade hos brodern Lars på Bjurhem i Frändefors till 1879 då hon fick plats som tjänarinna hos domprost Sonden i Skara. Kanske var det då hon träffade Carl-Gustav Andersson första gången. Inga Maria flyttade åter till Banevall 1880 och blev därpiga hos sin syste Cajsa med familj. Hon blev kvar där tills hon gifte sig 10 juli 1881 med Carl-Gustaf Andersson i Skara.

Lantbrukare i Fåfängan

Carl-Gustaf och Inga Marka bosatte sig på Anderstorp i Skara.  Paret antecknades av prästen att de kunde "läsa försvarligt". Barnen berättade att hon dock aldrig gått i någon skola och knappt kunde skriva. Det övade hon istället upp på gamla dagar. Snart började CG utlösa sina syskon. 

Anderstorp var på 40 tunnland med torpet Hagabacken. Allt var 1881 värderat till 8000 kronor. Till börja med hade Carl-Gustaf haft hjölp av en Anders Andersson från Svenstorp (f. 17/8 1816 i Tån, Stenum socken) som dräng. Han och hans familj kom inflyttande till Hagabacken från Lidaholm 1 oktober 1879. Han var gift med Johanna Andersdotter f. 21/7 1817 i Björka, Ving socken, och hade tillsammans med henne dottern Anna Sofia Andersdotter f. 25/1 1859 i Skara, samt sonen Karl Johan Andersson f. 14/7 1847 i Skara. Denne hade arbetat i Göteborg 1874 men var året efter på arbete i Värmland. 

När CG 1881 gifte sig med Maria flyttade Carl-Gustafs mor Stina till Hagabacken. Syskonen flyttade fram och tillbaka under några år, innan de fann sina respektive levnadsplatser i tillvaron.

CG och Inga Maria fick sju barn och de första åren när barnem var små bodde de i den lilla stugan. Men sedan rev det fallfördiga "jaktslottet och uoppförde ett nytt gediget boninghus. Innehållande tre rum och kök på första våningen samt vind och kammare på andra vånigen (en ritning över huset inredning finns bevarat i mitt privata arkiv) . I ladugården fanns både kor, hästar, grisar oxch höns. Enligt släktberättelse var CG också byfogde, dvs ordförande för bystämman. Som sådan skötte han byns räkenskaper och handlingar, övervakade byns gemensamma arbeten och var byns kontaktperson i förhållande till myndigheterna.

Starka barn

Vid dottern Gretas födelse 26 december 1889, står Karl-Gustaf Andersson antecknad som arbetare. Hon döptes 12 januari. KG 32 år år och hustrun Inga Maja Jakobsdotter 38 år. Boställe Anderstorp, sid 1:29. Ovanligt att de dröjde så länge som 17 dagar med att döpa ett barn. Antagligen måste de ha sett Greta som ett starkt barn. Dopvittnen var Karl-August Borg med hustru, smed i Backen. Inga Maja kyrktogs 6 februari. Undertecknat av prästen NJL.

 En berättelse som säger en del om boendeförhållandena på Anderstorp3 är den berättelse som Ingrid en gång berättade för mig. En morgon när hon vaknade hade elden slocknat i spisen och det var så kallt i rummet att rimfrosten fryst fast påstugfönstren. Hon gick då upp och satte sig vidi en av fönstren och blåste på fönstret så att det blev som ett titthål stort som en femöring genom isen, så att man kunde titta ut.

Livet på landet

Det hände en del runt Anderstorp som en del belyser livet på landet förr. Många karlar tog fel på Anderstorp och ett hus som låg längre ner i backen, där en kvinna försörjde sig på prostitution. En gång när CG låg sjuk i lunginflammation försökte en berusad karl ta sig in ho shos dem i tron att han kommit till horhuset. Men Maria satte snabbt en stör framför dörren, och satte sig sedan på den och höll på så sätt fridsstöraren utanför. Lilldrängen Gusten hoppade samtidigt ut från ett bakfönster i stugan och sprang och hämtade grannen, smeden Kalle Snäll, som tidigare varit soldat och visste hur man skulle ta hand om bråkmakare.

