Tidigt tidningsklipp när Hedengren blev riksdagsman 

”Hedengren riksdagsman. Om detta wal, som inom Nerike helsats med öfwervägande tillfredsställelse, yttrar Göteborgs-Postens Stockholmsbrefskrivare Göran följande omdöme: ´Att den frimodige brukspatron Hedengren på Riseberga blifwit wald, hedrar lika mycket honom som walmännen. Han är wisserligen ´läsare´, men fullkomligt fri från den egenrättfärdighet, det andliga högmod, som annars utmärker denna sekt. Han är till lynnet excentrisk; men man skall ej hos honom finna skymt af denna krassa egoism, detta anspråk på att blifwa bemärkt, som wanligen framträder hos excentriska personer. Han eger stora kunskaper, är en af wåra utmärktaste landtbrukare, och jag tror, att han blir en af riksdagens inflytelserikaste representanter, då de wiktiga jordbruksfrågorna förekomma.”

Nerikes Allehanda lördag 8 september 1866

 

"Tacken Gud i livets alla förhållanden. Ty att I så gören  är Guds vilja i Kristus Jesus."

                       1 Tessalonikerbrevet 5:18

Almanacka 

Januari

15/1 kl 18.00 Styrelsemöte
hos Jonatan Lindner

 

Senast införda artiklar

Betyg från artilleriet
Osttillverkningen
Riseberga efter 1870
Husandakter
Södra Folkavi fria firar 150

 

Ge ditt stöd till bönhuset!

För dig som vill bidra till att bönhuset lever vidare, går det att bli medlem för 100 kr/år. Kan inbetalas till Intresseföreningen för Riseberga bönhus på bankgiro 5230-1785 eller swisha till nr 123 024 42 02.

 

Register

För dig som söker något särskilt ämne på hemsidan finns här ett register.

 

Senaste protokollet

Här kan du se protokoll från styrelsens senaste sammanträde 

 

Stängt i bönhuset

Riseberga bönhus har stängt för säsongen. Vi öppnar åter i april. 

 

Nu spelas även Lina Hedengren 

Under lång tid har Lars-Inge Larsson åkt runt och gestaltat Olof Gabriel Hedengren. Nu har han fått hjälp av "sin fru" Lina, Jenny Young Zayed.

För den som vill uppleva en föreläsning om personerna, eller paret Hedengren och Risebergarörelsen kan meddela dem. Föreläsningarna är i teaterform och är 30-60 minuter långa, allt efter behov.

Ring Lars-Inge 019-581566 eller Jenny 076-1615862

 

Vem är Jesus?

Klicka här få du se

 

Dagens andakt! 

Klicka här så kan du längst ner på Kyrktorgets sida om Riseberga bönhus lyssna på Andaktsboken Bibelvis

 

Antalet besökare

Antalet besökare på vår hemsida ökar sakta men säkert. Till den 2 januari 2017 är det totala antalet 28.509 besök.

2011     2400 besök 

2012     5000 besök

2013     5400 besök

2014     4200 besök

2015      7000 besök 

 

Gunnar Hjort spelar i bönhuset

En filminspelning från augustikonserten i Riseberga bönhus finns utlagd på youtube. Det är gitarristen Gunnar Hjort som spelar sin egenkomponerade låt "Smeraldinas polska".

 

Släktforskning

Hjälp till att hitta ättlingar till medlemmarna i Sveriges första nattvardsförening. 

 

Förklara gamla ord

Här kan du se bilder av några av föremål i Olof Gabriels bouppteckning. Hjälp oss gärna att leta reda på förklaringar till ålderdomliga ord. Vad och hur användes de? Hur såg de ut? Bifoga gärna en bild om du har. Och är man en i släkten Hedengren kanske man kan hitta någon av prylarna i sitt eget hem?

 

Tankvärt

"Man måste fatta Ordet med hjertat, då man omöjligen kan fatta dess högsta sanningar med förnuftet."

