Tiggerskan Clara Lovisa

Medlem 138 i Riseberga nattvadsförerning var Clara Lovisa Jacobsdotter. Född 4 september 1825 i Tångeråsa, som dotter till torparen Jacob Jönsson och Cajsa Hansdotter. Hon tjänade som piga på flera gårdar i Tångeråsa, Edsberg och Hackvad. Men det var missväxtår och hungersnöd. Bönderna såg till sitt eget, och avskedade sitt husfolk. De som inte hade något att återvända till fick klara sig själva. Clara Lovisa var en av dem, hennes föräldrar var för sjuka och fattiga för att kunna hjälpa henne

Sockenstämman hade inget annat att erbjuda än att ge henne tillåtelse att gå runt och tigga mat. Det var den tidens socialvård. Från 1854 gick Clara Lovisa runt och tiggde i socknarna. Ett uselt liv i stor misär, tiggarna var inte väl sedda. Men en kall vinterdag 1860 kom hon upp till Riseberga. Hon hoppades att patron Hedengren kanske hade en matbit till henne. Det fick hon, men hälsades också välkommen till bönhuset där man just bildade Sveriges första nattvardsförening.  Clara Lovisa följde med och skrevs in som medlem nunmer 138. Hon kom under åren att delta i flera nattvardssamlingar.

Efter en tid kunde patron Hedengren också hjälpa henne till en plats i Fattigstugan i Hackvad. Där fick hon i alla fall tak över huvudet, en sängplast och lite mat.  Men livet på Fattigstugan var inte  något trevligt ställe. Vården av de gamla och sjuka där var undermålig och kosthållningen snål. Sockenbönderna underlät ibland eller lämnade för lite. De fattiga fick den sämsta potatisen och den sämsta säden. Clara Lovisa blev inte gammal, hon var bara 42 år när hon dog på Fattigstugan. I juletid, 28 december 1867.

"  Bryt ditt bröd åt den hungrige och skaffa de fattiga och husvilla härbärge."

                                  Jesaja 58:7

Almanacka

Planerade årsmötet i november är uppskjutet pga coronan. Vi återkommer nästa år

 

Snyggare fönster

Under augusti månad har smärre reparationer gjorts i bönhuset. Lagning av sliten dörr samt kittning och målning av fönster. Ekonomiskt är förbättringarna dock inte löst av vår lilla förening, varför enskilda pengabidrag mottages tacksamt.

Bönhuset är stängt för säsongen! Vi öppnar åter i april. Om ni ändå vill besöka bönhuset går det bra. Kontakta någon av oss i styrelsen. 

 

Vill du bli medlem i en av Sveriges äldsta missionshus?

Om du betalar 100 kr till intresseföreningens kassör Mats Jerlström (tel 070-492 53 56) så blir du medlem på evärdlig tid. På så sätt stöder du verksamheten. Förutom årsmöte i november så är sommaren den tid då föreningen har  aktiviteter, vintertid är det mest den här hemsidan som rullar på med nya fynd.

 

Register

För dig som söker något särskilt ämne på hemsidan finns här ett register.

  

Föreläsning med teater om Hedengren 

Om du vill se och höra en gestaltad teater om Olof Gabriel Hedengren kan du kontakta Lars-Inge Larsson Han åker runt och berättar historien kring Risebergaväckelsen.  Föreläsningen är 30-60 minuter långa, allt efter behov. Ring Lars-Inge 070-2080163 om du vill ha ett besök.

 

Vem är Jesus?

Klicka här få du se

  

Antalet besökare

Antalet besökare på vår hemsida fortsätter vara gott. Sedan starten 2011 till den 9 november 2020 är det totala antalet 56.060 besök.

 

Fritt ta text. Det är fritt att ta texer från denna hemsida, och om ditt arbete resulterar i någon form av specialarbete; hör av dig så kan vi skriva om det

 

Filmer från bönhuset utlagda på Youtube. Inom parentes, antal besökare juni 2018

Läsarsånger från Riseberga (3271)
Anna Stadling (1230)
Historien om bönhuset (1009)
Tomas Andersson Wij (812)
Lars-Inge Larsson predikar (592)
Sommarmöte i bönhuset 2014 (514)
Jonatan Lindner sjunger (430)
KG Mattsson informererar (407)
Gunnar Hjort spelar i bönhuset (403)
KFUM-kören sjunger (315)
Espressokören från Knista (204) 

 

Tankvärt

"Man måste fatta Ordet med hjertat, då man omöjligen kan fatta dess högsta sanningar med förnuftet."