Kalle Snäll beskrivs som en stor, lång och kraftig karl. Men så snäll var han kanske inte alltid. En gång råkade han i bråk med en annan granne till Anderstorpama, en backstugsittare Smedberg som levde på att sälja "björkekosta", björkkvastar som man sopade golv med inne och ute i ladugården med. Bråket slutade med att Snäll kastade ett stort fång pogtatisskal mitt i ansiktet på Smedberg.

Snäll trivdes inte med soldatlivet och när han till slut rymde från regementet och kom han hem till sin mor, Greta Johansson som kallades Madame Snäll, försökte han stjäla fem kronor av henne, vilket var mycket pengar på den tiden. Men polisen kom dit och fångade honom, satte handklovar på händerna och black om fötterna på honom. Han fick sedan sitta på Svartsjö, en anstalt utanför Stockholm. När han kom ut flyttade han till Falun där han gifte sig och startade en egen smedja.

Många original fanns det i bygden, som "Kalle lille" som var borstbindare i Skara. Borstet fick han genom att klippa insidan på hästarnas svansar. Han lär ha suttit på Svartsjö en månad på vatten och bröd.  

Alla söp

Brännvinet var allmän dryck vid den här tiden, alla söp mer eller midre, de flesta mer. På Anderstorp skulle man ha bryggt brännvin i på Anderstorp i stora sirapsfat två gånger om året. En sup intogs sedan dagligen; morgon, middag, kväll. Ibland använde man brännvinet för vadslagning som ibland tog sig makabra uttryck. En gång slog CG vad med Kalle Snäll, att om han kunde svälja ett halvt kilo råa ägg så skulle han få ett kvarter brännvin. CG hackade sönder äggen och Kalle svalde. Han åt nio men kräktes sedan upp dem. Men CG tyckte synd om honom så han fick kvartingen ändå.

Lördagar tycks ha varit den dag då CG ibland tog en sväng till Skara i olika ärenden. Då gick han och hans vänner först till barberaren i Skara och rakade av sig veckans skäggstubb. Sedan gick de till krogem och söp sig fulla. Man kan tänka sig att där där snackade politik och löste världens alla prooblem,  CG sjlälv had en gång vari polititiskt aktiv. Var liberal och marknadsförde en lokalpoltiker som han tycket skulle bli riksdagsman. Osökert om han lyckades. I alla fall så blev herrarna runt bordet mer och mer berusade. Så pass att de behökvde assistens att ta sig hem Det berättas att dottern Greta en gång kom hemdragandes med hela gänget, med en full gubbe på var sin sida om sig. Enligt släktberättelse gick det bra när  CG var stupfull när han kom hem, för då ville han snart sova. Men om han var halvfull blev han retlig, och om han då var trött blev han arg och sa dumma saker.  

Fyllan och villan kunde också ta sig drastiska uttryck, En gång slog CG och några andra vad med en ung smedlärling som hette Karl, att om han kunde stå fem minuter med neddragna byxor i den snålblåst som rådde den dagen, så skulle han få en halvliter. Det gjorde han, men förkylde sig illa på kuppen.

Nu var det nog inte värre med supandet än att det var just lördagar som var lite av festdag. En liter brännvin stod dock alltid hemma i skåpet för ”invärtes bruk”. När dottern Ingrid gick med i Blåbandsföreningen blev hon så radikal att hon tog sin fars brännvinsflaskor och gick ut och slog dem i en sten. Men det skulle hon aldrig ha gjort, CG blev så fruktansvärt arg över hennes tilltag att hon aldrig vågade göra om det. Ingrid nämnde dock långt senare att hennes pappa ibland kunde ta sig ett glas ibland, men att hans bror var betydligt värre. ”Han var ju hemsker” som hon sa.

Trodde på tomtar och troll

Men till vardags var CG en mycket trevlig man. Han beättade gärna sagor för barnen och uppslagen till sina berättelser fann han ofa i stugans eldstad. I glöden såg han tomtar och lyktegubbar (Lyktgubbar, eller irrbloss som de också kallades, förekom oftast i sumpiga trakter. Sumpgas bildas genom förruttnelse och kan självantända). Tron på tomten var dock stor och nåde den som påstod att de var påhittade (jag gjorde själv denna fadäs när jag skrattade gott åt Ingrids tvärsäkra historier om tomtar hon sett). På jularna kunde barnen få en julklapp, dock av mer praktiska ting som mor Inga Maria hade stickat. CG brukade då alltid läsa en spännande novell ur en jultidming, minns barnen.