       Olof Gabriel Hedengren 1854

Två brev nära döden

Här följer två dramatiska brev. Det ena avsänt 23 mars 1852 av Lina Hedengrens till sina föräldrar i Stockholm. Där berättar hon om sina båda äldsta barns plötsliga död. Det andra brevet är sänt den 18 november 1870 från Olof Gabriel Hedengren till sin gode vän Bernhard Wadström i Stockholm.  Brevet skrev Hedengren två veckor för sin död.

 1852 blev ett dramatisk år för paret Hedengren. På mindre tid än tre månader förlorade de sina samtliga fyra barn. Dottern Maria samt sönerna Sven, Severin och Olof. Fyra barns död som var en personlig katastrof för paret Hedengren, men som på sikt blev starten för en kommande väckelse. Sven avled 7 år gammal söndagen 21 mars 1852. Agnes, 4 år, dagen därpå.  Strypsjuka kvävde dem till döds, för det fanns det då ingen bot. 

Den 23:e samlar sig Lina, sätter sig ner och skriver till sina föräldrar:

 

”Ack mina älskade Föräldrar!  … vår lille milde ömme Engla-Sven är gången, och dock icke ensam! Han fick sin ”lilla” syster, vår lilla ros, vår Agnes med sig – de följdes hand i hand i lifvet och döden. O, det var smärtsamt, de kära, de goda, de älskade barnen som gifvit så mången outsäglig fröjd och som älskade oss så ömt tillbaka.

Sven flyktade Söndagen den 21 kl. 12 på dagen och lilla Agnes ville icke dröja längre än till dagen derpå kl 9 på morgonen. Den, som är kärleken sjelf – ´Herren gaf och Herren tog. Wälsignad vare Herrens namn´.

De ligga nu så söta och så vackra, deraf stoft är så rörande och sköna att se på…– Ni kände så väl huru förståndig och innerlig älskande han var, den der lille Sven, så lärgirig och utvecklad och hade redan väckt hos sina föräldrar de ljuvaste förhoppningar för framtiden och lilla Agnes så barnslig och ändå tenkande; de äldsta båda som nu redan, i synnerhet Sven, kunde samtala med oss och följa med i allt. 

… Under sina starkaste plågor glömde Sven aldrig att visa oss all upptänklig ömhet; han klappade och kysste oss och bad med de milda ögonen ett förlåt om han visade den minsta otålighet, men han var outsägligt tålig, klagade nästan intet och dock var han så mycket pinad. Morfar och mormor låg beständigt för hans tankar och han sade nästan under dödskampen: ´Helsa Morfar, skrif till honom och säg att jag får mina små pistoler och att han skickar dem på Diligensen om onsdag´.

Sedan sade han: ´Jag vill fara till Stockholm i sommar´ och ännu en annan gång ´Tacka Mormor´. Detta sade han i afbrott och då knappast ett andetag kunde trängna sig fram ur det betryckta bröstet. Ack, han var en Guds Engel och alla hade fästat sig vid honom med ömhet: Skolbarnen uppstämde alla en chorus af saknadens tårar då tjenstefolk och grannar, alla omgifva de oss med tårfyllda ögon och fulla hjertan. –

Vår lilla fylliga, frodiga Agnes, också så mild och vänlig, hade samma svåra kamp fastän kortare men de ville följas åt.

Doktor Hallberg och Accarius, som nu äro här och nyss obducerat deras små plågade halsar och bröst, säga oss att förtäppningen icke allenast varit såsom i vanlig strypsjuka (difteri), endast i strupen, utan på dem båda sträckt sig ända ned i alla luftrören och ned i lungorna, och att Sven hostat lös den hinna som satt i sjelfva strupen och således varit räddad under vanliga förhållanden, men nu var det omöjligt. Ack! Kom till oss, kom till Eder sörjande Lina och låt oss i hvarandras famn tala om dem och trösta genom Guds nådiga, aldrig sviktande kärlek!

