Riseberga bönhus

En av Olof Gabriel Hedengrena vänner var tidningsmannen Sven Adolf Hedlund. En man  som fick stor politisk betydelse för sin samtid.

Hedengren och Hedlund hade lärt känna varandra i samband med reformmötena i Örebro 1849. Både var liberaler och ivrade starkt för den urgamla och ineffektiva ståndsriksdagens avskaffande. Olof Gabriel var då 38 år, Sven Adolf 27. Men trots sin relativa ungdom hade Hedlund redan hunnit klättra långt på karriärstegen. Han ingick i Ecklesiastikdepartemnet, Kungliga bilioteket och ett par av andra ämbetsverk. Han var ett stjärnskott i litteratursammanhang och mycket driven skribent. 1849 satt han som redaktör och utgivare för Örebrio Tidning. Han valdes också till reformivrarnas sekreterare.

De båda herrarna kom att brevväxla en hel del, det avslöjar ett 20-tal bevarade brev dem emellan. Du kan läsa dem i boken "O G Hedengren och Risebergarörelsen" Mest handlade de om politik, men lika ofta om religiösa ting. De fick också sin vilja igenom angående ståndsriksdagen avskaffande, som 1856 ersattes med en enda kammare. En efterlängtad men högst revolutionerande handling på den här tiden

Sven Adolf Hedlund kom till Aftonbadet 1851, men ansåg tidningen vara för "grå" och flyttade därför året därpå till Göteborg, där han blev huvudredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. En tidning som hade stor betydelse förr. (Den mest kände var kanske chefredaktören Torgny Segerstedt), Hedlund samlade här en lång rad av likatänkande i sin redaktion, däribland skribenten Viktor Rydberg. som sedemera blev nationalskald.

Hedlund och Rydberg tog en gång en promenad i näraliggande Slottsskogen och Rydberg som fått uppdraget att skriva något trevligt om julen drabbades då av stor inspiration. Allt de passerade blev till text i Rydbergs fantasi Men då han inte hade skrivunderlag för sina hugskott fick Hedlunds rygg bli tillfälligt skrivbord  När Rydberg kom åter hem satte han ihop sina utkast till en dikt, och resten är historia. "Tomten" såg dagens ljus med inledande starstrofen ”Midvinternattens köld är hård..” Resten kan ni läsa på nätet.

Men mer känd  är kanske Rydberg för sången   "Gläns över sjö och strand". Den ingick först som dikt i en roman han skrivit. Men när Rydbergs granne, tonsättaren Alice Tegner läste boken, blev den till musik. Hon skrev dock om den lite för att passa sången, och gick sen över till Rydberg för att höra vad han tycke. Hon var lite nervös för vad den store skalden skulle säga om hennes tilltag, men efter att denne åhört Tegners sång ocb pianospel utbrast han: ”Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt aldrig blir folkets egendom, förrän den sjunges.”

Även om Rydbergs andliga intresse handlade mer om magi och förkristna trosföreställningar så fanns i hans diktning tydliga spår av gudstro. Både ”Tomten” ocn ”Gläns över sjö” innehåller ju övernaturliga frågor kring livets mening, Något Rydberg kanske fick tillfälle att dryfta med Hedengren då denne ibland besökte Hedlund

"En dikt blir aldrig

folkets egendom

förrän den sjunges.”