Olof Gabriel Hedengren 1854

Brinnande evangelist 

uppbyggde folk i både

bönhus och samfund

En nära vän till Olof Gabriel Hedengren var prästmannen Petrus Magnus Elmblad från Stockholm. Han deltog i invigningen av Riseberga bönhus 1855 och kom året efter att bli Evangeliska fosterlandsstiftelsen förste ordförande. Han kom ofta bli gäst på Riseberga och uppbyggde då besökarna i bönhuset med sina goda predikningar.

Petrus Magnus, eller Per Magnus som han egentligen tilltalades, var ursprungligen smålänning. Född 1806 i Älmeboda, som son till hemmansägaren och nämndemannen Peter Persson och Maria Helena Nilsdotter. Tog efternamn efter hemsocknen, vars namn då stavades Elmeboda. Vid 12 års ålder började han på Växjö katedralskola och kom där med i en elevgrupp som kom att starta Sverige första nykterhetsförening. Bland grundarna märktes Peter Wieselgren, som med tiden blev en känd nykterhetskämpe. Föreningen inriktning hade en klar kristen kurs. Medlemmarna förband sig att dagligen förrätta gemensam bön och att uppmuntra varandra till fasthet i tro och Herrens kunskap. Förutom från spritdrycker skulle de avhålla sig från svordomar, kortspel, dans och andra tidsfördrivande nöjen. Därefter fortsatte Elmblad till Lunds universitet där han först kom att läsa filosofi, men sedan valde en teologisk utbildning.

Han kände stark för den då pietistiska väckelsen, som dock inte var gillad av skolan och domkapitlet. De tog alla tillfällen i akt att utmåla ”läsarna” som svärmare och läsarpräster höll man kort. Elmblad teg länge, men blev till sist öppet kritisk när såg svågerpolitik vid prästutnämningar. Därav kom han i onåd hos biskop Esaias Tegner i Växjö. Denne tvingades Elmblad att, efter klagomål från kyrkoherde Wetterskog i Jönköping, lämna en väckelseevangelisk verksamhet han påbörjat på orten. Istället förvisades han till en obetydlig tjänst i en församling i Värnamotrakten

Tjänstgöringen där blev dock kort då Elmblad snart begärde tjänstledigt. Betydelsefullt var dock att han här knöt kontakt med det småländska läseriets huvudgestalt; ”Mormor på Herrestad”, fru Emilia Petersen. I de småländska läsarkretsarna fann han hemkänsla och gemenskap mer än på andra håll.

Dock stod den dominerade hågen då till vidare studier. 31 år gammal läste han in en teologisk docentur i Köpenhamn och Lund. Blev vän med en läsarpräst som hette Henrik Cedergren, vars predikningar var schartauanskt färgade. Så när Elmblad kom till Stockholm 1840, hade han fått namn om sig att inte bara vara en »läsaremagister» utan också en schartauan. Elmblad blev först lärare vid Hillska skolan i Barnängen i Stockholm, sedan lektor och till sist rektor vid Stockholms gymnasium

Genom sin tjänst blev han en ledargestalt i den väckelsebetonade inriktningen i Stocksholm. Genom samarbete med metodistmissionären Georg Scott och C O Rosenius. 1847 startade Elmblad i egen regi tidningen ”Fridsbudbäraren” och blev dess redaktör. Han ville som namnet antyder medföra ett fridsbudskap, inte bara till ”de döpte hedningarna” utan också ett rättvisare samhälle”. I sin tidning tog han ofta upp fattigdomsproblemen i Sverige. Lösningen på dem såg han alltid i ett överlåtet kristet liv

Det var i den vevan han kom i kontakt med Olof Gabriel Hedengren, som inbjöd honom och Rosenius att 1855 inviga bönhuset på Riseberga. De båda herrarna kom snart fram till att de hade samma åsikter om det mesta. Däribland att bilda ett fritt samfund vid sidan om Statskyrkan. Vilket de också gjorde 1856 när de tillsammans med Rosenius startade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Elmblad blev vice ordförandem, några år senare ordförande.   

Hedengren beskrev Petrus Magnus som en ”Apollos”, (se Apostlagärningarna 18), ”Vältalig, lärd i skrifterna och en brinnande evangelist. Han ägde förmåga att entusiasmera, hade ett evangeliskt tonfall som uppbyggde åhörarna. En känslornas man som förmådde gripa andra.”

Elmbad blev en omtyckt och naturlig ledare i det unga samfundet. Han arbetade mycket för bibelspridning i landet, inte minst genom Hedengrens kolportörer, deltog i bibliska  översättningar och blev medlem i en rad olika kristna styrelser