Kolportörerna röjde väg för väckelsen
Olof Gabriel Hedengren var även en föregångsman när det gällde att sprida evangeliet, genom rundvandrande predikanter med kristen litteratur i bagaget. Sina första predikanter skickade han ut redan 1854. Så när Evangeliska fosterlandsstiftelsen startade 1856 kunde de bara konstatera att Hedengren föregått dem med en stor och gedigen kolportörsverksamhet.
Storstugan i byns största bondgård är fylld av folk. Av bönder. torpare, kvinnor och barn. Husbonden hälsar alla välkomna och särskilt den gästande kolportören. Gemensamt sjungs "Herre samla oss nu alla” ur Sions toner, varefter mötesledaren läser en betraktelse i Rosenius Dagbetraktelser. En av de äldre avger ett personligt vittnesbörd innan ordet går över till resandepredikanten. I slutet av den eldiga väckelsepredikan började de församlade kännaa sitt behov av bättring och omvändelse till ett närmare gudsliv. Snyftningar och gråt blandas med bönerop. Mötet avslutas med själasörjning för de andligt sökande.
Så kunde det gå till på ett stugmöte förr. När kolportören kom på besök i bygden.
Väckelsen på Riseberga var väldig. Men godsägare Hedengren nöjde sig inte med det, han vill nå längre. Till angränsande landskap, ja ända upp till tassemarkerna i Lappland. Med uppgift att samla folk till möten och sälja, ibland dela ut, kristen litteratur. Sommaren 1855 hade han sex frivilliga lekmän i sina led, som ville åta sig aarbetet. Det var Carl Otto Engström, lantbrukare från Tived, Carl Sigfrid Hedström, spegelfabrikör och snickare i Kumla, Carl Johan Nyvall¸ bergsman från Karlskoga. Johannes Johansson, lärare Bockjömon i Undenäs, Abraham Rehnberg, spiksmed från Lerbäck och A G Nordh, korpral i Sköllersta. Deras verksamhet kom att bli i angränsande landskap, främst Värmland och Västergötland.
Allmogen tog emot dem med öppna armar. Upplät sina storsalar i torp och gårdar, som lokal för allmänt möte. Statskyrkans råd och präster var betydligt mer negativa. De motarbetade kolportörerna på mångahanda vis, nekade tillstånd att vistas i socken, förbjöd mötena och störde ibland handgripligt samlingarna. Kolportörerna läste Bibeln, predikade, sjöng sånger och delade ut eller sålde god kristen litteratur, av Luther, Fjellstedt och Rosenius. En av de första skrifterna de hade med sig bagaget var väckelsepamfletten ”Kom till Jesus”. Författad av den engelske biskopen Newman Hall. importerad och översatt av Hedengren, tryckt och mångfaldigad i Örebro.
Först betalade Hedengren ur egen ficka, men när verksamhet växte fick han hjälp av vänner som också ville stödja arbete. De kallades ”Biträdesföreningen” och bestod av penningtäta adelsmän och godsägare. Det trogna offrandet var dock växlande och ekonomin löste sig inte helt förrän Evangeliska fosterlandsstiftelsen (Hedengren var en initiativtagarna) startade 1856. En av deras främsta målsättningar var att starta kolportörsveksamhet i hela Sverige. Flera av Hedengren predikanter blev därefter anställda av EFS. Ett litet apanage att försörja sina resor och hemmavarande familj. Riseberga blev därefter lite av EFS högborg i Närke, med alltmer stigande antal nya kolportörer. Där fanns snart …
Andersson, Anton från Finnerödja
Beijer, Hugo framstående kantor som några år trakterade orgeln på Riseberga
Berglund, Gustaf skräddare från Hardemo
Beskow, Fritz (1832-1902). Blev senarer präst i Statskyrkan. Slutade som kontrakltsprost i Vista1895.