O! kom goda, älskade föräldrar.

beder Eder älskade, sörjande Lina”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lina Hedengren

 

 

 

Det andra brevet

Olof Gabriels brev gick till Bernhard Wadström (1831-1918), som var präst i Stockholm. Han och Olof Gabriel hade lärt känna varandra i samband med bildandet av Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1856. En rörelse som Bernhard dock lämnade efter en meningsmotsättning 1875. Hedengren bodde ofta hos Wadström under sin tid som riksdagsman 1866-1870. Efter en lång och tröttande riksdagsperiod 1870 kom Hedengren hem till Riseberga för tre månaders ledighet.

Men arbetsuppgifter saknades inte heller på Riseberga, dagarna var fylla av arbete och brev skrevs, som det följande, en av hans sista, i sista sekund: 

 

Wretstorp, Riseberga den 18 Nov. 1870. 

Käre, dyre Broder i Herren! 
Nåd och frid genom Jesus Christus!

Nyss hemkommen från ett besök i grannskapet underrättades jag om en af grannarnas död, hvarför, då jag tager för afgjordt att jag blir bjuden på begrafningen, jag nödgas besvära dig.............. 

Som posttimmen är nära förhanden, ville jag börja mitt bref med den kommission, jag nyss tagit mig friheten att pålägga dig i hopp om ditt öfverseende. Nu kan jag få säga dig och din kära hustru hvad jag helst velat börja med, nämligen mitt hjertliga tack för all den broderliga välvilja och kärlek, som jag nu och alltid fått röna i edert fridfulla, behagliga hem, der jag mindre saknar skiljsmessan från de mina under de långa riksdagarna, än jag skulle göra, om jag icke fick den stora förmånen att få bo hos en broder och syster i Christus, där jag hvarje dag känner mig såsom hemma. 

Tiden ilar fort, och redan är en tredjedel af mina tre månaders ferier tilländalupen. Snart stundar skiljsmessan från det kära hemmet, der jag i år så litet fått njuta de fröjder, som endast det egna hemmet kan erbjuda; och då blir det återigen att taga eder syskonkärlek i anspråk under ytterligare fyra månader. 

Herren har böjt den käre brodern A. F:k’s (1) hjerta ännu en gång, så att vi i söndags åtta dagar sedan hade den fröjden att — gemensamt med en stor skara trossyskon — få af hans händer anamma Jesu lekamen och blod i vårt bönehus. Vi kunna ej annat än vara mycket tacksamma för F:k’s uppoffrande kärlek, som för att tjena oss i broderlig kärlek låter sin egen bestämda åsikt i denna punkt fara. 
Både han och jag frukta, att derförutan en söndring bland Guds barn här på orten skulle inträffa; ytterst få af dem skulle kunna låta förmå sig att mottaga Herrens heliga nattvard af otrogna lärare........ 

“I det nödvändiga enhet •—• i allt kärlek!11 Ja, det är jag af hjertat med om. Men hvad är “det nödvändiga1’? Icke “samma kyrkobruk1* — det säger Augsb. Bek. (2) uttryckligen. Men samma tro på Gud och Kristus, som Kristi kyrka sedan apostlarnes dagar bekänt och reformatorerna förkunnat: Kristus, aflad af Guds Ande, född af jungfrun Maria, död för våra synder, uppstånden till vår rättfärdighet, igenkommande........... 

Nu är posttimmen inne, hvarför jag endast hinner sända mina, min hustrus och min dotters hjertliga helsningar och bedja dig framföra dem äfven till din kära fru. 

Herren Jesus vare vår rättfärdighet och vår starkhet i lif och död, önskar innerligen din trofast tillgifne broder 
O. Hedengren. 

 

 

 

Fotnot

 1) Axel Falk (1821-1904) präst i Kumla, som ofta förrättade nattvarden i Risberga bönhus. Falk kom att betyda mycket för det positiva förhållandet mellan Svenska kyrkan och frikyrkorörelsen i Kumla

2) Augsburgska bekännelsen