Blott en dag ett ögonblick i sänder
Det lär ha varit gammal väggklocka som blev upprinnelsen till sången ”Blott en dag”. Skriven av författaren Lina Sandell Berg och tonsatt av Oscar Ahnfelt. Två musikaliska legendarer som båda kom att besöka Riseberga bönhus.
Lina Sandell Berg var en mycket produktiv sångförfattre. Det finns en rad kända sånger som hon skrev. Vi har säkert alla sjungit med i hennes sånger "Tryggare kan ingen vara, Bred dina vida vingar, En liten stund med Jesiús" och "Medan allting ler och blommar"
En dag 1865 när hon satt och funderade på sitt barndomshem kom hon att tänka på ett gammalt väggur de hade där. Att klockan en gång stannat och man efter en undersökning kom att upptäcka att det var pendeln som var skulden till alltsammans. Den hade hackat fram och tillbaka så lång tida att man kunde det räkna både timmar, dagar och veckor. Linas tankar kom då att kretsa kring tiden som flyter fram för oss all och den oro vi känner av tidens gång.
En första strof uppstod då i författarinnans huvud: ”Blott en dag ett ögonblick i sänder. vilken tröst vad än som kommer på”. Men då hon lämnade allt i Guds händer kom nästa strof: ”Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då”. Nlör hin sedan tänkte på sina kära föräldrar och den möda och strid de fick utleva, kom därmed resterande strofer: ”Han som har mer än en moders hjärta, giver ju åt varje nyfödd dag.Dess beskärda del av fröjd och smärta, möda vila och behag". Senare kommer hon att byta ut ”modershjärta” till ”han som bär för mig en Faders hjärta”.
Oscar Ahnfelt kom sedan att göra texten och odödlig med sin melodi. För vad vore väl sången utan hans stillsamma visa?
Sången har sedan kommit med i 30-tal psalmböcker, både svenska och utländska. Spelats in på skiva ja både kristna och profana som jag då. Den sjung i alla möjliga sammanhang. Inte minst vid jordfästningar när vi påminns om tidens flykt och tryggheten är vid har i Gud. Lina skrev härom; ” ja oroar oss för morgondagen innan morgondagen ens är kommun. O hur dåraktigt är det att vilja tilllägga det närvarande ögonblicket, det tillkommandes tyngd. V i får inte mer än en dag, en timme i sänder att genomgå och för varje ny dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp”
Både Lina och Oskar kom att besöka Riseberga och deltog i de olika mötena i bönhuset. De blev båda mycket goda vänner med familjen Hedengren. Lina skrev personliga minnen om Olof Gabriel i en av er varje Evangeliska fosterlandsstiftelsens skrifter efter dennes död 1870.
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag som barn väl ängslas då
Han som bär för mig en Faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Möda vila och behag
Själv han är mig alla dagar nära
För var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära
Han som heter både Kraft och Råd
Att sin dyra egendom bevara
Denna omsorg har han lagt på sig
Som din dag så skall din kraft ock vara
Detta löfte gav han mig
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften Herre kär
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i ordet mig förvarad är
Hjälp mig Herre att vad helst mig händer
Taga ur din trogna fadershand
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Tills jag nått det goda land
Åttiofem kom till sommarmötet
Åtttiofem personer mötte upp till sommarsamling i Riseberga bönhus. Sveriges äldsta missionshus som ligger strax intill klostret från 1100-talet. Predikade gjorde Rolf Nordström från Kumla, sång leddes av Lasse Andersson från Nävekvarn och mötesledare var Lars-Inge Larsson från Åbytorp. Sistnämnde hade dagen till ära klätt ut sig till godsägare Olof Gabriel Hedengren, mannen som såg till att missionshuset uppfördes 1855. Byggnaden står öppen under sommaren och är väl värd att besöka för den som vill ha en nypa frid och ta del av väckelsehistorien. Efter mötet fikade deltagarna i parken på Riseberga
Text & foto Karl-Gustaf Mattsson