Bratting
Broms, J. L. i Sköllersta
Engström, Carl Otto (1871), lantbrukare från Tived. En av Sveriges första kolportörer. Utgav fler sångböcker bland annat Sions harpa, Klangårets basun och Samling af Andeliga Sånger
Eriksson, Johannes, lantbrukare från Slätvalla i Lyrestad. Han medverkade vid midsommarkonferensen på Riseberga 1856 och fick då också stå fadder till Hedengrens som Johannes
Hedström, Carl Sigfrid (1822-1868) snickaren från Mariestad. Gift. Verkade flitigt i Östernärke, Karlskoga och Lindesberg
Jansson, Johan (1829-1894) i Hemsjötorp. Ogift. Kallades för ”Johan i Håla”. Blev EFS reseombud och fick då tillträde till kyrkor här och där i landet
Johansson, Johannes (1829-1915) från Bockjömon i Undenäs. Predikant och lärare. Var gift och hade 6 barn . Han kallades allmänt för ”Johannes på Mon”.
Nilsson, Carl från Karlskoga
Nilsson, Carl. torpare under Riseberga
Nilsson, Jan f. 1805 från Kvistbro, masmästare i Kvistbro, bosatt i Mullhyttan
Nilsson, Lars f. 1814 (bror med Jan), masmästare i Kvistbro, bosatt i Mullhyttan
Nilsson, Per Johan (1826-) från Järstorp, bokhållare på Riseberga
Nord A G. korpral i Sköllersta
Nylund, Petter. Skomakarmästare i Snavlunda. Anställd av EFS. Tog ha om flera fattiga ungdomar
Nyvall¸ Carl Johan (1829-1904) Kallades ”Kalle i Vall”. Gick kolportörskolan i Grythyttan, Var med och bildade Karlskoga missionsförening. Karlstads läns missionsskola och missionsskolan i Kristinehamn. Satt i styrelse fär Svenska missionsförbundet och var dess distriktsföreståndare i Värmland och Dalsland.
Olsson, Car Fredrik i Hyllö. Lerbäck
Olsson, Erik (1818-1908) hemmansägare i Södra Mossby, i Kumla. På sina marker upplät han ett bönhus. En av Hedengrens första kolportörer, 1859 anställd av EFS, Verkade mest i Närke
Olsson, Lars Henrik (1824.) torpare från Kvistbro
Persson, Carl Johan i Lerbäck
Rehnberg, Abraham(1822-1866). Spiksmed från Lerbäck. Predikade mest hemikring. Var med vid bildandet av Gårdsjö Missionsförening 1860
Sandahl, Lars Johan i Norrbyås
Svensson, Anders i Hova
Ängkvist, E J, murare i Kvistbro. En av Hedengrens kolportörer som gick på kolportörskolan i Grythyttan
De bibliska kunskaperna växlade dock bland kolportörerna. En del var väl pålästa, kunde mycket väl sin bibel och hade förmåga att lägga ut texten. Medan andra hade sämre kunskaper och lät munnen gå då kunskapen fattades. Statskyrkan präster avslöjade snart de obildade. Olof Gabriel Hedengren ville därför starta en särskild kolportörskola. Den kom till stånd genom Stockholms Traktatsällskap och förlades till prästgården i Grythyttan. Lärare blev ortens präst Hans Jacob Lundborg (1825-1867). Första årskursen hade fem elever, men växte sedan till ett hundratal studerande varje år. Skolan övertogs av EFS 1867 och engagerade Lundborg som föreståndare.
I takt med att nattvardsföreningarna efterhand omvandlades till missionsföreningar och frikyrkor, förändrades även kolportörens sysslor, från kringresande predikanter till bofasta pastorer. Kolportskolor blev missionsskolor och teologiska lärdomsanstalter. Kolportörsverksamheten pågick dock in på 1900-talet. Många väckelsepredikanter sålde kristen litteratur i samband med sina möten. På bokbord i foajén eller sista bänken i kyrklokalen. Men efterhand kom bokförlagen ta över verksamheten. Kataloger, internet och egna hemsidor har gjort det ännu lättare att nå ut. Dock har en del förlag gått i kvav. När allt handlar om företagande och inkomster för en stor personal, blir uteblivna intäkter anledning till personaluppsägningar och nedläggning. Kanske dags att söka nya vägar?
Kolportörselever i Grythyttan 1865. Trea från vänsteri första raden troligen Olof Gabriel Hedengren, fyra Hans Jacob Lundborg