Djuren på Anderstorp var många. Här fanns hästar, tjur, kor, kalvaf, höns, grisar och ankor.Familjen var beroende av sdem men också mycket fästa vid sina djur. När CGh en gionbg köpte en hksgt man kalalafe Blenda  tog han med sig hnenn på en promenad i boningshuset. Något som troligen väckte stor uppsåndlese och gick. Kusem var både vacker och omryck. Hispndes alltid för vagnen när familjen fortill Stadskyrkan på söndagarna  När Blenda till slut blev gammal gick hon till slakt. Dottern Greta berättade att när hästengick förbi familjens hus gnäggade den starkt. Det blev ett känslosamt avsked och alla i familjen grät. Greta berlttade ock om en katt de hade som hette Måns, som bara hade tre ben.Men trots att katten var handikappad så fanns det ingen katt i grannskapet som var bättre på att fånga råttor än han

På Anderstorp ordnades det ibland kalas. För släkt och vänner, och glädjen var ofta stor. Gubbarna rökade cigarr och tog sig en kask, damerna pratade och drack kaffe. Om dottern Ingeborg var hemma med sin familj kunde det också hända att hennes make Gustav satte sig vid orgeln och spelade och sjöng. Men vid ett tillfälle tycks samtalen inte ha flutit så bra, det var mest tyst i umgänget. Då vände sig Inga Maria till dotterdottern Kerstin och viskade; ”Gå upp på vinden och slå ner puttekulera”. Och Kerstin gick upp, ovetande för alla utom mormor Inga Maria, på andra våningen och letade reda på den stora påsen med stenkulor. Gick sedan fram till trappen och hällde ut allihop som sedan med ett dån rasade ner för trappan. Det skapade naturligtvis ett väldigt hallå och gästerna for upp i tron att det var jordbävning. Men när sanningen blev uppenbar höll skratten och samtalen aldrig på att ta slut. Och mormor Inga Maria blinkade i smyg åt sin dotterdotter

Det sökte sig gärna luffare till Anderstorp ocksp, Det var känt bland dem att där fanns ett öppet hem, och att de alltid bjöd på mat. Ibland fick de även övernatta i ladan. Men vid ett tillfälle gillade inte en luffare vad han erbjöds från matbordet. Den stora fläskbiten som tydligen mest bestod av vitt späck hittade man senare liggande i gödselstacken.

Dtterdottern Kerstin som hade blivit faderlös vid nio års ålder fick tilbringa hela sin barndom hos sina morföräldrar. De sa att "Kertsin, det är vår tös det". Hin gick i skolan i Skafra och nör kom åter hem ropade on på långt håll: "Lingon och mjölk!" och Inga Maria satte då snabbt fram den älskade maträtten. Kerstin berättade också djuren på gården, bl.a. om hönsen. Ibland brukade hon fylla fickorna fulla av frön och gick sedan ner på knä bland hönsen, som rusade  fram för att äta. De visste väl vad hon hade i fickorna. Kerstin blev också god vän med kalvarna. En av dem blev hon så nära vän med att hon låg och vilade tillsammans med den i kohagen. Det gillade inte Inga Maria som sa åt sin dotterdotter att låta bli att bli vän med djuren, Men det brydde sig inte Kerstin om, hon blev istället vän med en annan kalv.En kalv som hon var med när han dog. Hon höll om honom och Kerstin berättade att hon såg själva dödsögonblicket, ”att kalvens ögon liksom skälvde till när han avled”.

Ägaren flyttade in

Någon gång om kring 1900 kom förre ägaren Karl Larsson att flyttan till Anderstorp. Han var då i nittioårsåldern och fick ett rum att bo i på Anderstorp. Han lär ha bott på Korsgården i Skärv. Men efter makans död sålt gården och blivit inneboende där. Men de nya ägarna ville bli av med honom och misskötte honom ganska mycket. När Carl Gustav en gång besökte honom var han ”full i lus” som släkten sa. Carl-Gustav beslutade då att Karl fick komma till Anderstorp istället. Karl lär enligt berättelse ha varit en vacker man, långhårig med stort vitt skägg. Han bodde kvar på Anderstorp till sin död 1913.

 Carl-Gustaf Andersson själv bodde kvar på Anderstorp till sin död 1936. Han fick hjärnblödning och blev liggande några dagar innan han dog. Dotterdottern Kerstin som då arbetade på annan ort hann fram innan han avled och berättade senare att CG då fattat sina händer om hennes huvud, böjt henne ner mot sig och kysst henne i pannan. Men då han var orolig inför döden och Kerstin förstod att han var räddför att begravas skendöd så lovade hon honom att en läkare säkert skulle konstatera att han verkligen var avliden innan de begravd ehomo. Därefter lugnade CG ner sig och avled sedan stilla och lugnt.

Maria framlevde sina sista år, först hos sonen Mårten på Mösseberg i Falköping, och till sist hos dottern Ingrid på Skaraberg utanför Skara. Men hos dottern hade hon tydligen inte mycket att säga till om. När Kerstin kom dit för att hälsa på sin mormor var Ingrid inte hemma och dörren var låst. Hon fick då se sin mormor genom fönstret och knackade på. Men Inga Maria vågade inte öppna för rädslan för vad dottern Ingrid skulle säga, som tydligen förbjudit henne att öppna för någon,. Mrai avled 14 augustoi 194 och hon och CG ligger båda begravda på Skara kyrkogård.

Släktforskaren Claes Jacobsson sammanfattade deras eftermäle på följande sätt: "Carl-Gustaf var en kraftfull man och duglig lantbrukare, vilken väl förmådde försörja sig och de sina. Maria var känd som en mycket god och försynt människa. Barnen var friska och arbetsamma". 

Bråk om arvet

Tyvärr blev det en schism mellan syskonen efter föräldrarnas död. Hårda ord sades, och då de troligen hade svårt att förlåta varandra, gick gemenskapen i en del fall förlorad. 1980 försökte dotterdottern Kerstin Mattson inköpa det gamla Anderstorpet, men fick avslag av Skara kommun. Istället rev de hela gården och gjorde om hela kvarteret till bostadsområdet Skaraberg. Idag finns  ingenting där som påminner om Anderstorp. Sonen Olof skrev på äldre dagar en minnesbok om sin barndomsår i Anderstorp. Då den finns i mitt personarkiv finns vissa planer på att skriva rent dem

Barn:

1 Ellen Maria Andersson 1882-19767, gift med John Dahl 1890-1978. lanthandkarew, lantbrukare
11 Olof Dahl 1922-, sågverksförman
111 Ban
12 Inga Dahl 1924, hemsamarit

2 Lotten Ingeborg Andersson 1883-1966, gift med Gustaf Adolf Jonsso  1882-1954

21 Karin Jonsson 1908-1950 guift med Åke Johanson 1912-1997, expeditionsförestonadre

211 Anna-Karin Johansson f. 1949, lärare, gift med Ulf Brånell, lärare

2111 Barn

212 Hans-Åke Johansson-Brättorp fd. 1950

2121 Barn

3 Karl Mårten Andersson 1884-1977,  gift med Alice Berg 1880-

31 Karl-Erik Amcdersson 1913-, ingenjör, guft med Maj Edberg 1916-

311 Barn

32 Gunborg Andersson 1917-, företagsledare, gift med Gunnar Karlbom 1912-, cvilingenjör

321 Barn 

4 Olof Wilhelm Andersson 1886-1972, gift med Elsa Lundgren 1891-1971

41 Sven-Olof Andersson-Agerot 1922-, byrådirektör

42 Ingrid Andersson 1924- kontorist

421 Barn

43 Gunhild Andersson 1933-, lärare, gift 1) med Lsennart  Ardström.köpmam, gift 2) med Eskil Srrandberg

431 Barn

5 Erik Gabriel Andersson 1888-1953, köpman

51 Ulla Andersson 1918, gift med Folka Cassel, civilingenjör 

511 Barn

51 Evy Andersson 1919-, korrespondent, gift med Ib Hanse, civilingenjör 

511 Barn

6 Greta Rebecka Andersson 1889-1976, mejeriföreståndare, gift med Sven Svensson, köpman

61 Kerstin Svensson 1918-, gift med Gustav Mattsson. pastor'

611 Barn 

7 Ingrid Carolina Andersson 1892-1987

70-årsregeln

hindrar mig att lägga ut personuppgifter efter 1952,

Men uppgifter finns i mitt  privata arkiv